Beslut
Partidagen beslöt att motionen anses besvarad med denna utredning. Motionen föranleder inga åtgärder.
Behandling
Det finns ca 200 000 registrerade fritidsbåtar i Finland. Enligt nuvarande lag måste dessa vara utrustade med brandsläckare som årligen granskas. Därutöver finns det ett antal oregistrerade fritidsbåtar som årligen besiktigas och där man har samma krav på granskade brandsläckare. De flesta båtarna förvaras under våren, då släckarna vanligen skall granskas, på förvaringsområden som ofta ligger långt ifrån centrumområdena. Även företagen som granskar släckarna ligger ofta på avstånd. Det betyder att båtägarna varje år måste åka betydande sträckor för att genomföra granskningen. Om varje båtägare kör i medeltal ens 2 km tur-retur för granskningen, så blir det totalt 400 000 km körsträcka årligen, vilket med i medeltal 150g CO2/km betyder koldioxidutsläpp på ca 60 ton. Dessutom får man räkna med att varje båtägare offrar en timme tid totalt på granskningen, vilket blir 200 000 timmar, eller ca 100 arbetsår. Ytterligare kommer den arbetsinsats och de kostnader som föranleds av själva granskningen eller köp av ny släckare trots en välfungerande men icke granskad. Eftersom man får en ny 2kg släckare för under 20 euro, så väljer många att istället för att granska sin befintliga släckare köpa en ny (kinesisk).
I Finland sker ca 40 båtbränder årligen. En del av dessa är avsiktliga, t.ex. så att tjuvarna bränner upp en stulen båt, eller försök till försäkringsbedrägeri. En stor del av bränderna sker också då båten är upptagen till förvar eller då den är förtöjd. I dessa fall är det ingen nytta av brandsläckaren. En båtbrand är ofta också explosionsartad, varvid det inte finns tid att använda brandsläckare. Även i återstående fall är det tveksamt vilken nytta man har av en 2kg brandsläckare, eftersom dess kapacitet är begränsad. Uppskattningsvis sker det någon enstaka brand per år, vid vilken en 2kg brandsläckare kan rädda liv eller egendom.
En brandsläckare får vara högst tio år gammal då den granskas. Under dessa tio år är antalet släckare som underkänns pga att de inte skulle fungera mycket litet. De som underkänns är vanligen för gamla eller av inte godkänd modell. De facto så går det vanligen på små brandsläckare inte att göra någon annan kontroll av funktionen än en ytlig kontroll, en titt att tryckmätaren visar grönt och ett slag på behållaren med en gummiklubba. Att förlänga granskningsintervallet till två år skulle därför minimalt, om alls, öka risken för att det finns icke fungerande brandsläckare i fritidsbåtarna.
Miljöproblemen med släckargranskningarna samt allt arbete det föranleder, ligger inte i proportion med skaderisken. En granskning vart annat år skulle inte märkbart öka risken för icke fungerande brandsläckare. Fortsättningsvis kunde man hålla kvar 10-års gränsen för släckare.
Att-sats
SFP i Pargas yrkar på att partiet:
- Låter göra en utredning över hur väsentlig en granskning varje år är, dvs hur stor del av släckarna som underkänns och på vilka grunder.
- Om det visar sig att släckarna fungerar väl även två år utan granskning, så arbetar partiet för att förlänga granskningsintervallet till två år.
Motionär
Conny Granqvist, ordförande för SFP:s lokalavdelning i Pargas
Rolf Möller, sekreterare för SFP:s lokalavdelning i Pargas
Partfullmäktiges svar
Vi får vara tacksamma över det låga antalet bränder i båtar i Finland. Som motionärerna påpekar är antalet båtar i Finland mycket stort. Enligt Trafi (Trafiksäkerhetsverket) finns det den 31.12.2016 totalt 1,16 miljoner båtar i Finland, varav drygt 203000 är registrerade. Andelen båtar har ökat kraftigt, Trafis senaste undersökning för ungefär 10 år sedan visade på ett totalantal båtar kring 700000. I antalet ryms också t.ex. vattenskotrar med.
Brandsläckare är obligatoriska i registrerade båtar, och regelverket kring dem strikt. För båtar över 10 meter krävs t.ex. 2 brandsläckare. Minimikravet ombord är en 8A/68B-brandsläckare som är avsedd för släckning av både fiber- och vätskebränder. Granskningar ska utföras årligen. I många fall ordnar båtklubbar granskningar gemensamt för att underlätta för den enskilda båtägaren. Precis som motionärerna säger så utgör kontrollerna ibland en olägenhet för båtägaren. Kontrollen har ändå ansetts nödvändig eftersom brandsläckare ombord måste hpålla för större påfrestningar än normalt. Miljön på en båt skiljer sig från den i ett utrymme på land, och riskerna är större att något går fel. Utöver de årliga kontrollerna ska man genomföra en grundligare kontroll vart tionde år. Brandsläckarna får endast inspekteras av en firma för handbrandsläckare som finns i TUKES (Säkerhets och kemikalieverkets) register.
Förutom att ha en fungerande, kontrollerad, brandsläckare borde alla båtägare också genomföra brandövningar. Det är inget som lagen kräver, men är ändå viktigt. En brand ombord är alltid allvarlig. Man måste agera snabbt, men samtidigt kan förhastade handlingar leda till att man förvärrar situationen. Det är bra att också ha en brandfilt och brandhandskar förnuftigt placerade i båten. Spisbrand hör till de vanligaste formerna av bränder ombord vilket man kan komma ihåg när man planerar placeringen av utrustningen. Motorn och bränslet kan börja brinna obemärkt. Vid en sådan situation är det givetvis viktigt att så fort man märker branden stanna motorn och stoppa bränsletillförseln. Brand i motorrummet eller motorkåpan kan släckas med en handbrandsläckare utan att luckan eller huven öppnas om den är utrustad med en brandport för detta ändamål. En eventuell pyrande brand kan släckas med brandsläckare.
Med tanke på den allvarliga situation en brand ombord är, är det ändamålsenligt med ett tydligt regelverk kring brandsläckare och deras underhåll. Partistyrelsen ser inte orsak att initiera en förändrad praxis, även om Svenska folkpartiet givetvis följer med utvecklingen även i den här frågan.
Partifullmäktige föreslår att motionen anses besvarad med denna utredning.
