Då presidiet presenterades under SFP:s partidag i Vasa den 15 juni fanns det ett nytt ansikte på scenen. Cecilia Ehrnrooth valdes till Svenska folkpartiets vice ordförande tillsammans med Sandra Bergqvist och Ramieza Mahdi. Samtidigt fick vi tacka Silja Borgarsdóttir Sandelin för hennes långvariga engagemang, då hon valde att inte ställa upp för omval.
Medborgarbladet träffar helsingforsaren Cecilia Ehrnrooth i Helsingfors stadshus, en välbekant miljö i rollen som suppleant i Helsingfors fullmäktige. Ehrnrooth har varit politiskt aktiv sedan 2012 då hon blev uppringd av en entusiastisk SFP:are som tyckte att hon skulle ställa upp i kommunalvalet.
– Och det gjorde jag också, jag har väldigt svårt att säga nej, skrattar hon.
Född och uppvuxen i Esbo flyttade hon till Helsingfors 1994 och har sedan dess bott på flera håll i huvudstaden: Kronohagen, Kampen och nu i Tölö. Under årens lopp har hon haft flera förtroendeuppdrag, bland annat som Helsingfors kretsordförande i fem år och fyra år i social- och hälsovårdsnämnden. I dag är hon suppleant i stadsfullmäktige, sitter i sektionen för byggnader och allmänna områden, och är dessutom nyvald vice ordförande för Svenska folkpartiet.
– Det som engagerar mig i mitt politiska arbete är att man får vara med och påverka. Man märker hur folk faktiskt vill samarbeta. Det är det som är kärnan för mig, säger Ehrnrooth.
SFP har en lågtröskelverksamhet som hon trivs med.
– Man blir hörd och man kan kontakta vem som helst. Dessutom har vi ett väldigt gott rykte om att vara lätta att samarbeta med. Vi har framtidstro och vi utgår från ett positivt tillvägagångssätt, även om det gäller svåra frågor.
DEN INTERNA KOMMUNIKATIONEN
SFP är ett parti med många starka röster och erfarenheter från olika håll i landet.
– Den interna kommunikationen är inte alltid enkel, särskilt eftersom det finns många olika nivåer av beslutsfattare och vi är utspridda i så många regioner. Partiet arbetar hela tiden med att upprätthålla och stärka kommunikationen, vilket är bra. Det kan vara svårt att få information att nå ut internt så att alla förtroendevalda vet vad som pågår och känner sig uppdaterade. Detsamma gäller kandidater och medlemmar, säger Ehrnrooth.
Hon konstaterar samtidigt att utmaningarna inte är unika för SFP.
– Att få den interna kommunikationen att fungera är alltid en prövning, oavsett organisation. Man måste hitta forum och nätverk som fungerar, vare sig det är en grupp på Whatsapp eller på TikTok eller vilken kanal det än må vara.
ATT KOMMA ÖVER NYHETSTRÖSKELN
Det är en återkommande utmaning för SFP att komma över nyhetströskeln utan att det är något negativt.
– Jag tror ärligt talat att SFP:s största utmaning är att synas och höras. Om vi skulle nå ut till fler väljare med det vi gör, oavsett språk, så skulle de inse den otroliga sakkunskap som finns internt. De skulle också inse hur enastående partiets nätverk är, förklarar Ehrnrooth.
Samtalet fortsätter kring SFP:s medverkan i regeringen Orpo.
– På gott och ont i regeringen vill vi vara med och samarbeta. Det är helt självklart att vi hellre är med än inte med. Det är inte lätt att påverka politiken från oppositionen eller kulisserna. Vi måste sitta där besluten fattas.
Hon påminner också om att det partiet åstadkommer i mindre kommuner är minst lika viktigt som det man åstadkommer på riksnivå.
– Vi måste hålla lågan brinnande och lyfta fram allt partiet åstadkommer. Inte bara dagsheta ärenden, utan de platser där partiet deltagit och bidragit till att lösa samhällsproblem, även i liten skala. Det är så vi kan få fler anhängare.
”Vi ska fortsätta framhålla att Finland även har svenska som nationalspråk. Vi ska våga vara Svenska folkpartiet i Finland och vara stolta över det.”
NÄR ENSAM INTE RÄCKER TILL
Intressekonflikter och hur olika grupper ställs mot varandra tas ofta upp i Ehrnrooths politiska vardag. Det finns många olika beslutsorgan som behöver kunna samverka för att slutresultatet ska bli bra för alla invånare. Hon betonar att det är viktigt att de håller sig till egna uppdrag och ekonomiska realiteter, men hon önskar också ett mer utvecklat samarbete mellan dem.
– Vi borde sluta med silotänk. I det svåra ekonomiska läget som vi har, finns risken att samarbetet lider, vilket påverkar alla invånarna på ett icke önskvärt sätt.
