Ordförande, bästa partidag!

För ett år sedan, med ett pinfärskt regeringsprogram i handen, inledde jag partidagens politiska debatt. Förutom att regeringsprogrammet till sin substans var ett tufft sparåtgärdsprogram innehöll det också politiska grynnor - hur kommer en sexpartiregering att klara av att omsätta formuleringarna till konkreta budget- och lagförslag? Eldprovet var beslutet kring periodens budgetramar och regeringen klarade det provet. Den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott, budgetunderskottet och negativa bytes- och handelsbalanser i kombination med den snabbast åldrande befolkningen i hela Europa, har tvingat partierna i regeringsställning att samla sig, och tillsammans ställa upp till försvarar för det framtida välfärdsfinland. Ett försvar som klarat av de politiska angrepp som ligger och lurar bakom hörnet, ibland också inom regeringsleden. Svenska riksdagsgruppen har burit det ansvar vi åtog oss i och med vår regeringsmedverkan.

Den ekonomiska politiken är kärnan i vårt arbete för fortsatt, framtida välfärd. De stabiliserande åtgärderna, både nedskärningar och inkomstökningarna, har varit självklara men ändå svåra beslut. För sfp handlar det om att både inse och anse. Ingen krismedvetenhet är till nytta om det inte syns i fattade beslut. Om i vågskålen finns kommande generationers möjligheter att agera och fatta egna beslut har Svenska riksdagsgruppen ansett att alternativen lyst med sin frånvaro. Vi har till fullo insett vikten av en ansvarsfull ekonomisk politik och då har vi också ansett att det varit viktigt att agera utifrån detta. Att stoppa skuldsättningen utan att strypa förutsättningarna för tillväxt är en svår balansgång som vi under den här perioden flera gånger blir tvungna att återkomma till.

Finanskrisen inom euro-området har också blottat en politisk kris där beslutsfattare i ”krisländerna” inte klarat av att bära det ansvar framtiden kräver i form av samtida svåra beslut. Samtidens politiska nojor blir framtidens bestraffande bojor om modet och därmed den politiska viljan till reformer saknas. Reformer som är framtvingade på grund av att omständigheterna och de kritiska faktorerna för alla västerländska samhällen förändras i rasande takt. Svenska riksdagsgruppen har varit konsekvent i sitt resonemang och i sitt stöd för både den tillfälliga och den permanenta stabiliseringsmekanismen. I utbyte mot den solidaritet övriga euroländer visar länder där beslutsfattarna misslyckats i att bygga ett ekonomiskt system, som matchar framtida krav, kräver vi större öppenhet, striktare ekonomiska regler och bättre budgetdisciplin. Så länge det ligger också i vårt nationella intresse stöder vi de mekanismer som nu etableras. Utan trovärdiga insatser för att skapa en ny ekonomisk framåtsträvande ordning, kommer hela euroområdet att i konkurrensen med andra ekonomiska block, att permanent stanna utanför elitserien.

Euron kan inte överleva utan trovärdiga reformer som stärker både den gemensamma valutan och den europeiska unionen. De dramatiska händelser som utspelats  i Grekland utgör en skräckartad påminnelse för samtliga beslutsfattare inom EU hur det kan gå om man inte tar utmaningarna och kraven på förändring på allvar.   

De strukturella reformerna här hemma i Finland avlöser varandra under den här riksdagsperioden. Arbetsmarknaden är central då det gäller att möta de utmaningar en åldrande befolkning för med sig. Vi finländare måste förlänga våra arbetskarriärer. Vi behöver en palett av åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern från drygt 60 år. Flexibilitet i form av deltidsarbete för äldre arbetstagare och småbransförlädrar, satsningar på välmående, vidareutbildning och möjligheterna att själva påverka sin arbetsvardag är exempel på åtgärder som behövs och som genom trepartssamarbete skall utvecklas. Vi behöver en arbetsmarknad där sporrande element ingår. Ju längre arbetskarriär desto bättre arbetslöshetsskydd. Det är under den här perioden nödvändiga beslut måste tas. 

En levande och livskraftig finlandssvenskhet står och faller med de svenska bildnings- och utbildningsrummen. Kulturautunomins betydelse ökar i takt med att de naturligt svenskspråkiga domänerna både krymper och minskar till sitt antal. Den omfördelning av resurser som pågår i det finländska samhället till förmån för den åldrande befolkningens växande behov av service, gör att svenska utbildningsallianser måste växa fram och växa sig starka i alla våra regioner. Ekonomin och demografin med mindre årsklasser kommer att skapa en stort tryck på förändrignar oberoende av om vi talar om den fria bildningen i form av medborgar- och arbetarinstitut, yrkesutbildningen eller gymnasieutbildningen. Valet står allt för ofta mellan lokala tvåspråkiga lösningar och regionala enspråkiga. Alla våras insatser behövs för att bilda större, starka svenska enheter. Tidpunkten för att skapa de rätta framtida förutsättningarna för kulturautonomin är nu, inte om några år. Stigen kan gå via samarbete på svenskt håll, medan de tvåspråkiga lösningarna förr eller senare utgör en återvändsgränd.  

