Beslut
Partidagen beslöt att SFP verkar för:
- att lagen om närståendevård kompletteras med nationella kriterier för beviljande av vårdarvode samt uppgifter om arvodets storlek i de olika arvodesklasserna.
- att kommunerna utvecklar intervallvården och avlastning i hemmet så att närståendevårdaren har realistiska möjligheter att använda sin lagstadgade rätt till tre lediga dagar i månaden. Exempelvis genom att budgetera tillräckligt med medel för det verkliga behovet av närståendevård, profilera kortvariga vårdplatser, det behövs en precisering av att rätta kunder är på rätt ställe, ge ökade stödverksamheter till närståendevårdare i form av stödteam och referensgrupper och utveckla familjevården och avlastningsvården.
- att närståendevårdarna får den erkänsla och uppskattning de förtjänar för det värdefulla arbete de utför i samhället
Behandling
Inställningen till närståendevård går stick i stäv med intentionerna i äldreomsorgen
I lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (Äldreomsorgslagen) från år 2013 poängteras att de äldre skall bo hemma så länge som möjligt. I regeringens förslag till sparåtgärder i kommunerna från hösten 2013 utgår man ifrån att dessa skall spara 300 miljoner genom minskat anstaltsboende för de äldre till förmån för hemma-boende. Den enskilda individen förutsätts själv ta större ansvar för att bibehålla sin hälsa och funktionsförmåga och de anhöriga förutsätts ta ett större ansvar för den som behöver vård och omsorg. Närståendevård nämns som ett av de viktigaste alternativen till institutionsvård.
Närståendevårdarnas antal i Finland är i dag ca 300 000 men endast en bråkdel, dvs ca 36 000 får ekonomiskt stöd i form av vårdarvode. Det arbete närståendevårdarna utför beräknas utgöra en inbesparing i vårdkostnader för kommunerna på över en miljard euro. Trots det sparar nu mången kommun ytterligare genom att inte göra upp nya avtal med närståendevårdare, genom att säga upp i kraft varande avtal eller genom att minska på arvodets storlek. Likaså sparar man på stödtjänster såsom dagverksamhet och stödgrupper för närståendevårdare. Ett kortsiktigt sparande som går stick i stäv med intentionerna i äldreomsorgslagen och regeringens sparpaket! Minskat ekonomiskt stöd och minskat psykiskt stöd leder till utbrändhet med fysiska och psykiska symptom som följd hos närståendevårdaren och kan leda till att det är två som behöver vård i stället för en.
I SFP:s Äldrepolitiska handlingsprogram från år 2010 framförs bl. a.
- att utbetalningen av ersättningen till närståendevårdarna bör överföras till FPA så att vårdarna garanteras en likvärdig grundersättning oberoende av var de bor
- att antalet närståendevårdare som får stöd kontinuerligt ökas enligt jämlika kriterier
- att stödtjänster (som intervallvård och avlastning i hemmet) för närståendevårdarna utvecklas så att de kan utnyttja sin lagstadgade ledighet på tre dagar i månaden och att även andra former av avlastning utvecklas såsom dagverksamhet och beviljande av ser vicesedlar för till exempel städning.
Att överföra utbetalningen av vårdarvode på FPA har diskuterats i ett flertal år, men tillsvidare har inte några konkreta åtgärder vidtagits. De övriga ställningstagandena som framfördes i det äldrepolitiska programmet har snarare gått i en annan riktning och minskat i stället för att öka. Antalet närståendevårdare som får vårdarvode minskar med kommunernas nuvarande sparpolitik. Att dygnet runt vårda en minnessjuk eller en sängbunden anhörig är både fysiskt och psykiskt tungt. Nuvarande sparåtgärder i kommunerna kan leda till att behovet av anstaltsboende ökar i stället för att minska. Det borde ligga i kommunens intresse att befrämja närståendevårdarens välbefinnande – det är ju fråga om över en miljards inbesparing på hemvård och anstaltsboende. Närståendevårdarnas nuvarande situation har uppmärksammats på nationell nivå. En arbetsgrupp inom Social- och hälsovårdsministeriet har sålunda arbetat fram ett nationellt handlingsprogram för närståendevård som torde offentliggöras i slutet av mars detta år.
Förbundet Svenska Seniorer i Finland yrkar på att Svenska Folkpartiets representanter i regering och riksdag samt i kommunerna arbetar för
att en ny lag om närståendevård stiftas innehållande bl.a. nationella grunder för beviljande av vårdarvode samt uppgifter om arvodets storlek i de olika arvodesklasserna.
att kommunerna utvecklar intervallvården och avlastning i hemmet så att närståendevårdaren har realistiska möjligheter att använda sin lagstadgade rätt till tre lediga dagar i månaden
att kommunerna ökar i stället för att skära ner på stödservice åt både den vårdbehövande och närståendevårdaren och också utvecklar nya former av stöd för att minska faran för utbrändhet hos närståendevårdaren
att närståendevårdarna får den erkänsla och uppskattning de förtjänar för det värdefulla arbete de utför i samhället
Förbundet Svenska Seniorer i Finland
Gunvor Brettschneider Anhild Träskman Ordförande Sekreterare
Partifullmäktiges svar
Närståendevården är en av de viktigaste krafterna som Finland behöver inom äldrevården. Majoriteten av dem som får närståendevårdarvode sköter en äldre. I synnerhet efter regeringens strukturpolitiska program är närståendevårdarna i fokus, eftersom äldre ska kunna skötas hemma så länge som möjligt.
