Finland hade inte någon skuld i att det gick som det gick. Finland gick, som land, relativt starkt in i krisen och har, som det nu ser ut, reagerat rätt. Ändå är Finland ett av de industriländer som fick lida mest då den globala efterfrågan på export och investeringarna minskat.
Krisen beror på en global obalans, som hanterades med hjälp av finansieringsinnovationer.
– En fattig men sparsam kines och en allt mer skuldsatt amerikan, för att förenkla saken, säger Petri Rouvinen, forskningsdirektör vid näringslivets forskningsinstitut ETLA.
– Finanskriser har genom tiderna varit ganska lika till sin mekanik, men händelseförloppet är aldrig lika. Unikt för den här krisen är bland annat den slappa regleringen, förmögenhetsbubblan, likviditetskrisen och i synnerhet de penning- och finanspolitiska reaktionerna.
Pressen och experterna verkar vara överens om att krisens värsta fas är över, att en totalkatastrof har kunnat undvikas och att en svag konvalescens har påbörjats. Men vi kommer inte att återgå till det normala, säger Rouvinen.

Vad är då det nya normala?
– USA kan inte längre vara efter­frågans motor. Riskernas kostnad kommer att öka och konkurrensen blir allt hårdare medan kravet på flexibilitet ökar.
Enligt Rouvinen kan ingen ännu skönja finanskrisens slut eller verkningar.
– Det vi vet är att vi i framtiden måste vara förberedda på vad som helst.
Å andra sidan har mänskligheten trott sig ta lärdomar av varje finanskris, men med facit i hand är lärdomarna i själva verket sällsynta och ofta irrelevanta.
Rouvinen är en av redaktörerna bakom jubileumsfonden för Finlands självständighet SITRA:s rapport ”Kriisin jälkeen”, efter krisen, som försöker svara på frågan om hur krisen förändrade den globala ekonomin.
I rapporten har sammanlagt 24 skribenter skrivit om ämnen som krisens bakgrund, det finländska samhället efter krisen och ekonomin och samhällspolitiken.

Är den nordiska modellen hotad?
Den nordiska modellen, där social trygghet samsas med en dynamisk marknadsekonomi har hjälpt oss i kriser, men verkar också passiverande.
– Våra förutsättningar för att upprätthålla modellen har försämrats, säger Rouvinen.
– Men med bestämda reformer kan den nordiska modellen bibehållas.
Enligt rapportens skribenter kräver välfärd en hållbar och ansvarfull tillväxt.
– Men efter krisen är förutsättningarna för en tillväxt svaga. De tidigare motorerna är ur spel och en del av kapitalet är förlorat.
Att lösgöra penningekonomin från återupplivningsskedet är viktigt för att bibehålla välfärdssamhället.
– För mycket regulationer för med sig välfärdsförluster, säger Rouvinen.
Enligt rapporten är framtiden visserligen full av möjligheter, men strategin saknas.
– Kärnan bör vara öppenhet, innovationer, kunnande och en global konkurrens. Produktivitet och förnyelse är också viktigt.
Export och investeringar räcker inte ensamma till. Finländarna kan inte heller sätta sin tillit till en enda räddande bransch, det ”nya Nokia” som diverse företag har utnämnts till - utan resultat.
– Nyckeln är en bred informationsekonomi samt lämpliga morötter för företag och löntagare. Om Finland i framtiden blir ännu bättre än förr är upp till oss, säger Rouvinen.
– Det finns ingen handbok för världen. Vi kan inte förlita oss på någonting annat än att snabbt ta tag i möjligheterna, säger Sari Baldauf, som har suttit som ordförande för arbetsgruppen bakom stiftelsen Sitras rapport ”Elinvoimainen Suomi”, ett livskraftigt Finland.
Baldauf tror på arbetet som omvälvningens brännpunkt.
– Det ser man på många sätt. Industriarbetsplatserna försvinner och behovet av en kontinuerlig inlärning blir starkare.
Vårt skolsystem är utmärkt, säger Baldauf.
– Men vi måste också lära oss att gestalta problem, inte bara ställa in oss på att lösa problemen genom information andra människor har sammanställt.
Bland de hinder för tillväxt Baldauf räknar upp finns en kulturell motvilja för risktagning, en brist på variation och en säkerhetstörst som för med sig en brist på företagare. Och företagarbristen skapar problem.
– Trots att produktionen måhända sker utomlands är det väldigt viktigt att vi har industriella bolag i Finland. Nokias telefoner. till exmpel, tillverkas på annan ort, men över hälften av goodwill-värdet tillfaller Finland.
Den omvälvning Baldauf talar om handlar i mycket om mod: finländarna måste våga ta steget. Företagsamheten är bryggan mellan hindren och ett livskraftigt Finland.
– I en serviceekonomi räcker det inte att vara en flitig elev, man måste våga stå i första ledet. Verkställandet räcker inte, vi måste också göra nya öppningar.
Enligt Baldauf är Finland ett auktoritärt samhälle jämfört med många andra länder. Den produktionscentrerade synen begränsar.
– Men föregångare ser begränsningar som möjligheter, de tar sig till fronten, närmare kunderna och människorna. De håller inte till i något elfenbenstorn. Företagen måste fungera via människor och med människor. Det är en utmaning också för redan existerande organisationer. Många borde se igenom sin mission.
Kärnan i Baldaufs resonemang är, säger hon, att förutsättningen för ett livskraftigt Finland är genomdrivande av en hållbar reform - från den industriella tidens strukturer till en människo- och lösningscentrerad serviceekonomi.
– Det innebär att den nordiska modellen förnyas och blir en möjliggörare av välfärd och livskraft. Är det ett paradigmskifte eller en naturlig utveckling? Kunskapen föds ändå ur vår industriella know-how.