Helsingfors: Gruppanförande gällande generalplanen

Helsingfors behöver en ny generalplan för att möta framtidens utmaningar. Befolkningstillväxten har varit stark under senare år, och vi måste vara beredda på en fortsatt snabb tillväxt, frågan är bara hur snabb den bli, men också hur snabb vi vill att den ska bli. Det måste också finnas rum för annat i staden än bostäder: både offentlig och kommersiell service, arbetsplatser, industrier såsom varvet, verkstäder, energiproduktion, hamnar för både stora fartyg och mindre båtar, studiemöjligheter, start up-områden såsom Maria sjukhus, parker, grön- och rekreationsområden med Centralparken i spetsen, stränder som är tillgängliga för alla, kulturverksamhet, fritidssysselsättningar – och inte minst kombinationer av allt detta, såsom på Lappvikens sjukhusområde.

Visst kan och bör vi göra Helsingfors mer urbant, men vår uppfattning om vad som är urbant bygger inte ensidigt på mängden asfalt och betong, utan omfattar också gröna element – och blå, med syftning på havet. SFP säger JA till kompletteringsbyggande i redan bebyggda stadsdelar, bara det sker med respekt för det existerande byggnadsbeståndet och stadsdelarnas karaktär. Vi säger JA till att bygga mera på höjden, med undantag för strandlinjen så att stadens traditionella profil mot havet inte fördärvas. Vi säger JA till planerade stadsbulevarder, bara man börjar med sådana som lätt kan byggas utan att göra intrång på park- och grönområden och utan att kräva stor utfyllnadsmark i havet.

Det är bäst att först samla erfarenheter av stadsbulevarder som utan alltför stora negativa effekter på omgivningen låter sig byggas, såsom den längs Österleden. Vi säger JA till ny, spännande arkitektur – naturligtvis alltid med hänsyn till de existerande stadsmiljöerna. Vi säger JA till nya bostäder till och med invid Malms flygplats, bara flygplatsens existens tryggas och den lokala ”centralpark” skyddas som området kring flygplatsen nu utgör. Vi säger ett rungande JA till varje satsning på Helsingfors som havsnära stad med stränder tillgängliga för alla och båttrafik som förbinder öarna och kusterna med varandra. Vi säger JA till utrymme för nya kultur-, konditions-, idrotts- och andra fritidsaktiviteter. Vi säger JA till bättre kollektivtrafik, särskilt spår- och tvärtrafik och inte minst snabbspårvagnar längs de planerade stadsbulevarderna. För att främja kollektivtrafik som ett första val i stadskärnan behövs det fler parkeringsplatser vid inkörsvägarna.

Vi säger JA till Helsingfors som en cykelvänlig stad, och så att cyklandet inte hotar fotgängarnas säkerhet. SFP säger också JA till att stadskärnan fortsätter att expandera över Långa bron, och till att nya delcentra med full både offentlig och kommersiell service byggs upp utanför denna stadskärna. Då vi inte godkänner byggande i Centralparken och byggande på Malms flygplats säger vi i själva verket också JA: JA till att Centralparken bevaras som ett naturområde också för kommande generationer helsingforsare, och JA till att Malms flygplats och grönområdet kring den likaså bevaras som en både kulturhistorisk och miljömässig pärla i vår stad och en för näringslivets logistik viktig funktion. Och med utrotningshotade arter! Senare i kväll kommer vi också att säga JA till att bevara det natursköna Vårdö, men ön är som känt inte en del av generalplanen. Utanför generalplanen står också Östersundom, som tvångsinkorporerades med Helsingfors för att staden skulle få mer bostadsmark. Innan vi vet hur många bostäder som med hänsyn till natur- och miljövärden verkligen kan byggas där är det strängt taget för tidigt att slutligt dimensionera byggandet i andra områden.

SFP vill också i övrigt problematisera dimensioneringen av bostadsbehovet, i ett läge då Esbo och Vanda planerar nya bostadsområden för tiotusentals nya invånare längs Västmetron respektive Ringbanan, och då kalkylerna bygger på antagandet att bostadsytan per invånare kommer att öka medan den i jämförbara städer som Stockholm och Köpenhamn tvärtom minskar. Vad Helsingfors behöver är framför allt fler mindre hyreslägenheter. Det räcker med att något dämpa dimensioneringen för att vi förutom Vårdö ska kunna rädda också Centralparken och Malms flygplats. Samtidigt borde räddandet av Centralparken och av Malms flygplats i reducerad form inte rimligen utgöra tillräckliga juridiska motiv för att ompröva hela generalplanen och lägga fram den till nytt påseende. Att inte bygga i Centralparken vid Tavastehusleden hotar enligt SFP:s bedömning inte ens stadsbulevardsplanen som sådan – har det undgått någon att Bulevarden inne i centrum kantas av både Gamla kyrkans sfär och Sinebrychoff-parken? I processen kring generalplansförslaget har det tyvärr funnits ett element av utpressning då det hotas med att varje ändring och varje återremittering skulle riskera hela planen och dess tidtabell. Det verkar nästan som man skulle utgå från att det inte blir några besvär mot generalplanen om man naggar Centralparken i kanterna eller förstör Malms flygplats. Det är naturligtvis en grov missuppfattning.

Och slutligen: Den nya generalplanen får inte bli ett hinder för ett effektivare samarbete med grannstäderna Esbo och Vanda om markplaneringen i regionen. Vi måste planera tillsammans, så att osund konkurrens undviks där varje part drar hemåt på de andras bekostnad. Med de här reservationerna och nämnda nödvändiga ändringar anser SFP:s stadsfullmäktigegrupp att förslaget till ny generalplan för Helsingfors banar vägen för framtiden.