Beslut
SFP arbetar för:
- att förbättra barnens ställning i rättsprocesser
- att stärka stödet åt familjer där våld förekommer
- att Finland följer Sveriges väg och utreder hur barnets ställning i rättsprocessen kan stärkas genom att barn som bevittnar våld mot en närstående får målsägandestatus
- att utöka förståelsen för hur traumatiserande olika former av våld inom familjen är, samt hur våldet påverkar både den som direkt blivit utsatt för våld och barn som bevittnat våld
- att barn som bevittnar våld mot en närstående ska få målsägandestatus.
Behandling
I Finland är det inte kriminaliserat att låta barn bevittna våld i hemmet. Barn som bevittnar våld mot en närstående har således inte målsägandestatus. Detta trots att forskning visar att följderna för barnet kan vara lika allvarliga som att utsättas för direkt våld. Svenska Kvinnoförbundet anser att det finns ett behov av att se över lagstiftningen och införa ett utökat straffrättsligt skydd för barn som bevittnar våld i familjen.
Våld i par- och närrelationer hör till de största människorättsproblemen i Finland. I medeltal har nästan var tredje kvinna varit utsatt för fysiskt eller sexuellt våld av sin nuvarande eller tidigare partner. Det här innebär att det finns många barn som lever i familjer där våld är deras vardag. I skolhälsoundersökningen 2019 rapporterade 12 procent av 8–9-klassisterna att de under året har bevittnat våld mellan familjemedlemmar. Det är viktigt att vi ser till dessa barns rättigheter.
Det är förödande för ett barn att bevittna hur den ena föräldern hotar och misshandlar den andra. Det kan ha samma negativa inverkan på barnets utveckling och hälsa som att själv utsättas för våld. Enligt en rapport från Sveriges Kommitté mot barnmisshandel blir de psykiska effekterna av våld mer omfattande om hotet kommer från en närstående som barnet söker kärlek och omsorg av än om det kommer från en utomstående person.
Att bevittna våld mot en anknytningsperson är en form av psykisk misshandel. När barn tvingas bevittna våld mot sin förälder blir hen känslomässigt övergiven och skyddslös. Att som barn uppleva eller bevittna våld för med sig en förhöjd risk för psykisk och fysisk ohälsa, både på kort och på lång sikt. Barn som bevittnat våld i hemmet kan drabbas av ångest, oro och depressiva problem. Vidare rapporterar de fler konflikter i sina vänskapsrelationer samt känner sig mer ensamma än andra barn. Det finns även studier som visar att barn som upplever våld i hemmet har en märkbart ökad risk för PTSD.
Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt till skydd från alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, misshandel eller utnyttjande. Det här innefattar också att bevittna våld i nära relationer. Barnkonventionen är tydlig med att staten ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av våld och övergrepp.
Om barn som upplevt våld mot en närstående skulle ha målsägandestatus skulle det innebära ett starkare juridiskt skydd och bättre möjligheter till stödåtgärder och formell upprättelse. Barnet skulle till exempel ha rätt till en särskild företrädare vid förundersökningen och rättegången och det skulle kunna göra anspråk på skadestånd. Barnet skulle även ha möjlighet att polisanmäla brottet samt förhöras i ett mål även om vårdnadshavaren motsätter sig detta.
Lagstiftning där barn ses som målsägande när de bevittnar våld i hemmet finns redan i Storbritannien, Ungern och i vissa delstater i USA. I Sverige förbereder man även ett lagförslag som innebär att barn som bevittnat våld i nära relationer är brottsoffer med målsägandestatus.
Barns rätt till målsägandestatus och att kunna få skadeersättning till följd av att ha bevittnat våld mot en närstående skulle förbättra barnets ställning i situationer med våld inom familjen. Dessutom skulle det vara en grundläggande markering att samhället inte accepterar att barn bevittnar våld. Det här borde vara en självklarhet i Finland. Därför yrkar Svenska Kvinnoförbundet på att SFP genom sina representanter i riksdagen och regeringen arbetar för
Att-sats
- att barn som bevittnar våld mot en närstående ska få målsägandestatus.
Motionär
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anita Westerholm, förbundsordförande
Agneta Udd-Saarela, generalsekreterare
Partifullmäktiges svar
Alltför många barn utsätts för våld och traumatiska upplevelser samt upplever rädsla och otrygghet i sina hem. Det är av största vikt att samhället reagerar och arbetar med åtgärder för att komma åt dessa missförhållanden.
I februari publicerades Finlands första nationella barnstrategi. I den lyfts skydd av barn mot våld upp som en av de centrala målsättningarna. I barnstrategin noteras bland annat behovet att ”förstärka föräldrarnas färdigheter och stödet till föräldrarna, så att verkliga alternativ som respekterar barnets rättigheter och särställning kan erbjudas i stället för de uppfostringsmetoder som är skadliga för barn.”
Ett barns ställning i en rättsprocess kan vara ytterst tung och i sig traumatiserande. I Polisstyrelsens material om barnens ställning i polisarbete och i förundersökningen (POL-2019-34669) konstateras det att våld i nära relationer alltid är ett hot mot barnets välmående, även om våldet inte riktas mot barnet. När myndigheter bemöter ett barn ska man förutom det fysiska våldet även beakta 1) psykiskt våld, 2) sexuellt utnyttjande och annan form av illabehandling av barn och 3) försummelser av barnets andra utvecklingsbehov (emotionella, fysiska, kognitiva och sociala).
Våld inom familjen ska alltid leda till att barnskyddet även kopplas in i processen. Ändamålet är att skydda barnets intressen och i värsta fall skydda barnet från sina egna föräldrar. Det är nödvändigt att fortsätta förbättra skyddet av barn även i de juridiska processerna.
Att ge målsägandestatus åt barn skulle få stora konsekvenser, varav de mest betydelsefulla skulle vara den symboliska effekten med att kriminalisera utsättning för våld, samt möjligheten att få kompensation. Samtidigt skulle ändringen medföra även juridiska, sociala och psykologiska utmaningar. Målsägandestatus medför också vittnesstatus. Att höra barn som vittnen är en ytterst utmanande process och det förekommer att barnets trovärdighet kan ifrågasättas. I dagsläget krävs det mera utbildning för att barnens vittnesutsagor bättre kan höras och tillförlitligheten förbättras. En ändring i status kan ha djupgående effekter på barnets förhållande till sina föräldrar. Barnet kan pressas att vittna mot sina föräldrar, vilket kan väcka skuldkänslor som kan få förödande konsekvenser för barnets utveckling. Även risken för manipulation eller direkta hot mot barnet ökar.
Sveriges regering har i mars gett en lagrådsremiss där det föreslås att det införs ett särskilt barnfridsbrott, vilket innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för en situation där barnet bevittnar brott i en nära relation. Diskussionen i Sverige innehåller argument både för och emot ändringen.
Målsättningen måste givetvis vara att inget barn behöver bevittna våld i sitt hem. Därför är förebyggande arbete, stöd åt familjer och hjälp åt dem som behöver det av största vikt. Samtidigt måste man förbättra barnets ställning i processens olika skeden. Det är viktigt att barnets bästa är i fokus när åtgärder vidtas. Det finns tunga skäl att följa utvecklingen i Sverige för att se vilka effekter en eventuell lagändring får.
