Mitt i PRAO veckan träffade jag några av mina kompisar. Alla berättade om sina jobb och när det var min tur berättade jag hur superroligt jag hade haft det. Alla tittade lite konstigt på mig - jag måste ju själv medge att deras jobb låter lite roligare då de flest säljer donitsar och smink - och sedan utbrast en av mina donits säljande kompisar ”Men Tara, vad matar de dig riktigt med där på riksdagen? Det du håller på med verkar ju jättetråkigt!”

Jag vet vad de matar mig med, ja inte bokstavligen för jag kan inte säga att maten är något extra, men alla har varit så otroligt snälla och roliga och det har ju faktiskt varit rätt spännande att träffa alla ”kändisar” fastän den enda som blir imponerad av vem jag har träffat är min mormor.

Jag har fått göra alla möjliga saker. Så det har varit rätt varierande! Jag har bl.a. fått läsa väldigt mycket tidningar. När man har trycksvärta på fingrarna, då har man läst för mycket tidningar. Mina fingrar har flera gånger under de här två veckorna varit alldeles kolsvarta.

En av de mindre viktiga viktigaste sakerna jag lärt mig är hur man använder en kopieringsmaskin. Ge mig bara något att kopiera så skall jag fixa det åt er, ingen skillnad hur stort ni vill ha det! Men vägen till ”kopierings proffs” har inte varit särskilt enkel. Jag började min PRAO med att kopiera över 7000 kopior av samma papper. Som tur så hittade jag rätt snabbt en knapp där det stod STOPP. Efter det blev jag kompis med ”kopieringspersonalen” då jag väntade någon dag med att försöka kopiera på nytt. Jag sprang hos dem säkert tio gånger på en timme. Nåja, nu kunde jag själv ta värvning som kopieringsman!

Jag har inte bara läst tidningar, kopierat klipp ur dem, skicka julkort och bonga politiker. Speciellt en viktig uppgift har jag haft eller i alla fall kände jag mig rätt viktig där jag satt och skrev om matpolitik inför Astrids träff med Sirkka- Liisa Anttila! Det var rätt knepigt men det var så roligt och lärorikt, liksom på riktigt inte bara så där som man säger!

Samtidigt som jag fått en bekräftelse på att jag verkligen aldrig kommer att behöva de där ekvationssystemen som jag sitter och försöker lära mig i skolan, kommer jag när jag återvänder till skolan (och ja, jag vet att det låter som jag varit borta i minst ett halvår - inte två veckor) villa satsa mera på alla språk- speciellt finskan. För tappar man bort sig i riksdagen kan det vara till nytta - har jag märkt- att kunna berätta vart man är på väg eller vad man söker!

Jag har lärt mig så otroligt mycket. Men inte som i skola, för det här har varit helt superroligt. Det är mycket roligare att lära sig genom riktiga livet än att sitta och skriva- och sedan försöka lära sig det. Man borde absolut ha mera PRAO veckor! Kanske jag borde bli riksdagsman och ändra på saken?

Så tack alla för en helt super PRAO!
Kram Tara
Visste ni förresten att det bara finns 46 trappsteg upp till Riksdagshuset? Det ser ju ut som flera hundra!

Astrid och jag

Till sist en av de coolaste sakerna med att få jobba i Riksdagen var paternosterhissarna! Inte för att man fick åka runt med den...