SFP i Helsingfors riksdagsvalsprogram

Det betyder att vi utgår ifrån tanken att alla människor är likvärdiga och deras personliga integritet och särart respekteras. Ett liberalt samhälle tolererar inte intolerans. Ett land ska byggas och regeras med lag. Lagarna stiftas av representanter som utses genom demokratiska val. Staten, monopol och oligopol får inte störa fri konkurrens och privat företagsamhet. Staten skyddar individen mot åtgärder som kränker den personliga friheten och integriteten.

I ett liberalt land bör vi ha tankefrihet, föreningsfrihet, trosfrihet, ordets frihet, frihet att välja sina människorelationer, samt skyldighet för alla medborgare att på ett rättvist sätt delta i gemensamma kostnader och plikter.

Liberalism innebär ett starkt rättssamhälle, en reglerad marknadsekonomi med utbredda personliga friheter och rättigheter. Liberalism är motsats till korporatism. Den socialliberala staten stöder individen att förverkliga sig själv och garanterar en dräglig levnadsstandard, och rätt till utbildning och hälsovård oberoende av utgångspunkt. Socialpolitiken ska uppmuntra alla och envar till att vara aktiva. Rättigheter och friheter ska garanteras för alla minoriteter. Jämställdhet är viktigt, alla ska ha lika rättigheter, friheter och skyldigheter hemma och i samhället. Staten ska respektera olika slags livsval och finnas till för att stödja individen.

SFP ska kunna ha egna ideologiska och väluppbyggda lösningsmodeller till frågor som gäller socialpolitik, arbetsmarknadspolitik och samhällsbygget. Detta gäller inte enbart på lokal utan också på europeisk och global nivå. Det globala ekonomiska perspektivet är mycket viktigt, eftersom alla är beroende av alla i dagens värld.

Helsingfors i Metropolen

Under de senaste årtiondena har huvudstadsregionen vuxit markant i både storlek och betydelse. Denna utveckling är inte överraskande och är typisk för en europeisk huvudstad. Då vi blir fler växer också pressen att hitta gemensamma lösningar.

SFP i Helsingfors vill se en metropol som fungerar effektivt, där lösningar går framför revirtänkande, och där kommungränser inte får vara oöverkomliga hinder för att göra det som är bäst för invånarna. Detta samarbete tjänar den enskilda invånaren och stärker Helsingforsområdets position i en värld där en framgångsrik och välfungerande huvudstad är essentiell för hela landet.

Metropolsamarbetet

En förutsättning för ett lyckat metropolsamarbete är klara överenskommelser och strukturerat samarbete. Samarbetet ska vara organiserat och ha demokratisk grund och se till hela regionens bästa. Ett samarbete i metropolområdet behövs för att tackla gemensamma utmaningar som boende, stadsplanering, trafik och integrering.

Miljö och klimat

Då staden planeras måste miljöaspekter alltid tas hänsyn till. Det gäller allt från var vi bor och sköter våra ärenden till hur vi rör oss och var vi arbetar eller går i skola. Närservice är inte bara trevligt utan det är viktigt ur miljösynvinkel och för tillgängligheten.

Ur miljösynvinkel är en fungerande kollektivtrafik av stor betydelse. Då kollektivtrafiken utvecklas är det viktigt att beakta miljöaspekter då man utvärderar vilka alternativ som ska prioriteras.

Staden måste i takt med att invånarantalet växer beakta antalet inlämningsstationer för sophantering. Vid alla nybyggen bör sopsorteringen beaktas.

SFP stöder att det i stadens energipolitik görs satsningar på produktion av förnybar energi och energieffektivitet. Utsläppen från energiproduktionen ska år 2020 vara 20 % mindre än år 1990.

Staden måste satsa på bra och välfungerande cykelvägar. Idag är Helsingfors inte en stad för cyklister även om situationen blivit bättre. Att helsingforsarna rör sig med cykel eller till fots i staden är miljömässigt hållbart och även ur ett individuellt hälsoperspektiv positivt.

Den mat som serveras i stadens institutioner, exempelvis i skolor och vården, ska vara ekologiskt hållbar, näringsrik, och god!