Som exempel nämner hon cyklister, fotgängare och bilister och hur alla har sina egna behov, samtidigt som de måste kunna samexistera i en stad.
– Det kan inte vara så att om något planeras åt ett håll, så upplevs det som att något tas ifrån mig, eller tvärtom. Man borde istället inse att man kan kompromissa lite med sina egna behov för att hjälpa någon annan. Idag fattas allt för många beslut var för sig, säger Ehrnrooth.
– Kompromisser tar ofta lite mera tid och jag vill inte förlänga beslutsprocessen, men jag vill inte heller fatta beslut som vi ser tillbaka på och inser att vi tog alldeles för snabbt, tillägger hon.
Samtidigt inser hon att byråkratin ibland kan vara ett hinder, men hon vill hitta en balans där processen är noggrann utan att bli onödigt långsam.
– Vi lever i en digital värld, och det ska vi utnyttja. Ifall du vill ha tillstånd att idka näring eller hantera vardagliga ärenden så kan det inte vara ett träsk där ingen känner till vart man ska rikta sig och hur man ska gå till väga.
När hon återkommer till intressekonflikter beskriver hon en vardag där många känner press och därför har svårt att kunna se framåt och hitta framtidstro
– Alla har sin egen bakgrund och förutsättningar. Många har utmaningar i sin vardag och känner sig pressade över sin situation, vilket kan leda till att det är svårt att orka fokusera på beslut som berör framtiden eller större sammanhang. Här skulle det vara viktigt att vi på något vis kan nå fram med budskapet att det finns lösningar och vi kan ta tag i det tillsammans. Kanske vi inte hittar lösningarna direkt, men vi kan börja någonstans.
Som exempel tar hon upp arbetslösheten bland unga och hur många högutbildade är utan arbete.
– Samtidigt finns ett behov av högutbildade på arbetsplatser. Kan vi inte hjälpa dem att mötas? Det känns väldigt jobbigt, och det har lett till en stor utmattning och en känsla av utanförskap. Att känna tillhörighet till en grupp eller gemenskap är ett grundläggande behov, och just nu känns det som att många känner sig utanför.
SVENSKANS STÄLLNING I HUVUDSTADEN
Frågan om svenskans ställning i Helsingfors väcker ofta känslor, men Ehrnrooth skulle inte påstå att svenskan i huvudstaden har försvagats.
– Svenskan är fortfarande väldigt viktig och det vill jag tro att de flesta inser. Det är en egen kultur, oberoende av språk, och vi är alla finländare i grunden. Vi är stolta över att ropa “bara bada bastu” i ishallen, oavsett nationalitet eller modersmål. Jag tror inte att det kommer att försvagas, men det betyder inte att vi ska sluta kämpa för det. Jag hör det svenska språket klinga i Helsingfors där jag rör mig.
När diskussionen går vidare till vad SFP konkret kan göra för att stärka svensk service i hela Helsingfors, är hon tydlig med att partiet ska stå stadigt i språkfrågan.
– Vi ska inte förneka att vi är för svenskan i Finland, att vi är för våra nationalspråk överlag. Vi ska vara ärliga med det och inte börja tona ner det.
Som exempel pekar Ehrnrooth på skylten i Helsingfors stadshus som visar “Helsingfors”.
– Det där ser jag som väldigt positivt. Liknande synliga exempel skulle gärna få finnas på flera ställen i huvudstaden, så att inte bara skylten “Helsinki” automatiskt ställs fram, säger hon.
– Vi måste fortsätta att värna om det svenska språkets ställning och vara det partiet som står för vår tvåspråkighet och vår tvåspråkiga kultur.
Finland blir allt mer mångkulturellt. I takt med denna utveckling är det viktigt att synliggöra det svenska språket.
– Vi ska fortsätta framhålla att Finland även har svenska som nationalspråk. Vi ska våga vara Svenska folkpartiet i Finland och vara stolta över det.
När Ehrnrooth svarar på vad hon vill säga till unga politiker i Helsingfors, framhåller hon att alla ska delta. Hon påpekar att folk tror att politiken är för hektisk och tidskrävande för att engagera sig, men att man kan välja hur mycket man vill vara involverad. Det finns många nivåer av engagemang.
– Att engagera sig politiskt behöver inte betyda att du genast satsar all din tid på att höras och synas. Men när du väl är med så får du direkt kännedom om vad som är aktuellt inom din region och vem du kan vända dig till i ärenden som intresserar dig och som du vill påverka. Du kan nätverka, och det kan leda till en hel mängd med viktiga kontakter i framtiden. Vad som helst kan hända, och inom SFP är det lätt att lära känna fältet och hitta en gemenskap. Allas engagemang är viktigt och alla blir hörda, avslutar hon.
