Astrid Thors ställde idag ett spörsmål till regeringen på vilket sätt regeringen ämnar se till att tillgången till snabb förstahjälp vid akuta hjärtåkommor med hjälp av lekmannadebrilliatorer finns att tillgå på offentliga platser i tillräcklig utsträckning även i vårt land?
En AED-defibrilliator är en apparat med vilken gemene man kan ge vård åt en medmänska som har kammarflimmer eller ett högfrekvensanfall. Apparaten är halvautomatisk och rådgivande. De mäter och analyserar t.ex.hjärtrytmen och rättar sin funktion efter den. Målet är att inom de kritiska första minuterna (0-4 min) stoppa kammarflimret och återställa hjärtat i sin rytm, som blodet cirkulerar i. Största delen av de hjärtbetingade akuta dödsfallen sker utanför vårdinrättningar och det tar rätt lång tid för experthjälpen att nå fram även i tätorterna.
I flera länder har dessa halvautomatiska defibrilliatorer i hög omfattning tagits i bruk på platser där det rör sig flera mänskor. De finns utplacerade t.ex. i flygterminaler, köpcentrum och köpcentrum. Finnairs nya Airbus-plan bär på dessa apparater. Själv jag också sett flere av dem på finansministeriet i Berlin och på Cern i Geneve men också på Kastrup flygfält i Köpenhamn.
I vårt land finns inte juridiska hinder för lekmän att utföra defibrilliation och inte heller för försäljning av apparaterna åt lekmän. En del länder har lagar och förordningar om lekmannadebrilliation, men syftet med dessa är att säkra rättskyddet för användaren. I vissa länder finns stadganden om skyldighet för offentliga institutioner att ha dessa apparater tillgängliga. Det offentliga upprätthåller också kartbaser som visar var defibrillatorn finns.