Boende

Det är svårt att bygga tillräckligt med billiga hyresbostäder i stadens regi! Bostadsbehovet i Helsingfors är 6500 nya bostäder per år och detta mål når vi inte upp till. Det här leder oundvikligen till höga bostadspriser.

Metropolområdet ska vara boendevänligt för hushåll av olika storlek och boendepreferens. Förutom små- och radhusområden gynnas vi av att bygga högt, tätt och energieffektivt. Nya tätt byggda höghusområden, i liknande områden som Tölö och Vallgård, skapar utrymme för livskraftiga närtjänster och befolkningsgrund för utvidgad kollektivtrafik.

Parkeringsnormen, som ålägger husbolag att bygga ut parkeringsplatser enligt mängden bostäder, bör slopas. Det är marknaden som ska bestämma parkeringsplatsernas mängd. Priset för boende är ett ständigt problem i metropolområdet, inte bara jämfört med resten av landet utan också i internationell jämförelse. SFP i Helsingfors vill få fart på bostadsproduktionen och styr på priserna genom att avreglera byggandet. Denna avreglering ska ske genom att genomgående se över alla normer och krav som gör byggandet långsammare, dyrare och olönsammare.

För att råda bot på bostadslösheten krävs nya initiativ för socialt stött boende, där det offentligas stöd förskjuts från att stöda bostadsägande till att stöda boende på hyra. Besluten om att bygga socialt stött boende ska koordineras på metropolnivå och ansvaret ska fördelas jämnt mellan kommunerna. Det socialt stödda boendet ska vara tillräckligt utspritt på flera områden. Detta motverkar segregering och håller prisutvecklingen i styr. Det offentliga ska även i fortsättningen kunna engagera sig i reglering av bostadsägande i stil med HITAS-systemet, dock i mindre utsträckning och med större fokus på att producera förmånliga hyresbostäder. Regelverk ska vara tillräckligt flexibla för att möjliggöra utrymme för nya boendeinnovationer som till exempel husbåtsboende.

I byggandet är det viktigt att vi värnar om stadens gröna lungor.

Kollektivtrafik

Ett storstadsområde som ständigt växer i invånartal behöver en välfungerande kollektivtrafik för att klara av befolkningstillskottet. Att ständigt utveckla kollektivtrafiken är en förutsättning för att tillväxten inte ska kvävas av osmidiga förbindelser och trafikstockningar.

Det är smidigt att dra nya och korrigera gamla bussrutter då dessa inte är beroende av spår eller annan liknande infrastruktur. Det är med bussar vi ser till att inga områden i metropolen är i kollektivtrafikskugga.

I takt med att metropolområden växer blir behovet för stamlinjer allt större. Detta innebär linjer som kör väldigt raka rutter, med jämförelsevis stora hållplatsavstånd. Behovet av dessa stamlinjer ligger framförallt i tvärtrafiken, det vill säga linjer som kör i öst-västlig riktning istället för nord-sydlig. En stor del av behovet för denna stam- och tvärtrafik ska skötas av snabbspårvagnar som kör i öst-västlig riktning med farter som uppgår till 70 km/h. Inom det nuvarande spårvagnshelsingfors ska existerande rutter vid behov byggas ut. Förmånligare trafikljussystem för spårvagnarna skulle också göra resorna avsevärt snabbare.

Det är viktigt att metron och närtågsnätet byggs ut för att effektivt erbjuda snabba resor för stora volymer passagerare. Kollektivtrafikresorna ska fortsättningsvis vara väl subventionerade men de behöver ingalunda bli avgiftsfria. En stor del av kollektivtrafikens finansiering ska även i fortsättningen komma från resenärerna själva.

Huvudfokus i infrastrukturinvesteringar ska ligga på att utveckla kollektivtrafiken genom att beakta invånarnas åsikter. Att på något sätt aktivt motverka privatbilism för att locka till kollektivtrafik är inte nödvändigt; en tät och stor stad med välfungerande kollektivtrafik räcker som morot för att folk ska välja kollektivtrafik i stället för bil.

SFP i Helsingfors anser att en bro över Kronobergsfjärden inte är den bästa trafikpolitiska lösningen för området.

Social- och hälsovårdspolitiken

Inom social- och hälsovården bör det allmänna välbefinnandet poängteras med satsning på tidigt ingripande och förebyggande arbete.

