Sandra Bergqvist: en guide till Finlandsmodellen och helhetsskoldagen

Grundprincipen bakom en helhetsskoldag och Finlandsmodellen är att skapa trygghet för unga och ett smidigare system för vuxna, förklarar Bergqvist. Finlandsmodellen försäkrar att varje barn får möjlighet till en hobby och helhetsskoldagen ser till att Finlandsmodellen förverkligas då skoldagen skulle bindas ihop med hobbyverksamheten. I sin tidigare roll som idrotts- och ungdomsminister 2023-2025 har Bergqvist följt med utvecklingen på nära håll.

– I korthet betyder det att man paketerar ihop skoldagen och Finlandsmodellen till en helhet. De två redan befintliga modellerna skulle slås ihop så att vardagen blir lättare för både elever och föräldrar, särskilt med skolskjutsar och andra tidtabeller.

Det finns många olika aspekter som gör att Bergqvist tycker att vi behöver tänka nytt.

– Dels för att vi vet att unga rör på sig allt mindre. Sedan vet vi också att dagens barn är väldigt ofta ensamma och spenderar mycket tid framför skärmar. Det här gör att vi måste skapa bättre vardagsstrukturer, helt enkelt. 

Bergqvist nämner exempelvis barn i tredje klass som inte längre är med i eftermiddagsverksamheten, vilket ofta gör att skoldagen slutar väldigt tidigt.

– Barnet kan ofta vara ensam i flera timmar innan en förälder kommer hem. Under den tiden är det vanligt att barnet tittar på en skärm, vilket inte nödvändigtvis är bra för både barnets fysiska och mentala hälsa.

Istället vill hon skapa en vardag med trygga vuxna närvarande, som kan inspirera barn och ungdomar att vara aktiva, engagera sig i kreativt arbete och framför allt umgås med vänner.

– Det handlar om att lära sig det emotionella spektrumet, att träffa andra barn och förstå att alla är olika men ändå lika värdefulla.

HELHETSBILD EFTERLYSES

Under Bergqvists tid som idrotts- och ungdomsminister insåg hon att vårt samhälle består av många bra, men utspridda delar som gör det komplext. Som trebarnsmamma märker hon att samhället är byggt ur olika perspektiv utan en tydlig helhetsbild.

– Det här är vad vi strävar efter just nu, att få en helhetsbild av barnens vardag. Undervisningen baseras på en lag, medan Finlandsmodellen bygger på en annan. Det gör att vi har olika synsätt. Nu försöker vi samla allt på ett tydligare sätt, förklarar hon. 

– Med tre barn i skolan åker alla samtidigt till skolan på morgonen med samma skolskjuts, men de kommer hem med tre olika skolskjutsar. Det här är ett mycket ineffektivt sätt att använda våra resurser, fortsätter hon.

En annan diskussion bland föräldrar är att den stora biltrafiken utanför skolan gör det farligt för barn att cykla till skolan.

– Men när man har kollat på vem som kör där, ser man att det är föräldrar som lämnar sina barn till skolan. Om de inte gjorde det så skulle trafiken inte kännas lika farlig. Trots våra goda intentioner har vi byggt ett samhälle som inte är det bästa för barnen, även om vi menar väl. Därför är det viktigt att skapa strukturer som ger möjlighet till rörelse och kreativitet.

EN TRYGG VUXEN

Vi lever i en osäker värld där unga enkelt kan ta del av allvarliga nyheter via sociala medier. Därför understryker Bergqvist hur viktigt det är att barnen har trygga vuxna i sin omgivning som kan hantera svåra samtal.

– Till exempel om barn ser bilder från kriget i Ukraina så är det viktigt att en vuxen finns till hands för att förklara och prata med dem. 

Med en helhetsskoldag kan vuxna följa barnens utveckling och i ett tidigt skede ingripa om ett barn eller en ungdom mår dåligt.

– Ofta handlar det om att få uttrycka sina tankar högt och diskutera dem med någon, antingen med en vuxen eller en vän. Det är också viktigt att få bekräftelse på att vi vuxna gör vårt bästa för att lösa situationen, förklarar Bergqvist.

Vi måste skapa nya strukturer i vardagen för att nå en helhetssbild, säger Sandra Bergqvist.

MEKA-PÅ-MOPPEN-KLUBB

Tanken med Finlandsmodellen är att vuxna inte ska säga vad barnen ska göra, utan istället skapa möjligheter för barnen att välja själva.

– Det är en otroligt viktig del, att de unga ska få välja själva. I pilotförsöket har vi sett att intresset är brett, berättar Bergqvist.

