Att motarbeta fattigdom och social utslagning är en väsentlig del av att tackla finanskrisen, säger EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Som ett led i det arbetet utropade Barroso i januari år 2010 till ett temaår för Europas fattiga och utslagna.
– Alltför ofta lider de i samhällets svagaste positioner mest av de ekonomiska svackornas verkningar. Därför ska temaåret uppmuntra till en ökad kunskap om de svaga och stå som grund för ett mer deltagande samhälle, vilket är en stor del av EU:s framtida strategi, sade Barroso under öppningsceremonin i Madrid i januari.
Ett av temaårets syften är att förstärka de politiska förpliktelser som avgavs i samband med Lissabonstrategin, en plan för hållbar tillväxt och sysselsättning.
Kampanjens tema passar, tyvärr, bra in på de europeiska och globala ekonomiska realiteterna just nu. Men temaåret planerades in långt innan finanskrisen började. Det oavsett har det haltande ekonomiska klimatet gjort att allt fler löper risk att slås ur det samhälleliga skyddsnätet, så en kampanj för att öka den sociala medhörighetskänslan, skapa ekonomisk tillväxt och fler samt bättre arbetsplatser är välkommen.

Ungdomarna i farozonen
I Finland är det inte så illa, säger Jouko Karjalainen, fattigdomsforskare vid Forskningscentralen för social- och hälsovården Stakes. Vi ligger på en bra nivå jämfört med Europa och världen, men det betyder inte att det finländska samhället går åt rätt håll.
– Inkomstklyftan vidgas hela tiden, den är nu på samma nivå som under 70-talet. Det är vårt största orosmoment, säger Karjalainen.
Den växande klyftan beror, enligt Karjalainen, på politiska beslut.
– Skattelättnader för höginkomsttagare och inbesparingar i sociala kostnader gör att socialskyddet har hamnat på efterkälken. För att invånarnas verksamhetsförmåga ska bevaras måste vi kunna garantera en viss inkomst.
Det börjar till exempel bli omöjligt att få ett jobb om sökanden inte har råd med en telefon, menar Karjalainen. Men innan telefonen är aktuell finns det många basbehov som måste tillfredsställas.
Och arbetslöshetsstatistiken är dyster läsning. I slutet av år 2009 hade 86 000 finländare förlorat sin arbetsplats jämfört med i december året innan. Andelen arbetslösa låg kring åtta procent, men ungdomsarbetslösheten är mycket högre än så: drygt 20 procent i december 2009.
– Regeringen säger att de har lärt sig av den förra konjunkturnedgången, men det verkar inte så, åtminstone inte vad gäller långtids- och ungdomsarbetslöshet, säger Karjalainen.
Enligt statistiken är 13 procent av finländarna och 15 procent av de finländska ensamförsörjarna låginkomsttagare och lever i risk för fattigdom och därmed också för social utslagenhet.
– Att vara en låginkomsttagare betyder inte automatiskt att man är fattig. Många behöver inte så mycket. Men för dem behöver inte många saker gå fel innan deras ekonomi är i fritt fall, säger Karjalainen.

Ett samhälle för alla
Temaåret för den stora mängd européer som lever i fattigdom eller social utestängning har ett ambitiöst mål: att ”på ett avgörande sätt försöka utrota fattigdom”. I Finland är årets devis ”Att bygga ett samhälle för alla”.
– Folk har en för stor tillit till att lagar och förordningar kan förändra världen, säger en av temaårets ambassadörer i Finland, Elisabeth Rehn.
– Kampanjens syfte är att aktivera människor, att få människorna att själva göra någonting. Sådant kan man inte uppnå med hjälp av lagstiftning.
I temaårets profil har man valt att slå samman två olika sorters fattigdom: den monetära och den sociala, med ensamhet och utslagning som följd.
I Finland kan också de fattigaste garanteras kläder som värmer och mat på bordet, säger Kalle Könkkölä, politiker, tidigare riksdagsledamot och en annan av projektets ambassadörer.
– Men jag vill arbeta för de som inte har ett arbete. De som lever på folkpension har inte pengar för annat än överlevnad. Det ger dem inget hopp.

Att gå vid de svagastes sida
Sammanlagt har EU vikt 17 miljoner euro för temaårets förverkligande. Med den summan är det meningen att få fart på beslutsfattare och andra nyckelgrupper så att de tar itu med fattigdomsproblemet och hotet om social utslagenhet med nya krafter.
Budgeten ska dessutom utökas med de enskilda ländernas stöd samt eventuella sponsorpengar. Finlands andel av summan är 340 000 euro, varav en tredjedel går till administration, en tredjedel till kommunikation och en tredjedel till att organisera evenemang och projekt.
Varje land som deltar har själv satt upp egna mål och planerat egna aktiviteter för temaåret. EU har också hjälpt till med vissa evenemang, liksom en mängd samarbetspartners.
Till de viktigaste evenemangen hör två temaveckor, en på våren och en på hösten. Utöver det ska medlemsländerna ordna en mängd evenemang och projekt. I Finland står en mängd seminarier och evenemang på listan hittills, men mer utlovas. Temaåret kulminerar i slutkonferensen i Bryssel i december.
I Finland ska kampanjens beskyddare president Tarja Halonen samt en mängd namnstarka ambassadörer ge temaåret synlighet. Förutom Elisabeth Rehn och Kalle Könkköla hör bland andra SDP-riksdagsledamoten Maria Guzenina-Richardson, sångaren Rainer Friman, årets flyktingkvinna år 2009 Fatbardhe Hetemaj samt ungdomsarbetaren Olavi Sydänmaalakka till ambassadörerna.
– Jag vill arbeta för dem som har fallit ur kärran och tappat farten, säger Sydänmaalakka.
– Vi talar så mycket att det finns risk för att uppfostran och bemötandet får en sekundär plats. Vi måste kunna förmedla känslan av att någon går vid de svagastes sida, det ger ett ”grönt ljus”, en självsäkerhet.
Jouko Karjalainen hoppas på att temaåret kan skapa diskussion om de meningsskiljaktigheter som så ofta hindrar mer konkreta lösningar på fattigdomsproblematiken.
– Riksdagsvalet nästa år sätter politisk press på diskussionerna. Vi måste få politikerna med oss – det finns så många som tvivlar men samtidigt så många möjligheter. Det är möjligheterna vi ska ta vara på.