SFP i Helsingfors vill att social- och hälsovårdsnämnden två gånger om året får rapport om hur den svenskspråkiga servicen fungerar. Det är viktigt att följa upp hur det nya systemet med att man får välja hälsovårdsstation oberoende av hemort påverkar svenskspråkiga hälsovårdscentraler.

Hälsovård

Centralhälsostationer med tillgång till laboratorie- och röntgenservice, samt möjligheter till mera avancerade undersökningar, är ett viktigt steg i utvecklandet av hälsostationsnätverket i Helsingfors. Viktigt är också att närservicen bibehålls. Antalet hälsostationer får inte minskas så att närservicen blir lidande. Målet bör vara att hålla köerna korta så att ingen behöver vänta oskäligt länge på att få vård.

De tre svenska hälsostationerna, Femkanten, Munksnäs och Kvarnbäcken, bör bibehållas och tillgången till svensk personal och läkare garanteras. Då hälsostationer flyttas och slås ihop är det viktigt att bevaka att inte de svenska hälsostationerna försvinner. Det är viktigt att bevaka de svenska intressena i norra Helsingfors och arbeta för att öka de svenska resurserna där.

Psykvård på svenska

Vi ska arbeta för att staden åter börjar använda Folkhälsans Tonårspoliklinik för svensktalande unga med problem och deras familjer, det här som en mellannivå mellan elevvården och specialsjukvården. Det är viktigt att även i övrigt följa upp vilka resurser staden har för vård på svenska. Staden bör satsa på mer uppsökande verksamhet, tidigt ingripande och lågtröskelmottagningar samt uppföljning. Inom skolhälsovården är det viktigt med samarbete och kontinuitet. Specialsjukvården ska skötas av HUCS/HNS och vi bör bevaka att de svenska avdelningarna inom psykiatrin bibehålls. Ovanstående gäller också för psykiatriskt arbete bland vuxna och äldre.

Äldreomsorg

Det förebyggande arbetet inom äldreomsorgen bör uppmärksammas mer. Tyvärr finns det nu tendenser att minska stödet från samhällets sida för det förebyggande arbete som till exempel frivilliga organisationer står för.

Staden bör upphandla tillräckligt svenska boendeplatser för äldre – detta gäller både serviceboende och dygnetruntboende. De platser som finns ska bibehållas som svenska platser så att hemmen och avdelningarna inte blir tvåspråkiga och småningom övergår till att bli finskspråkiga med inslag av svenska.

Hemvården bör utvecklas och det bör finnas tillräckliga resurser överlag, också för den svenska hemvården. Där staden inte kan tillgodose behovet av svensk service bör man satsa på köptjänster och servicesedlar.

Vård för personer med funktionsnedsättning, barnskydd

Den svenska vården för personer med funktionsnedsättning och barnskyddet flyttades vid nedläggningen av den svenska socialservicebyrån på Tavastvägen 1.1.2013 till de östra stadsdelarna och sammanslogs med den finska verksamheten i Östra distriktet. Det har lett till logistiska svårigheter för de svenska personer med funktionsnedsättning och också familjer som skall träffa socialarbetarna eftersom de i huvudsak bor i de Södra och Västra distrikten. En del av de personerna med funktionsnedsättning och också familjerna söker sig nu till närmaste servicepunkt och får därmed sin service på finska. Klientkontakterna på svenska minskar, vilket kan leda till att de fåtaliga svenska resurserna börjar användas också för finsktalande klienter eller i värsta fall att de helt och hållet överförs till den finska sidan. De svenska socialarbetarna tillbringar oproportionerligt mycket tid på resor mellan klienterna och sin arbetsplats vilket också kan ge negativt utslag vad antalet klientbesök beträffar och därtill är ett oerhört slöseri med knappa resurser.

SFP i Helsingfors anser att den svenska vården för personer med funktionsnedsättning och barnskyddet bör flyttas till centrum av Helsingfors. De svenska teamen bör ha kontakt med varandra i form av rådplägningar och möten.

Kårkulla bör bevaras som ett resurscentrum också efter social- och hälsovårdsreformen.

