Motion 31 – Förvaltning av vargstammen

Beslut

Gemensamt svar på motionerna 30 – Smidigare att åtgärda vargar nära bebyggelse, 31 – Vargens utbredning i Västnyland och 32 – Förvaltning av vargstammen

Partidagen beslöt att SFP arbetar för

• att tröskel för dispens att fälla vargar som utgör en möjlig risk för befolkningen sänks.
• att vargen inom alla Finlands regioner skall lyda under bilaga 5 i EUs art– och habitatdirektiv 92/43/EEG.
• att tillförlitlig räkning och uppskattning av vargbeståndet görs och att lokalbefolkningen har möjlighet att ta del av observationsdata i realtid.
• att forskning görs om vilka sociologiska och ekonomiska effekter varg och vargflockar ger i kulturbygd.

Behandling

De senaste åren har i Nyland och Kust-Österbotten konstaterats finnas bofasta vargflockar och vargrevir, en situation som inte varit aktuell sedan 1800-talet. Detta innebär en helt ny typ av utmaning. I Nyland och i synnerhet i Kust-Österbotten finns inga vidsträckta skogsområden utan kulturbygden är sammanhängande, vilket försvårar situationen ytterligare då vargen och samhället tvingas till konfrontationer. Då ingen egentlig jakt på varg bedrivs växer stammen.

Lokalbefolkningens synpunkter och observationer av situationen bör tas i beaktande samt deras oro tas på allvar. Situationen är inte hållbar och tilltron till myndigheternas åtgärder och information försämrad bland befolkningen. Vardagen på områdena där vargreviren finns har förändrats för många; barnfamiljer oroar sig för sina barn, djurägare för sina boskaps- och husdjur, livet begränsas och livskvalitén försämras. Möjligheten att bedriva jakt försvåras och därmed också möjligheterna att utföra de frivilliga insatserna jägarna står för, bland annat omhändertagande av skadat vilt, viltvård och begränsande av invasiva arter.

Partifullmäktiges svar

Gemensamt svar på motionerna 30 – Smidigare att åtgärda vargar nära bebyggelse, 31 – Vargens utbredning i Västnyland och 32 – Förvaltning av vargstammen.

Den ökande mängden rapporter om orädda vargar, som rör sig bland bosättningen,  har medfört att befolkningen i vissa områden i Finland inte känner sig trygga. Vargens framfart i tätorter har man försökt stävja, men myndigheternas njugga inställning till åtgärder har lett till att vargstammen ökar.  Det som väcker stor oro är att vargarna rör sig i områden där de inte tidigare varit synliga. Befolkningens oro måste tas på allvar. Vanliga människor bör få tillbaka tilltron till myndigheternas åtgärder och den information som ges.

Det finns åtminstone en bofast flock norr om Vasa, två bofasta flockar i södra svenska Österbotten och en bofast flock i västra Nyland. Är förhållandena gynnsamma kan vargstammen under tre år fördubblas.  Det är högst anmärkningsvärt då det inte har funnits bofasta vargflockar på området sedan slutet av 1800-talet.

Yrkanden på jakttillstånd för problemvargar kommer framförallt från lokalbefolkningen. Statsmakten har i enlighet med vargskötselplanen anledning att skydda och lyssna till dem. Statistik visar att av 132 ansökta lov har endast 36 beviljats per 3.3 2017. Beviljande instans borde fästa större vikt vid medborgarnas känsla av trygghet. År 2016 noterades 119 får, 7 kalvar, 1 kviga, 47 hundar samt 647 renar ha fallit offer för vargars framfart.

För tillfället finns det regioner där barn inte kan göra sin skolväg till fots eller vistas oövervakat i hemmets närhet i rädsla för vargar. I Österbotten har situationen utvecklats till allt mer oroväckande. Till exempel i Oravais har en hund blivit ihjälbiten på sin egen gård. Under våren har en farmräv och en katt dödats. De lokala och regionala vargproblemen ska tas på största allvar. Känslan av att ingen lyssnar på en leder i värsta fall till uppgivenhet hos de som berörs och tilltron till myndigheters förmåga att lösa problemen minskar. Nu behövs konkreta åtgärder för att råda bot på situationen. Att hitta en lösning på problemet med varg, som alla kan vara nöjda med, borde inte vara omöjligt.

En möjlig lösning är det förslag som ingår i en av de motioner som behandlas här d.v.s. att vargen inom alla Finlands regioner skall lyda under bilaga 5 i EUs art– och habitatdirektiv 92/43/EEG.  De stora rovdjuren i Finland (varg, björn, lodjur, järv) skyddas strikt av EU:s naturdirektiv 92/43/EEC (även kallad habitatdirektivet) .  Anmärkningsvärt är dock att inom renskötselområdet tillhör vargen habitatdirektivets bilaga V. Det betyder att jakt på varg utgångsmässigt är möjligt inom renskötselområdet. Regleringen är således lindrigare på renskötselområdet än i övriga Finland.

Svenska folkpartiet har på många olika sätt, särskilt under vårvintern 2018 uppmärksammat regeringen om den ohållbara vargsituationen. Svenska riksdagsgruppen har bland annat ställt ett skriftligt spörsmål till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä, om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att hålla vargstammen under kontroll och öka medborgarnas säkerhet. Även i övrigt har SFP aktivt tagit upp frågan i olika sammanhang t.ex. på riksdagens frågetimme, vid olika lokala diskussionstillfällen och i media.

SFP kommer fortsättningsvis att jobba föra att vargproblemet får en lösning.

Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för

• att tröskel för dispens att fälla vargar som utgör en möjlig risk för befolkningen sänks.
• att vargen inom alla Finlands regioner skall lyda under bilaga 5 i EUs art– och habitatdirektiv 92/43/EEG.
• att tillförlitlig räkning och uppskattning av vargbeståndet görs och att lokalbefolkningen har möjlighet att ta del av observationsdata i realtid.
• att forskning görs om vilka sociologiska och ekonomiska effekter varg och vargflockar ger i kulturbygd.