Beslut
Partistyrelsens beslutsförslag:
- Att SFP jobbar för att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet.
- Att SFP jobbar för för ibruktagandet av ett så kallat seniorskattekort.
Behandling
Om förlängning av arbetskarriärer
Försörjningskvoten stiger snabbast i Finland av alla EU-länder. Under det pågående decenniet väntas försör- jningskvoten stiga från 51 till 66. Detta faktum manar till snabba åtgärder för att förlänga arbetskarriärerna.
Vi behöver förhöjd pensionsålder. Pensionssystemet är uppbyggt för att garantera 5 år av finansiering efter pensioneringen medan statistiken visar att vi i Finland lever i medeltal 22 år efter pensioneringen.
Man kan gå i pension mellan 63 och 68 år – den lägsta gränsen för ålderspension är idag 63 år. De pen- sionerades medelålder är ändå betydligt lägre – 60,4 år – bl.a. på grund av att många företag som ställs inför saneringstvång använder sig av pensionsslussen som blivit ett populärt avvecklingsarrangemang. Finland har också den största procenten invalidpensionärer under 30 år som drar ner statistiken.
Bara ca 10 % av befolkningen i åldergruppen 63-68 fortsätter att jobba. En annan 10 % pensionerar sig vid 63 men fortsätter att jobba och lyfter både pension och lön.
Vårt pensionssystem står inför stora utmaningar som kräver alla befolkningsgruppers insatser. Forskning visar att alla olika ålderskategorier behövs för en fungerande organisation och att också de kunskaper som seniorer har är dyrbara. Vi behöver personalresurser i olika åldrar för att organisationen skall fungera opti- malt. Ålder borde därför vara en variabel som medvetet beaktas i alla organisationer. Därför behöver Finland nu ett system som både uppmuntrar och stöder äldre arbetstagare att stanna längre i arbetslivet.
Svenska folkpartiet i Åbo r.f. yrkar på att Svenska Folkpartiet arbetar för att man i republiken Finland senarelägger gränsen för ålderspension till 65 höjer pensioneringsåldern till 65-70år avskaffar ”taket” för pensionering inför system med gradvis ökande antal lediga dagar/år i förhållande till stigande ålder avskaffar pensionsslussen uppmuntrar till integrering av olika ålderskategorier i all verksamhet.
Detta kräver att man vidtar åtgärder för att förbättra situationen i arbetslivet genom ökad flexibilitet och större hänsynstagande till individen.
Svenska folkpartiet i Åbo r.f.
Barbro E Schauman ordf. Nina Lindholm, sekr
Partistyrelsens svar på motionerna 39 och 40
Det råder nationell konsensus om att pensioneringsåldern i Finland måste höjas för att kunna bevara vårt välfärdssamhälle. Längre arbetskarriärer behövs för att bevara och utveckla vår välfärdsservice med skatteme- del samt pensionssystemet med hjälp av pensionsavgifter.
Partidagen 2010 godkände ett knappt dussin klämmar med vilka SFP vill arbeta för att förlänga finländar- nas arbetskarriärer. Partidagen beslöt då bland annat
att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet;
att arbetsskyddslagstiftningen ändras så, att arbetsgivaren får ett ansvar för att följa upp och bevara äldre arbetstagares arbetskompetens och arbetsförmåga;
att lyfta fram nya arbetstidssystem som kunde ge äldre arbetstagare mera tid för återhämtning;
att arbetstidsskyddet utvidgas till att omfatta alla löntagargrupper;
att offentliga sektorns personal får bättre möjligheter till deltids- och distansarbete;
att arbetsskyddscentralerna får mer resurser för att övervaka, förebygga och bekämpa psykosociala risker på arbetsplatserna;
att offentliga sektorns arbetsgivare agerar som gott föredöme och satsar mer resurser på den förebyggande företagshälsovården, samt fäster större uppmärksamhet vid personal som återvänder från sjukledighet;
att vuxenutbildningsutbudet motsvarar arbetsmarknadens behov;
att vuxenutbildningsstödet höjs;
att utveckla skatteincitament för att locka arbetstagare och arbetsgivare till ökad vuxenutbildning.
Dessa åtgärdsförslag skall fortsättningsvis ses som lösningar på problemen med de korta arbets- karriärerna.
Den lagstadgade pensionsåldern i Finland är 63-68 år. Arbetstagare kan arbeta enligt eget beslut arbeta fram till 68 år då arbetsförhållandet upphör. Arbetstagare kan fortsätta arbeta också efter 68 år ifall arbetsta- garen och arbetsgivaren kommer överens om det. Slopandet av den högre pensionsåldern skulle innebära att arbetstagaren får ensidigt rätt att stanna kvar i arbetslivet så längre den önskar.
I Norge varierar den högre pensionsåldern mellan 67, 70 eller 75 år beroende av födelseår och avtal. I Sverige höjdes rätten att kvarstå i arbete för några år sedan från 65 år till 67 år. I båda länderna pågår en rad utredningar kring möjligheterna att höja pensionsåldern. Arbetsgivarorganisationen Svensk Näringsliv motsatte sig en höjning till 67 år och motsätter sig även nu ytterligare höjningar av den övre pensionsåldern. Arbetsgivarna i båda länderna ställer sig negativt till att helt slopa den övre pensionsåldern.
Bland finländska arbetsgivare är man öppen emot tanken på att slopa den högre pensionsåldern. Även på löntagarhåll befarar man att slopandet av den högre pensionsåldern de facto skulle förkorta arbetskarriär- erna och öka åldersrasismen på arbetsmarknaden då arbetsgivarna i högre utsträckning skulle akta sig för att behålla äldre löntagare eftersom den så kallade naturliga avgången saknas – de skall ändå sägas upp.
Att slopa den övre pensionsåldern löser inte problemen med den låga pensioneringsåldern men skapar däremot en rad nya problem. Därför borde vi hitta lösningar som snarare uppmuntrar arbetsgivare att hålla kvar äldre löntagare i arbetslivet.
Risken finns att gruppen +68-åringar koncentreras inom förvaltning och ledning medan det inom den arbetsintensiva sektorn kan leda till ökad sjukledighet utan tidsmässig slutgräns. För personer med kort arbetskarriär och högre utbildning kan det vara attraktivare att stanna kvar som arbetssökande än att ta ut en lägre pension.
De 60 år fyllda finländarnas sysselsättningsgrad ligger på en betydligt lägre nivå än i de nordiska länderna. Orsaken till detta ligger delvis i att de äldre finländarna inte jobbar deltid. Det beror till största delen på att pensionsinkomsterna i många branscher är så låga att man inte kan leva på halvpension. Vårt skattesystem uppmuntrar inte heller till detta. Därför vore det intressant att till en början pröva på en så kallad seniorskat- tekortsmodell. Det skulle förutsätta att personen nått lagstadgad pensionsålder (63 år) och lyfter pension. Personen skulle få rätt att förvärvsarbeta och samtidigt behålla sin pension. Eftersom pensionärens löntagar- och arbetsgivaravgifter är lägre än löntagarens skulle pensionärsförvärvsarbetaren ha en konkurrenskraftig lönenivå, vilket skulle höja +63-åringarnas sysselsättningsgrad.