Utbildningsfrågor

Vi ska i Helsingfors erbjuda landets bästa utbildning från dagvård till högre utbildning. För att det ska vara möjligt bör omständigheterna vara gynnsamma, det vill säga Helsingfors behöver bra undervisningsmöjligheter och behörig personal.

SFP i Helsingfors kommer inte att stöda mera nedskärningar i utbildningssektorn. Det är viktigt att trygga ett tillräckligt antal skolgångsbiträden.

Dagvård

Inom dagvården behöver vi både kommunal och privat dagvård. Av tradition sköts en klart större del av den svenska dagvården i privat regi.

SFP ska arbeta för att alla som vill sätta sitt barn i svensk dagvård ska ha möjlighet till det, även om barn med svenska hemma ska ha företräde. Den svenska dagvården borde också kunna vara ett reellt alternativ för barn med annat språk. Antalet svenska dagvårdsplatser bör alltså vara klart större än antalet barn som är svenskregistrerade.

Vi arbetar för mera behörig personal inom dagvården. 2011 var 17 % av barnträdgårdslärartjänsterna besatta av obehöriga. Samarbete mellan Helsingfors stad och barnträdgårdslärarutbildningen borde vara så intimt att studerandena skulle se dagvården i Helsingfors som sin första prioritet.

Närvårdarutbildningen bör stärkas. Vi har en konstant brist på närvårdare inom småbarnsfostran. 2011 var ungefär en tredjedel obehöriga. Det borde finnas läroavtalsutbildning för barndagvårdare även på svenska. Vi arbetar för att dagvården finns nära hemmen i hela Helsingfors.

Grundläggande utbildning

Vi borde arbeta för att förskolan verkar i skolan och lyder under skolans rektor. En förskola inrymd i en skolfastighet under ledning av en rektor ger det bästa slutresultatet för barnens del. Det här är en utmaning då de svenska skolfastigheterna är ganska trånga.

För tillfället är staden är inne på fel linje när förskolorna flyttas ut från skolorna. Det är inte befogat att tjänstekollektivavtal spelar en avgörande roll för var förskolan är placerad.

Samarbetet inom nybörjarundervisningen i åk 0 – 2 borde stärkas. Förskolans roll som språkstimulerare borde åter betonas. Hänsyn bör tas till tvåspråkiga barn. Den svenska skolan borde välkomna också barn med annat språk än svenska.

Vårt svenskspråkiga skolnät är sårbart. De svenska eleverna kan inte ha alltför lång väg till skolan. Skolbyggnaderna bör vara tillräckligt stora så att vi kan ta emot de elever som söker sig till skolan.

Vi behöver en klasslärarutbildning i Helsingfors, gärna i samarbete med Helsingfors universitet och Åbo Akademi. Vi önskar att ÅA och HU ansöker om statlig tilläggsfinansiering för att klasslärarutbildningen i södra Finland ska kunna starta senast hösten 2016.

Eleverna i Helsingfors svenska skolor ska ha möjlighet till ett brett språkprogram även efter 2016. Den svenska skolan ska i fortsättningen också vara ett alternativ för eleverna från tvåspråkiga familjer. Undervisningen i och på finska ska utvecklas och fördjupas.

SFP arbetar för att språkbadsundervisningen i de finska daghemmen och skolorna utökas och stärks så att eleverna fortsätter i språkbad fram till åk 9. Språkbadseleverna utgör en stor andel, ca 25 %, av eleverna som lär sig läsa och skriva på svenska. I Helsingfors strategi för 2013 – 2016 står det att språkbadet skall stärkas och utvecklas.

Den Nordiska skolan är ett positivt svar på diskussionen om samlokaliserade och/eller tvåspråkiga skolor. Skolan skulle höra under den finskspråkiga administrationen.

Andra stadiets utbildning

De svenska gymnasierna ska vara de bästa i Finland. Helsingforseleverna ska ha möjlighet att gå i gymnasium i sin hemkommun. Vi bör arbeta för att alla elever med minst 7 i medeltal får plats i något av stadens gymnasier. Att inom den egna kommunen bli antagen till ett svenskt gymnasium ska inte vara svårare än att bli antagen till ett finskt.

De svenska skolornas samarbete utvecklas i E-Campus men eleverna behöver läraren i skolan. I och med obligatoriet för gymnasiestuderande att ha bärbar dator borde förlagen satsa på e-läromedel i större grad.

