Efter flera års försök gör lagberedningen om skarv och vitkindad gås äntligen framsteg. Medborgarbladet träffar riksdagsledamot Anders Norrback för att få klarhet i vilka skador skarven och den vitkindade gåsen har orsakat samt varför det har tagit så lång tid för frågan att gå vidare i lagstiftningsprocessen.
Anders Norrback har länge följt debatten om skarven och den vitkindade gåsen, både som riksdagsledamot och som ordförande för den regionala skarvsamarbetsgruppen i Österbotten. Det gör honom till en ideal person att fråga: varför har skarven och den vitkindade gåsen blivit ett så stort problem i Finland?
– Skarven och den vitkindade gåsen orsakar lite olika problem, så vi börjar med skarven. Mängden skarv i Finland har ökat under de senaste 15–20 åren. Stora kolonier har etablerat sig i kustområdena och man har också börjat se dem i insjöområden.
Norrback förklarar att det har pågått en ganska lång debatt och olika studier om vilken skada skaren verkligen orsakar och för vem. Till exempel diskuteras det om den påverkar fiskbeståndet eller inte.
– Det som alltmer blir tydligt är att skarven inte har någon större påverkan på hela fiskbeståndet, men däremot har den en betydande lokal påverkan. Det här utgör en stor utmaning för de fiskare som verkar i de områden där skarven finns.
När skarven häckar på närmare håll skadar den miljön omkring sig, eftersom dess mycket kraftiga avföring dödar all växtlighet. Det här leder till diskussioner om äganderättsregler och om att skydda sin egendom.
– Tänk dig att du äger en sommarstuga på en holme där skarven också finns, och att all växtlighet på holmen dör ut. Det resulterar i att tomtytans värde sjunker kraftigt eftersom ingen vill köpa en sådan tomt, förklarar Norrback.
Tillsammans med skador på fiskodlingar gör detta skarven till ett komplext problem. Ersättningen för skador på fiske är utmanande eftersom juridiken hävdar att fisken tillhör staten så länge den är i vattnet.
– Det betyder att om en skarvkoloni har tömt ett lekområde på fisk får fiskaren ingen ersättning, eftersom fisken fortfarande är statens ägodel. Först när fisken fångas i nätet blir den fiskarens egendom. Denna fråga är också föremål för en pågående diskussion.
Norrback kommer från de berörda områdena, vilket har gjort att han har följt frågan under en längre tid.
– Det mest anmärkningsvärda har varit myndigheternas sätt att hantera situationen.
Det finns flera exempel på ansökningar om undantagslov för att skjuta skarvar som orsakar skador av den här typen, men besluten har ofta dröjt flera år.
– Många somrar hinner komma och gå innan man får undantagslovet, vilket har orsakat stor frustration hos de berörda. Det har tagit så lång tid att besluten ofta har förlorat sin effekt. När besluten har kommit snabbare har de ofta varit utformade på ett sätt som gjort att de knappt har haft någon effekt, eftersom man ofta har behövt vänta med att skjuta skarven tills efter att de flyttat därifrån.
När vi pratar om den vitkindade gåsen understryker Norrback att det inte gäller dem som befinner sig på västkusten eller i parker i huvudstaden, utan att det handlar om ett nytt problem som har uppstått.
– Den vitkindade gåsen har varit vanlig över hela landet, men på sistone har dess flyttväg, som går söderifrån och norrut längs östkusten, oväntat skiftat västerut. Detta har resulterat i att stora flockar orsakar betydande skador, särskilt på jordbruk och växtlighet, förklarar han.
– Eftersom de samlas i stora grupper förorenas jordbruket med avföring, vilket gör det oanvändbart. Oavsett om de äter av vallen eller inte. Det här leder i sin tur till kostsamma ersättningsskador, tillägger han.
Skyddsnivån sänks inte
Både skarven och den vitkindade gåsen är skyddade enligt EU-lagstiftning. Det är en av orsakerna till att det finns mycket byråkrati och långa väntetider för att få ett undantagstillstånd som gör det möjligt att skjuta dem när de skadar miljön, jordbruket och fiskbestånden. Vad är det som ändras i det nya lagförslaget?
– Ett av målen med den nya lagen är att göra byråkratin tydligare. Därför är det viktigt med den nya lagen att man omedelbart får skjuta när man upptäcker skadegörelse.
Den förändring som Norrback hoppas ska ha störst påverkan är att ansvaret flyttas från miljöförvaltningen till jaktförvaltningen.
