Beslut
Partidagen beslöt att motionen anses besvarad med denna utredning.
Behandling
Grunderna för den nya nationella läroplanen medför mycket ringa uppdateringar till gymnasieundervisningens timfördelning och innehåll. Undervisnings- och kulturministeriet planerar en grundläggande utveckling av gymnasieutbildningen. I detta sammanhang borde en diskussion om studentskrivningarnas nödvändighet inledas.
Flera lärare, rektorer och chefer som är ansvariga för gymnasieutbildning är av den åsikten att den nuvarande studentexamen utgör ett hinder för utvecklingen av gymnasieutbildning. Digitaliseringen av studentexamen ändrar inte skrivningarnas testliknande karaktär: examinanderna fortsätter hädanefter att ta examen i ett slutet och övervakat utrymme utan att uppgiftshelheterna avsevärt ändras eller att nätverk skulle öppnas för en öppen informationssökning. Följaktligen kommer studentskrivningarna alltjämt att styra undervisningsmetoderna och pedagogiken på gymnasiet. Inlärningens och bedömnings äkta mångfald kommer inte att förverkligas. I många avseenden fortsätter lärare att förbereda sina studerande särskilt för studentskrivningar redan från första dagen på gymnasiet. I stället för att lära sig helheter och ett integrerat grepp blir ämnesfokus allt större. Studentskrivningarna utgör en smygläroplan som förtränger den egentliga läroplanens syften om inlärning och inlärningsmiljöer.
Studentskrivningarna kräver mycket tid och resurser. Enligt en beräkning gällande den ekonomiska satsningen som används för att arrangera studentskrivningar och för lärarnas preliminära granskningar av studentskrivningarna har kostnaderna stigit, till exempel i en så stor stad som Uleåborg, upp till 600 000 – 700 000 euro. När en gymnasiekurs kostar ca 3000 euro, kan man räkna att hela summan som används för alla studentskrivningar endast i Uleåborg motsvarar ca två hundra gymnasiekurser.
Ytterligare till de lokala kommunala kostnaderna av studentskrivningar kan en årsbudget på många miljoner tilläggas vilken består av uppehåll av den nationella studentsexamensnämnden, den huvudsakliga korrigeringen av studentexamen samt den enorma byråkratin med regler. Studentexamensnämnden är en myndighet under undervisnings- och kulturministeriet som består av ca 40 medlemmar och ca 350 adjungerade medlemmar, medan ca 30 tjänstemän arbetar i kansliet. Enligt statens budgetpresentation är studentsexamensnämndens årliga bruttokostnader nästan 10 miljoner euro. Samtidigt när man upprätthåller ett sådant enormt maskineri och satsar tid och pengar för arrangemang och granskning av examen, så skär man ner på pengar i undervisningen, ökar gruppstorlekar och undervisningen erbjuds allt mer som masslektioner och sker med hjälp av molntjänster. Gymnasisterna avlägger överlappande prov; gymnasiekursprov och avgiftsbelagda studentexamen. I gymnasiekursproven belönas gymnasieelevernas långsiktiga studiemotivation, arbete och merit under kursen medan på grund av studentexamens enastående karaktär kan ett plötsligt insjuknande eller något annat problem förstöra examinandens slutbetyg. Enligt de senaste utredningarna kan studerandes utvärdering variera beroende på skola. Det här är orsaken till att högskolor ännu föredrar studentexamensresultat som ett av deras inträdeskriterium. Under studentexamen befinner sig alla ”på samma linje”. Men eftersom studentskrivningar i princip är överlappande med kursproven kunde vi ju ersätta dem med ett statligt prov för varje ämne. För att granska dem skulle vi inte behöva något dyrt ämbetsverk med sensorer utan arbetet skulle skötas på skolorna enligt statliga kriterier. De elektroniska plattformerna kunde också utnyttjas och således skulle inte läraren ha en möjlighet att inverka på sin elevs utvärdering.
I fall undervisnings- och kulturministeriet vill verkligen utveckla gymnasieutbildningen, kunde den finansiella insatsen som används för studentskrivningarna i stället användas för att öka mängden undervisning, utveckla lärmiljön eller äkta utbildningssamarbete.
Den teoribaserade undervisning som förbereder studerande till studentskrivningar kunde man till exempel ersätta med olika innehållsenheter som består av integrerade läroämnen integrerande. Dessa skulle bättre förbereda våra ungdomar till arbetslivet och vara till fördel för hela Finlands framtid. Avskaffning av den separata studentexamen skulle möjliggöra flexiblare studietider och öka möjligheter till yrkes- och yrkeshögskoleexamen redan under gymnasiet. Dessutom skulle det möjliggöra individuella studiestigar för oliklärande gymnasieelever och befrämja/stöda gymnasisternas självständiga studier.
Vi föreslår
- att SFP gör ett förslag till att studentskrivningarna och studentnämnden ska avskaffas. Motsvarande nationellt provpraxis som överlappar gymnasiets avgångsbetyg och som samtidigt är ett överdimensionerat, dyrt och byråkratiskt kontrollsystem, förekommer ingen annanstans i världen.
- att SFP gör ett föreslag om gymnasiets fullständiga förnyande, där modernisering av lärmiljö och äkta utbildningssamarbete mellan samhällets olika aktörer gäller och där en ”smygläroplan” och studentskrivningar inte styr läroplanen.
Tiina Fredriksson och Tanja Nyman
Partifullmäktiges svar
I och med ett samhälle som ständigt förändras och utvecklas ska även våra utbildningsinstitutioner kunna hitta sin roll och funktion i samhället. Det är viktigt att vi för en aktiv och konstruktiv diskussion om vår utbildning på andra stadiet och hur den bör utvecklas. I diskussioner ska studerande, lärare, näringslivets representanter och politiker kunna delta och ge sin respons och sin syn.
Argumenten för att bevara studentexamen är många och de väger tungt, men likaså, som vi ser i motionärens agenda, är argumenten för att förnya studentexamen i sin nuvarande form betydande. Partistyrelsen anser ändå att argumenten för att ha kvar studentexamen väger tyngre än argumenten emot. Under de 160 år som gått har studentexamen blivit en nationell institution, som spelar en central roll i landets skol- och universitetsväsende. Studentexamen och vägen till att avlägga studentexamen är ett viktigt element i gymnasieutbildningen och framtida vidare studier. Med detta sagt finns det ändå mycket som kan utvecklas i den nuvarande modellen. Att blint frångå nuvarande studentexamen utan att det finns en annan modell att övergå till skulle var oansvarigt. Andra former av slutexaminering från andra stadiet kämpar med liknande utmaningar och med större svagheter än studentexamen har idag och därför är det bättre att vi prioriterar och vidareutvecklar nuvarande system av examen.
Studentexamens digitalisering är under arbete. Att nu revidera studentexamen utan att ta i beaktande hur digitaliseringen påverkar studentexamen vore inte rätt.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att motionen anses besvarad med denna utredning.