Den nya timfördelningen får inte försvåra de svenska elevernas möjligheter att i studentskrivningarna skriva realämnen.

Prakticum

Yrkesutbildningen har under de senaste åren stärkts i Helsingfors. Prakticum är en välfungerande och attraktiv skola. Andelen behöriga lärare är dock låg även här. Elevernas undervisning bör hålla en sådan nivå att de har en reell chans att från alla undervisningshelheter söka sig till vidareutbildning.

Högre utbildning

Helsingfors är Finlands främsta svenskspråkiga studieort. Högskolorna i huvudstadsregionen erbjuder kvalitativ utbildning av internationell toppklass och utbildar en stor den av landets svenskkunniga arbetskraft. Därför bör vi stärka och stödja utbildningen på svenska i Helsingfors och uppmuntra studerande att söka till svenskspråkiga utbildningar i regionen.

Inom ramen för Helsingforsalliansen samarbetar de största svensk- och tvåspråkiga högskolorna i Helsingfors för att stärka den svenskspråkiga högskoleutbildningen och gemensamt bära ansvar för regionens framtida tvåspråkighet. Medlemmar i Helsingforsalliansen är: Arcada, Hanken Svenska Handelshögskolan, Helsingfors universitet, Svenska Social- och Kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet samt Konstuniversitetet och Aalto-universitetet.

Boendesituationen i Helsingfors är problematisk för studerande, vilket kan bidra till att utbildningarna på tredje stadiet här inte lockar.

SFP i Helsingfors följer med utvecklingen av dualmodellen inom högre utbildningen i Finland och vad en uppluckring av modellen kan ha för konsekvenser för dels högskolorna och dels en optimal resursanvändning inom högskoleutbildning i Finland.

Kulturpolitik

Den kulturpolitiska verksamheten syftar till att främja kulturell mångfald och interkulturell dialog. Kulturen är en katalysator för kreativitet för att främja tillväxt och sysselsättning. De kulturella och kreativa sektorerna gör ett viktigt jobb i kampen mot all slags diskriminering, inbegripet rasism och främlingsfientlighet, och de är viktiga plattformer för yttrandefrihet och för främjandet av respekten för den kulturella och språkliga mångfalden.

Unescokonventionen understryker att kulturella verksamheter, varor och tjänster är bärare av identitet och värderingar och bör därför inte behandlas enbart som om de har ett ekonomiskt värde.

Helsingfors stad har en stark tradition att värna om då det gäller kultursektorn, med tanke på rollerna både som kulturhuvudstad år 2000, WDC 2012 och landets huvudstad.

Kultur är en basservice som bör finansieras med offentliga medel. Mervärdesskatt för kultursektorn bör likställas med idrotten.

Design och arkitektur är en del av urban planering. Inom allt offentligt byggande borde 1 % av budgeten vara vikt för utsmyckning och design.

Utbildningen inom de kreativa branscherna bör vara högklassig och tillräcklig och de som är utbildade inom kultursektorn ska även kunna arbeta inom andra sektorer.

Kulturen är också en del av vården och socialservicen.

Fritidsmiljö

Utgångsläget och grunden för fritidsmiljön är att främja folks fysiska och psykiska hälsa. Helsingfors måste tillgodose olika stadsinvånares vardagsmiljö. Det gäller allt från storstadens centruminvånare till egnahemshusägaren med äppelträd och allt där emellan. Utöver det ska Helsingfors också värna om befintliga grönområden.

Trivseln och säkerheten i stadens alla parker ska garanteras. Ett könsperspektiv kan hjälpa till att uppnå detta. Närheten till mindre stadsdelsparker ska tryggas.

Det ska vara lättare att ordna tillställningar i stadens offentliga utrymmen för att öka trivseln i staden. Exempelvis pop-up caféer eller mindre konserter vore välkomna. Det är viktigt att stödja och uppmuntra invånarföreningar och andra frivilligorganisationer att organisera dylika evenemang för stadsinvånarna.

Staden borde ha en liberalare politik gällande restauranger och uteserveringar. I synnerhet sommartid kunde friare öppethållningstider och mindre stram reglering vara välkommet. Helsingfors är en idealisk sommarstad och vi vill kunna njuta av den till fullo!

