Motion 29 – Hantering av elektroniskt bildmaterial inom social- och hälsovårdstjänster

Beslut

Partidagen beslöt att SFP arbetar för

  • att det skapas en enhetlig praxis för behandling av elektroniskt bildmaterial inom social- och hälsovårdstjänster
  • att användarna informeras om denna praxis genom tydliga och lättillgängliga nationella anvisningar

Behandling

Effektivering och datorisering av vård och socialtjänster är i tiden och förutspås öka i synnerhet vid en eventuell vårdreform. Avstånden till specialsjukhusen i regionerna kan komma att öka och små enheter riskerar att dras in. En lösning är att kontakten till hälsostationer sker genom videosamtal och att symptom rapporteras genom att sända fotografier.

Lagstiftning om datasäkerhet begränsar och styr i nuläget aktiviteten men Läkarförbundet, Hälsovårdarförbundet, Finlands sjuksköterskeförbund och arbetsgivarna har sina egna riktlinjer. Det behövs en enhetlig linje som skyddar patienter från att material hamnar i fel händer. Kvinnor och äldre är i ytterst sårbar position. Många äldre klienter hänger inte alltid med i utveckling av tekniken och har en svagare förståelse för hur olika tekniska hjälpmedel sitter ihop. Bilder på kvinnors kroppar och delar av kroppen kan vara känsligt material, och av rädsla för att hängas ut kan flickor och kvinnor undvika viktiga kontakter med vården.

Därför yrkar Svenska Kvinnoförbundet på att SFP arbetar för:

Att-sats

– att det skapas en enhetlig praxis för behandling av elektroniskt bildmaterial inom social- och hälsovårdstjänster samt

– att användarna informeras om denna praxis genom tydliga och lättillgängliga nationella anvisningar.

Motionär

Svenska Kvinnoförbundet

Anna Jungner-Nordgren
Svenska Kvinnoförbundets ordförande

Agneta Udd-Saarela
generalsekreterare

Partifullmäktiges svar

Elektronisk behandling av social- och hälsovårdens klientuppgifter styrs av både nationell lagstiftning – och lagstiftning på EU-nivå. De juridiska bestämmelserna kan således anses vara tillräckliga angående dataskyddet och datasäkerheten inom social- och hälsovården.

Däremot är tillämpningen av de givna lagarna varierande. Olika aktörer ss. Finlands läkarförbund, Sjukskötarförbundet och Finlands hälsovårdarförbund poängterar nog alla vikten av dataskyddet och datasäkerheten i digitala vårdtjänster men deras synpunkter på det är inte enhälliga. Dataskyddsombudsmannens byrå och Valvira ger allmän information om dataskydd men även den är svår att förstå. Detta kan leda till att användarna hanterar sitt eget material på ett sätt som riskerar dataskyddet.  En speciell uppmärksamhet borde fästas vid hanteringen av elektroniskt bildmaterial.

Det behövs en enhetlig praxis för digitala social- och hälsovårdstjänster för att trygga användarnas integritet. Användarna bör informeras om praxisen genom tydliga och lättillgängliga anvisningar som hjälper dem att förstå vad det betyder att använda elektroniska tjänster.