Finland är, och har alltid varit, ett tvåspråkigt land där både den finsk- och den svenskspråkiga befolkningens rättigheter att få service på sitt språk tryggas enligt lag.
Faktumet att den lagstiftning som gäller våra nationalspråk ofta tillämpas på ett bristfälligt sätt ledde till att den förra regeringen arbetade fram landets första nationalspråksstrategi.
– Vad har hänt med den strategin? När har någon senast hört en minister i nuvarande regering nämna nationalspråksstrategin, än mindre hänvisa till den för att hitta stöd för pågående reformer? För regeringen Sipilä har strategin som skulle värna om de svenskspråkiga finländarnas rättigheter blivit en handling som satts i mapp Ö, säger SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson i sitt tal på Svenska dagens huvudfest i Vasa idag.
– Jag rekommenderar varmt att samtliga ministrar i regeringen åtminstone skulle ögna igenom strategin. Då kanske man också skulle inse att det man just nu håller på att göra inom en rad olika samhällsområden, inte är ägnat att på sikt stärka det svenska och tvåspråkiga Finland.
Henriksson påpekar att såväl svenskan som finskan globalt sett är relativt små språk, samt att mycket av den kultur vi idag tar del av ofta förmedlas på engelska samtidigt som engelskan också i övrigt vinner terräng också i kommunikationen människor emellan över nätet. Detta samtidigt som våra myndigheter har svårt att leva upp till det som grundlagen och språklagen förutsätter.
– Det är därför livsviktigt att vi har tillgång till media på svenska, att vi har tillgång till bra skola och utbildning på svenska och att förvaltningsstrukturerna är sådana att de stöder förverkligandet av de språkliga rättigheterna i praktiken. I slutändan är det riksdag och regering som bär det yttersta ansvaret för att landets svenskspråkiga och finskspråkiga befolkning får sina kulturella och samhälleliga behov tillgodosedda enligt lika grunder.