Några av de populäraste hobbygrupperna har varit parkour, meka-på-moppen-klubb, matlagningsklubb och käpphästklubb.

– Vuxna föreslår ofta exempelvis fotbollsklubbar eller innebandyklubbar, som är väldigt pojkdominerande. Men detta är inte alltid vad barnen vill ha. Finlandsmodellen ger barn chansen att prova på hobbyer som de annars kanske inte skulle kunna pröva på, som till exempel ridning.

Det kan vara utmanande att ordna regelbundna ridlektioner för barn, men Bergqvist har erfarenhet av ridningsklubbar där barnen har haft möjlighet att rida två gånger under höstterminen.

– För väldigt många barn har det varit viktigt att kunna säga att de har fått prova på ridning. Alla familjer har inte råd med den sortens hobby. Men ifall barnet ändå begränsas från att delta för att de inte kan ta sig hem från hobbytillfället så har vi också misslyckats. Det är här som helhetsskoldagen kommer in.

För barn i städer är det enklare att ta sig hem efter hobbyer eftersom bussarna går ofta och de kan ta vilken de vill.

– På glesbygd är det svårare eftersom skoltaxin eller bussen går när skoldagen är slut, inte när hobbyn är slut. Det gör att många barn inte deltar i hobbyer eftersom ingen kan hämta dem.

LÄRDOMAR FRÅN NORGE

I rollen som idrotts- och ungdomsminister reste Bergqvist till Norge tillsammans med partiordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz för att ta del av deras hobbymodell.

– Norges modell baseras på sex veckors intervaller. Under sex veckors tid har barnet en hobby, sedan byts schemat, så man kan pröva på en ny hobby. De erbjöd flera spännande hobbyer, till exempel bokklubbar, matlagningsklubbar, gymnastikklubbar och så vidare, minns Bergqvist.

En utmaning med Finlandsmodellen är att det kan vara svårt för en vuxen att binda sig till att dra en klubb en dag i veckan under ett helt år.

– Om man vet redan på förhand att det bara gäller till exempel sex tisdagar så blir det genast enklare att få det in i kalendern. Då kan man fundera på vilka erfarenheter som finns lokalt. Det finns kanske någon från frivilliga brandkåren som kan driva en brandkårsklubb eller en scout som kan leda en scoutklubb, för lite extra knäck, menar Bergqvist.

– Men vi måste också säkerställa att alla barn kan delta och att de som organiserar klubbarna har kompetensen, tillägger hon.

“JAG ALDRIG HAR VARIT SÅ GLAD ÖVER ATT HA FEL”

Hur skulle det fungera i praktiken att slå ihop finlandsmodellen med en helhetsskoldag?

– Det är viktigt att inleda pilotprojekt eftersom utformningen kan variera beroende på ort, men syftet ska vara detsamma. Hur man bygger upp det beror på platsens förutsättningar. En helhetsskoldag i Nagu skulle se annorlunda ut än i Helsingfors eller Utsjoki. Därför är det viktigt att göra pilotprojekt så att varje plats kan utveckla ett system som passar dem, förklarar Bergqvist.

Hon betonar även att Finlandsmodellen inte är målinriktad.

– Det gäller inte tävlingar eller intensiv träning, utan alla ska få vara med och trivas med den hobbyn som de utövar. Alla barn är unika med unika intressen. 

Som idrotts- och ungdomsminister deltog hon i utvärderingen kring Finlandsmodellen. Det fanns en stor rädsla för att resultaten skulle visa att de barn som deltar i Finlandsmodellen är de barn som redan har en hobby sedan tidigare, att modellen inte skulle nå de barn utan en hobby. 

– Jag har aldrig varit så glad över att ha fel. Det visade sig att 16 procent av de barn som deltog i Finlandsmodellen inte hade en hobby sedan tidigare. Finlandsmodellen blev deras enda hobby. Det fanns även indikationer om att mobbningen minskade och sammanhållningen ökade. Jag är otroligt glad över resultatet, berättar Bergqvist.

I slutet av den pågående regeringsperioden kommer en större utredning om Finlandsmodellen att genomföras, eftersom den infördes i ungdomslagen så sent som 2023.

– Det tar en tid innan kommunerna har byggt upp sina individuella system och innan man kan få tillförlitliga svar. Men mycket kring Finlandsmodellen pekar på att vi gör något riktigt bra, säger Bergqvist nöjt. 

Under hennes tid som minister höjdes finansieringen för Finlandsmodellen från 14 miljoner till nästan 20 miljoner.

– Det är något jag är väldigt glad över, avslutar hon.