– Det innebär att besluten fattas närmare där verksamheten bedrivs. Tidigare har de flesta beslut fattats på livskraftcentralen i Åbo, vilket har lett till överbelastning. Systemet har varit mycket byråkratiskt och vid varje undantagslov har man varit tvungen att bevisa att skarven äter fisk.
– När man jämför med våra grannländer är Sveriges behandlingstid oftast bara några veckor till högst en månad. I Finland kan det ta flera månader eller till och med år att fatta ett beslut. Nu hoppas vi att det nya systemet kan göra byråkratin mer effektiv.
Du har sagt att det här inte innebär fri jakt. Vad menar du med det?
– Skyddsnivån sänks inte. Istället inför vi en ny lagstiftning för att hantera problemet. Nu, när de orsakar skada, får du skjuta dem och även äta upp bytet, eftersom detta inte längre regleras av naturskyddslagen utan av jaktlagen, förklarar Norrback.
Lagförslaget har ännu inte godkänts. Regeringen har lämnat förslaget till riksdagen för behandling, och Norrback berättar att målet är att processen ska vara klar inom kort.
– Både den vitkindade gåsen och skarven har diskuterats mycket i både miljöutskottet och jord- och skogsbruksutskottet. Jag tror att vi får en snabb behandling utan att kompromissa allt för mycket med proceduren.
Norrback fortsätter med att förklara hur den här problematiken har sin grund i en prestigekamp mellan miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet, vilket han anser är en skamfläck för vårt demokratiska system.
– Jag har ibland skämtat om att miljöministeriet inte vill hantera skarven, att jord- och skogsbruksministeriet också vägrar ta ansvar, och att vi i Österbotten inte vill ha skarven.
När Norrback började arbeta med denna fråga under sin första mandatperiod i riksdagen för sju år sedan, var SFP ganska ensamt om att se problemet.
– Det började med skarven, och sedan kom vitkindade gåsen in i bilden. Under min tid i riksdagen har jag sagt att den vitkindade gåsen och skarven är som ett gift par. Varje gång vi nämner den vitkindade gåsen måste vi även nämna skarven.
Eftersom problemet tidigare har varit mer lokalt, har det varit svårt att få en helhetsbild. Politiker från Raumoområdet har nu insett allvaret och även politiker från andra partier börjar förstå problemet.
– Jag anser att förändringarna är ett steg i rätt riktning. Om de ger önskad effekt får vi se när de används. Om inte måste vi fortsätta arbetet. Jag är i alla fall nöjd hittills, säger Norrback.
Balans i naturen
Inom EU pågår en diskussion om att öppna fågeldirektivet. Här har man varit försiktig, både de som förespråkar ett starkt skydd och de som föredrar ett mer avslappnat skydd.
– Ingen har vågat ta initiativ, kanske eftersom arter som skarven och vitkindade gåsen inte är så strikt skyddade. Då kan en annan fågel plötsligt komma in i bilden. Här ser vi ett problem med skyddet av både fåglar och våra utrotningshotade djur, berättar Norrback.
– Vi är överens om att utrotningshotade djur ska skyddas. Men vi måste också bestämma på vilken nivå skyddet kan bli kontraproduktivt, eftersom många skyddade arter är rovdjur. Det handlar om att avgöra när en population blir så stor att den skapar en obalans i naturen, vilket kan vara skadligt.
Som exempel lyfter Norrback upp havsörnen, som är utrotningshotad i Finland.
– Jag menar inte att vi ska avskaffa skyddet för havsörnen. Men vi är medvetna om att det finns områden där ejdern är direkt hotad av den stora mängden havsörnar. Det vi bör fokusera på är att minska känslorna i diskussionen och utveckla ett mer balanserat tillvägagångssätt.
Norrback märker att det finns en viss misstro mot jägarna och deras syn på naturen i diskussioner om skyddade djur.
– Jag har ofta hört någon säga ”ni jägare vill…” under samtal. Jag är inte jägare och äger ingen bössa, men jag vill främja balans i naturen för både människa och miljö. Vi kan inte vara fanatiska i naturvården utan måste sträva efter balans.
Han menar att det är precis det här lagförslaget handlar om, att skapa en balans och säkra det lokala kustfisket och jordbruket.
– Människan är en del av naturen, trots att vi har utvecklats snabbare än andra arter. Vi måste bevara balansen, även om det ofta är vi som orsakar obalans. Skarven får finnas, men på en nivå där skadorna är rimliga, förklarar Norrback.
– Nu ser jag fram emot behandlingen i jord- och skogsbruksutskottet, avslutar han.
Observera att intervjun genomfördes i maj 2026. Uppgifter kan ha förändrats efter intervjutillfället.
