Den nya grundlagens funktionsduglighet

“I den första akten gällande presidentens maktbefogenheter vägleddes alla riksdagsgrupper av föreställningen om den egna presidentkandidatens person. Nu väntar akt två när den första regeringen skall förlösas enligt föreskrifterna i den nya grundlagen. Hur skall manuset utfalla nu på la Grande Premiere? Svenska riksdagsgruppen har fortfarande endel betänkligheter”, sade Gunnar Jansson i gruppanförandet (GRUNDLAGEN –Läs mer »

“I den första akten gällande presidentens maktbefogenheter vägleddes alla riksdagsgrupper av föreställningen om den egna presidentkandidatens person. Nu väntar akt två när den första regeringen skall förlösas enligt föreskrifterna i den nya grundlagen. Hur skall manuset utfalla nu på la Grande Premiere? Svenska riksdagsgruppen har fortfarande endel betänkligheter”, sade Gunnar Jansson i gruppanförandet

(GRUNDLAGEN – LAGARNAS LAG)All offentlig makt utgår från folket. Den makten skall utövas under lagarna. Grundlagen innehåller de höga ideal och ädla principer som skall materialiseras i den organiska lagstiftningen i folkets namn för folkets bästa. Offentlig maktutövning är inte längre en monopolverksamhet, som är förbehållen staten. Den nya grundlagen medger överföring av offentlig maktutövning även på privaträttsliga aktörer på ett sätt som utsätter staten och de övriga offentligt rättsliga maktutövarna – landskapet Åland, kommunerna, kyrkosamfunden och Folkpensionsanstalten – för konkurrens. Samtidigt som grundlagen medger en begränsad överföring av offentlig makt, ställer grundlagen också krav på dem som utövar den.

Respekten för de grundläggande rättigheterna samt förmåga att trygga god förvaltning är avgörande kriterier för all offentlig maktutövning både inom den offentliga och den enskilda sfären som handhar gemensamma angelägenheter. Rättsstatsprincipen kräver detta och i en rättsstat skall all offentlig makt utövas under lagarna – i sista hand grundlagen.

(GRUNDLAGSREFORMEN)

Vår grundlagstradition är stark. Den vilar på den romersk-germanska traditionen om beskriven lag och har en stark förankring bland folket. Den styrkan tilltog sannolikt när de gamla svenska grundlagarna förblev i kraft i Finland under ryska tiden 1808-1917 t.o.m. efter det att de upphävts i Sverige.

Den nya grundlagen kombinerar i en lag både grunderna för samhällsordningen samt styrelseskicket och de universella mänskliga fri- och rättigheterna. Eftersom fri- och rättigheterna togs in i grundlagen/regeringsformen redan 1995, var det naturligt att processen, som ledde till grundlag 2000, koncentrerades på styrelseskicket och på sådan grundlagsteknik som påkallades av att fyra tidigare grundlagar skulle bli en ny, modern och sammanhållen författning med en rimlig förmåga att tåla både nationella och internationella påfrestningar utan att ändra på de fundamentala grundvalarna för samhällsordningen.

Resultatet blev hyggligt; sådant som kan ingå i vanlig lag skall inte belasta grundlagen, varje paragraf skall innehålla högst tre moment, hänvisningar får förekomma bakåt i grundlagen men aldrig framåt och inte heller till instrument utanför riksdagens kontroll. Grundlagens struktur blev de facto så lyckad, att den fungerade som förebild när stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU skrevs av det dåvarande konventet 2000.

(PRESIDENTEN OCH STATSRÅDET)

Grundlagen skrevs, debatterades och godkändes i vetskapen om att Finland med stor sannolikhet får en ny innehavare av presidentämbetet samma dag som grundlagen träder i kraft. På så sätt blev grundlagsfrågorna utblandade med dagspolitik. I ljuset av detta förhållande kan man säga att det var en lyckad åtgärd att klara av de mänskliga fri- och rättigheterna som en separat reform i god tid innan nationens styrelseskick togs till behandling.

I den första akten gällande presidentens maktbefogenheter vägleddes alla riksdagsgrupper av föreställningen om den egna presidentkandidatens person. Nu väntar akt två när den första regeringen skall förlösas enligt föreskrifterna i den nya grundlagen. Hur skall manuset utfalla nu på la Grande Premiere? Svenska riksdagsgruppen har fortfarande endel betänkligheter.

Vad som sker i landet fram till nio-tiden på söndagkvällen den 16 mars kan envar föreställa sig. Vad som sker efter klockan 21 den kvällen vet ännu ingen. Grundlagens § 61 fick sin utformning under riksdagsbehandlingen och den anger att “riksdagen väljer statsministern, som republikens president därefter utnämner till uppdraget”. Vidare anger lagrummet: innan statsministern väljs förhandlar riksdagsgrupperna om regeringsprogrammet och statsrådets sammansättning.

Regeringsbildningen har alltså fått en stark parlamentarisk profil. Presidentens roll är i det närmaste ceremoniell. I den politiska debatten vid tiden för grundlagens tillkomst uttalade sig Svenska riksdagsgruppen med flere för att vi borde vara trogna vår grundlagstradition genom att bevara presidenten som en maktreserv vid regeringsblidningen och också skriva in detta i grundlagen och inte endast i motiveringen till paragrafen.

En av folket direkt vald president har en politisk styrka, som utgår från folket på samma sätt all annan offentlig maktutövning. För att bli vald till republikens president bör personen ha sådana kvalifikationer i vilka ingår en väl utvecklad viljestyrka. En regeringsbildning är mera en politisk process än en juridisk handling. Därför anser Svenska riksdagsgruppen fortfarande att en maktreserv likt presidentens är bra att ha. Regeringsbildningen efter den 16 mars ställer nästan “presidentiella” förväntningar och krav på statsministerkandidaten/-kandidaterna. Eftersom den kvällen inte lämpar sig för procedurfrågor, är det angeläget att partierna och deras kandidater i offentligheten diskuterar regeringsbildningen i god tid före valet.Talman! (MAKTUTÖVNINGEN)

Respekten för maktfördelningsprincipen genomsyrar grundlagen. En maktförskjutning till förmån för riksdagen har skett med avsikt att stärka riksdagens ställning och därmed engagera väljarna och höja den folkliga politiska medvetenheten och valdeltagandet. Det politiska umgänget mellan riksdagen och statsrådet har moderniserats och fått nya kanaler. Riksrevisionen har underställts riksdagen. Domstolarna får pröva lagars grundlagsenlighet. Övriga juridiska kontrollmekanismer har förfinats.

Riksdagens egna arbetsformer har reformerats; lagförslag undergår två plenarbehandlingar, detaljbehandlingen av lagförslag har förenklats på ett sätt som vi dagligen märker av och som effektiverar arbetet i plenum – en reform som jag personligen initierade och känner tillfredsställelse med. Lagstiftningen om statsrådets sammansättning och arbetsformer skall reformeras och helst under denna riksdag.

De sammanlags 70 lagförbehåll skall materialiseras samtidigt som vi med alla medel måste bort från undantagslagarna ty de står ju i strid med grundlagen.

Svenska riksdagsgruppen, som konstaterar att arbetsuppgifterna kommer att räcka till för kommande riksdagar och regeringar, instämmer i slutsatserna i statsministerna upplysning att resultatet av grundlagsreformen kunde ha blivit sämre.

Gunnar Jansson höll gruppaförandet 7.1.2003