Beslut
Partidagen beslöt
- att motionen anses vara besvarad med denna utredning.
Behandling
Skattefria sparkonton för hälsovårdsutgifter
Jag har länge varit en anhängare av individuell frihet och jag vill att myndigheterna skall blanda sig i våra liv så lite som möjligt. Frihet kommer från att människor får göra sina egna beslut, inte att staten bestämmer hur vi skall leva.
Därför vill jag att individen ska få mera frihet också när det kommer till hälsovård. Min motion är att skapa skattefria sparkonton för hälsovårdsutgifter åt privatpersoner. På detta konto skulle man få lägga undan en liten del av lönen (t.ex. 50 € skattefritt) som i ett senare skede kan användas för läkarvård hos en privatläkare. Kombinerad med en försäkring mot sjukdomsfall skulle många människor bli helt oberoende av kommunal läkarvård vilket i sin tur skulle spara på resurser för kommunen. Människor igen skulle
få tillgång till bättre läkarvård och dessutom få bestämma lite mera om hur de använder sin egna pengar. Till denna motion kan även tilläggas att sjukförsäkringsavgifter samt andra läkaravgifter skall få avdras i beskattningen.
Undertecknad föreslår att partiets företrädare i riksdag och regering verkar för
- att skapa skattefria sparkonton för hälsovårdsutgifter åt privatpersoner. På detta konto skulle man få lägga undan en liten del av lönen (t.ex. 50 € skattefritt) som i ett senare skede kan
användas för läkarvård hos en privatläkare. - att sjukförsäkringsavgifter samt andra läkaravgifter skall få avdras i beskattningen.
Patrik Lindman
SU i Borgå
Partistyrelsens utlåtande motionerna 47 & 48:
Sjukdomskostnadsavdraget slopades vid beskattningen för 1992. Avsikten var att avdraget skulle kompenseras med vissa ersättande arrangemang bl.a. inom sjukförsäkringen. Landets ekonomiska situation vid den tiden var dock sådan att de planerade åtgärder inte har kunnat vidtas. En del av de planerade kompenseringarna togs i bruk så sent som på 2000-talet, såsom ersättning för vuxentandvård. Sjukdomskostnadsavdraget slopades i tiden dels för att underlätta beskattningen, men dels även på grund av att det stöd som avdraget medförde på ett oändamålsenligt sätt riktades till personer med stora inkomster. En kommission som hade utrett ersättandet av sjukdomskostnadsavdraget konstaterade i sin promemoria (Kommittébetänkande 1989:29) att sammanlagt 1,8 milj. människor helt och hållet blev utan detta skattestöd, dvs. av olika orsaker inte kunde eller behövde använda sig av det. Kommissionen konstaterade att det även ur social- och hälsopolitisk synvinkel var mera ändamålsenligt att avdraget ersätts med direkta inkomstöverföringar eftersom priset på hälsotjänster ofta redan i sig kan utgöra ett hinder för personer med små inkomster att utnyttja tjänsterna.
I samband med avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget ändrades dock det s.k. avdraget för nedsatt skattebetalningsförmåga i beskattningen så att betydande kostnader på grund av sjukdom kunde beaktas vid beskattningen. I enlighet med dagens regel i inkomstskattelagens 98§ har en under skatteåret i Finland bosatt person rätt att från sin nettoförvärvsinkomst avdra ett skäligt belopp, dock inte mera än 1 400 € ifall dennes skattebetalningsförmåga med beaktande av de inkomster och den förmögenhet som står till hans och hans familjs förfogande, av någon särskild orsak, såsom försörjningsplikt, arbetslöshet eller sjukdom, nedgått väsentligt. På basis av kostnader som enbart beror på sjukdom kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. Som familjemedlemmar betraktas den skattskyldiges make och minderåriga barn.
Folkpensionsanstalten (FPA) ersätter en del av privatläkar- och privattandläkararvodena samt behandlingar och undersökningar enligt en särskild fastställd taxa. Taxan anger det belopp som FPA godkänner som grund för ersättningen. Ersättningen gäller alltid en del av kostnaderna och resten måste patienten stå för själv. FPA fastställer taxan för läkararvode i enlighet med sjukförsäkringslagen och de grunder som nämns i statsrådets förordning.
Ett dubbelt system med både FPA ersättningsrätt och skatteavdrag vore inte ändamålsenligt. Närmast skulle man kunna diskutera ifall FPA:s ersättningstaxa är på rätt nivå.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
- att motionen anses vara besvarad med denna utredning.