Det traditionellt starka nationella rättvisetänkandet har, trots tider av nedskärningar, tagit sig formen av en konkret politisk viljeyttring i och med de förbättringar som gjordes i bastryggheten för dem som har det allra sämst ställt. Svenska riksdagsgruppen anser att den solidaritet som utgjort kittet i hela välfärdsbygget måste ta sig uttryck i fortsatt arbete för att bekämpa fattigdomen och för att jämna ut omotiverat stora inkomstskillnader. Ännu finns det många orättvisor och direkta flitfällor att åtgärda, ensamförsörjarna är en utsatt grupp vars förmåner äter upp varandra på ett oskäligt sätt. Arbetet för de mest utsatta grupperna får inte stanna av.   

Precis på samma sätt borde vi skapa servicehelheter när det gäller barn och familjerna. Familjerådgivningar där man ser familjens livsssituation som en helhet är det bästa och mest långsiktiga sättet att hjälpa också barnen. Det finns 17 000 barn placerade utanför hemmet och det betyder att alltför många familjer mår alltför dåligt. Att stöda familjen som helhet är nödvändigt för att nå resultat. Tyvärr har stödet riktat till familjerna i hemmen, för att stöda i vardagen och för att förhindra nästa steg, dvs omhändertagande radikalt minskat som serviceform. Nyckelordet till ekonomisk hållbarhet och till stöd av mänskliga mått är preventivt arbete. Hur många av er kan med handen på hjärtat säga, att det preventiva arbetet som utförs i de sammanhang ni kan vara med och påverka, är tillräckligt?

Kommunstrukturreformen är en process, en pågående dialog mellan stat och kommun. Följande fas utgörs av att strukturlagen, med klara kriterier, avges till riksdagen på hösten. Svenska riksdagsgruppen anser att strukturlagen ska ges före kommunalvalet. Tidpunkten skulle stärka processen och skapa förutsättningar för en rätt fokuserad diskussion om vi känner till kriterierna och andra fakta. Öppenhet och ärlighet varar längst också i den här frågan.

Svenska riksdagsgruppen har konsekvent framfört att ingen allmän tvångsparagraf för att fusioner behövs, däremot borde kriterier definierade i lag utgöra en bra grund för kommunerna att komma vidare. Vi har framfört kravet på bedömningar av de språkliga konsekvenserna vid fusioner på längre sikt och påpekat att grundlagsutskottets linjedragningar om förändringar i de språkliga förhållandena vid förvatlningsreformer måste beaktas. Svenska riksdagsgruppen är mån om att skapa välfungerande och välmotiverade kriterier för en process där kommunerna själva är aktiva och agerar.

Hur social- och hälsovården ska  organiseras är alltjämt ett stort frågetecken i skrivande stund.  Kommunreformen utgör grunden och och först då vi vet hur starka kommuner vi har i framtiden kan också uppgifterna för kommunerna definieras. Starka kommuner är det mest demokratiska sättet att producera service inom.

Den politiska löptid delar av riksdagen ser ut att ha drabbats av i form av bloggar och utspel som sedan avfärdas med hänvisning till humor är inte förenligt med ett parlamentariskt förtroendeuppdrag. Att gång på gång bortförklara rasistiska uttalanden och andra spektakulära utspel, är inte humor. Det handlar om en farlig tarvlighet som förstärker fördomar och snedvrider attityder. Högsta domstolens beslut från igår angående Halla-Aho är en viktig juridisk gränsdragning.  Låt oss hoppas att den politiska och moraliska gränsdragningen inom sannfinländarna står i samklang med domen. Personligen anser jag att det politiska förtroendet är förbrukat och att Sannfinnländarna med Soini i spetsen bör dra de rätta slutsatserna. Det är ohållbart för både riksdagens och Sannfinnländarnas egen trovärdighet att Halla-Aho fortsätter som ordförande för riksdagens förvaltningsutskott. Vårt uppdrag på den rikspolitiska arenan som förespråkare av tolerans, frisinne och framför allt humanism blir allt viktigare!

Kommunalvalet hägrar då stugor och klipphällar överges. Precis som vi i riksdag och regering hela tiden tar oss an stora, och ofta svåra reformer kommer vi inte lättare undan på det lokala planet heller. Jag hoppas att valets stora segrare blir en politik som målmedvetet tar sig an framtida utmaningar och som inte väljer att blunda om valmöjlighet ges. En politik som förekommer istället för att låta sigförekommas. En modig helhetsbaserad politik som tål granskningar också om tio och tjugo år. Visst låter det här som en politik SFP vill vinna valet med?

Med de här tankarna förklarar jag den politiska debatten öppnad!