1.7.1993 trädde förordningen om stöd för närståendevård i kraft (2.4.1993/318), vilket var banbrytande under sin tid. 1.1.2006 trädde lagen om stöd för närståendevård i kraft (2.12.2005/937), och hävde förordningen. Lagen var i sig banbrytande, och har alltsedan dess diskuterats. Syftet med lagen är att ”främja närståendevård som är förenlig med den vårdbehövandes bästa genom att trygga tillräckliga social- och hälsovårdstjänster samt en kontinuerlig vård och stöd för närståendevårdarens arbete”. I stället för att stifta en ny lag behöver den befintliga lagen preciseras. Tills vidare har lagen bland annat kompletterats med att stifta om tre dagars ledighet för närståendevårdare (2006) och med att kommunen kan ge uppdrag till avlösarservice som behövs under närståendevårdarens ledighet eller annan tillfällig frånvaro genom att med en person som uppfyller kraven ingå ett uppdragsavtal där personen förbinder sig att ge vården(2011). Lagen är på plats men dessa stadganden har inte fullt ut omsatts i praktiken.
Det finns bland annat hemvård, dagsvård, handikappvård, hemsjukhus, institutionsboende, individuell assistent, hjälpmedel och övriga stöd till närståendevården.
Enligt en undersökning utförd av Institutet för hälsa och välfärd delar 25 % av kommunerna ut servicesedlar, som brukar vara 100-200 euro för lediga dagar och 20-50 euro för hemhjälp och städning.
För närvarande stödjer förutom staten och kommunen även Folkhälsan, Närståendevårdare och Vänner–Förbundet r.f., Folkpensionsanstalten, Finlands Röda Kors och webbplatsen suomi.fi/statskontoret. Många pensionärsorganisationer har även verksamhet för närståendevårdare, men mer samarbete mellan kommunen och tredje sektorn behövs.
Vårdarvodet 2014 är minimum 381 euro och 761,99 betalas för lägsta vårdarvodet, vårdmässigt tung övergångsperiod. Kriterierna för närståendevård är enligt 3 § lagen om stöd för närståendevård, men kriterierna för arvodesklasserna är inte längre på plats och detta behöver uppdateras i lagen.
Inom närståendevården diskuteras för närvarande att antalet barn och barnbarn ska känna sig lockade av att sköta sina äldre släktingar. För närvarande är 17 procent av närståendevårdarna på jobb.
Av de vårdade är 58 procent män och 42 procent kvinnor.
Av vårdarna är 31 procent män och 69 procent kvinnor.
I kommunerna:
- Tillräckligt budgetering enligt det verkliga behovet av närståendevård
- Profilering av kortvariga vårdplatser, det behövs en precisering av att rätta kunder är på rätt ställe
- Närståendevårdarna behöver få ökade stödverksamheter i form av stödteam och referensgrupper
- Mer utveckling av familjevård och avlastningsvård.
I staten:
- De gemensamma kriterierna och arvodesklasserna skrivs in i lag
- Skattelättnader för eller skattefria närståendevårdarvoden
- Gemensam modell och mätare för bedömning av servicebehovet.
- Gemensamma kriterier för att erhålla närvårdarstöd.
Närståendevårdarna ska verkligen få erkänsla och uppskattning för det värdefulla arbete de utför i samhället. Man kunde belöna årets närståendevårdare i Finland för att synliggöra det viktiga arbetet de utför.
Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte 17.1.2012 en arbetsgrupp för perioden 1.2.2012 – 31.12.2013 med Elli Aaltonen som ordförande för att utarbeta ett nationellt utvecklingsprogram för närståendevården. Rapporten är inom Social- och hälsovårdsministeriets serie 2013:17.
Enligt uppdraget har arbetsgruppen i uppgift att
1) utarbeta ett nationellt utvecklingsprogram för närståendevården på så sätt att det omfattar de mål och åtgärder som ska uppnås och vidtas under denna och följande regeringsperiod, en bedömning av åtgärdernas kostnadseffekter och övriga effekter samt en handlingsplan
2) samordna de olika förvaltningsområdenas, kommunernas, organisationernas och de övriga aktörernas åtgärder, samarbete och arbetsfördelning vad gäller utvecklingen av närståendevården
3) utreda eventuella behov av att ändra rättsreglerna.
I sitt arbete skulle arbetsgruppen beakta socialvårdslagstiftningen, som revideras, regeringens proposition om tryggande av tillgången till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer samt de reformer av ordnandet, utvecklingen och övervakningen av social- och hälsovården vilka hänför sig till kommun- och servicestrukturreformen.
Överdirektör Elli Aaltonen från Regionförvaltningsverket i Östra Finland fungerar som ordförande för arbetsgruppen. Riitta Kuusisto från social- och hälsovårdsministeriet är vice ordförande för arbetsgruppen.
Utvecklingsmålen för närståendevård i statsminister Katainens regeringsprogram har fungerat som utgångspunkt för det nationella utvecklingsprogrammet för närståendevården.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för
att lagen om närståendevård kompletteras med nationella kriterier för beviljande av vårdarvode samt uppgifter om arvodets storlek i de olika arvodesklasserna.
att kommunerna utvecklar intervallvården och avlastning i hemmet så att närståendevårdaren har realistiska möjligheter att använda sin lagstadgade rätt till tre lediga dagar i månaden genom att budgetera tillräckligt med medel för det verkliga behovet av närståendevård, profilera kortvariga vårdplatser, det behövs en precisering av att rätta kunder är på rätt ställe, ge ökade stödverksamheter till närståendevårdare i form av stödteam och referensgrupper och utveckla familjevården och avlastningsvården.
att närståendevårdarna får den erkänsla och uppskattning de förtjänar för det värdefulla arbete de utför i samhället.