Det bör garanteras möjligheter för ungdomar att idrotta utan att det krävs av dem att de ska bli toppidrottare. Barns och ungdomars deltagande i traditionella idrottsföreningar minskar. Föreningarna borde efter skoltid ges möjlighet att erbjuda eleverna aktiverande motions-, kultur- eller annan verksamhet. Föreningarna borde ges större tillgång till hallar och salar de använder regelbundet för att undvika kostnader för exempelvis vaktmästare.

Då nya former av fritidssysselsättningar blir populära ska staden överväga att understöda dessa med nya anläggningar men genom att noga överväga besökarsiffror och plats och även granska sina satsningar ur ett jämställdhetsperspektiv.

Stadens stränder ska utnyttjas på ett trevligt sätt som erbjuder en variation av aktiviteter för invånare med olika intressen.

Olika köpcentra spelar en allt större roll i invånarnas liv. Det bör eftersträvas att de ska vara grönare och mer människovänliga eftersom de redan är en form av mötesplatser för invånare.

Det borde finnas bättre promenadvägar som under kalla och snörika vintrar skulle kunna användas som skidspår i stadens förorter.

Stadens Idrottsverk måste bli mer flexibelt då det gäller öppethållning av idrottsplaner både vinter och sommar. Stadens olika fritidssektorer bör bli bättre på att kommunicera med invånarna genom nya kommunikationskanaler.

Helsingfors unika närhet till havet och skärgården ska utnyttjas som rekreation för stadsinvånarna. Därför måste det finnas fungerade skärgårdstrafik och information om dem kommuniceras till invånarna. De mer centrala av stadens grön- och friluftsområden fungerar bra som lättrafikleder och måste därför vara upplysta och stigarnas underhåll ska beakta olika årstider. Kollektivtrafiken till friluftsområden måste fungera då det gäller transporten till både svampskogen och skidspåret. Stadsinvånare kan inte förutsättas ha tillgång till bil får att komma fram till stadens friluftsområden.

Koloniträdgårdar och andra möjligheter till odlingstäppor ska bevaras och är en form av rekreation och avkoppling för stadsinvånare.

Frivilligorganisationer som ordnar aktiverande verksamhet för stadsinvånare på frivilligbasis bör stödjas beroende på deras specialbehov som exempelvis scoutingen.

Helsingfors skolor och stadens andra fastigheter ska kunna användas till exempelvis övernattning vid stora idrottsevenemang och andra evenemang då större grupper av ungdomar som besöker evenemanget är i behov av ett ställe att övernatta på.

Ekonomi

Den ekonomiska situationen i Finland är svår. SFP i Helsingfors anser att det är viktigt att den offentliga ekonomin balanseras genom att man ser över utgifterna och effektiverar administrationen. Samtidigt ska de svagaste i samhället inte få lida av att det ekonomiska läget är dåligt. En hållbar ekonomisk politik bygger också på ett starkt näringsliv som skapar sysselsättning. Därför vill SFP i Helsingfors stöda en politik som skapar goda förutsättningar för företagande. Den sociala rättvisan måste tryggas genom att motarbeta utanförskap och stöda speciellt unga människors möjlighet att tidigt komma med i arbetslivet.

I uppbyggandet av vår sociala välfärd måste man utgå från att varje människa har tillgång till en bra utbildning. I Finland borde vi ha, som till exempel i Tyskland, en mjukare övergång mellan studier och arbete.

Samhället borde uppmuntra människor till arbete. En grundlig genomgång av stödsystemet i samhället borde göras.

En effektivering av administrationen i stat och kommun måste genomföras, detta gäller såväl Helsingfors som det övriga landet.

En satsning på forskning och utveckling borde göras. Målet ska vara nya framgångssagor, typ Nokia och skogsindustrin, som varit landets guldgruvor under lång tid.

Utan skattebetalare har vi ingen social välfärd. Det ekonomiska läget kräver att vi gör strukturella förändringar. Det kommer eventuellt att behövas nedskärningar i servicen.

Grunden till en bra ekonomi borde vara att alla skall vara delaktiga i samhället och på det sättet bidra till den sociala välfärden.