Kolumn Österbottens tidning 20.9.2025
Mordet på den amerikanska konservativa opinionsbildaren Charlie Kirk har väckt starka reaktioner. Oavsett vad man tycker om hans åsikter är det djupt oroande när det demokratiska samtalet förbyts i hat och våld. Händelsen har åter satt fokus på den ökande polariseringen i västvärlden. Den visar vad som händer när politiken förvandlas till ett spel där motståndaren ses som en fiende, snarare än som en konkurrent.
I måndags firades den internationella demokratidagen. Dagen till ära ordnade Demo Finland en paneldiskussion på temat polarisering och hur samarbetet mellan partier kan bidra till att minska motsättningar i samhället. Jag deltog själv som panelist. Diskussionen blev en värdefull påminnelse om att demokratin byggs i det gemensamma samtalet, över partigränserna, och att förtroendet mellan olika politiska aktörer är en förutsättning för att demokratin ska fungera.
Kärnan i en fungerande demokrati är att majoritetens vilja blir vägledande, men lika viktigt är att minoriteternas röster respekteras. Demokrati är inte ”winner takes it all”. Om de som förlorar valet upplever att deras åsikter ignoreras riskerar vi att förtroendet för hela systemet eroderar. För att undvika det krävs samarbete mellan partierna. När ytterhögern och yttervänstern vinner mark försvagas demokratin, eftersom kompromisser blir svårare och blockpolitiken hårdnar. Resultatet blir ett samhälle som delas i två läger, där långsiktiga lösningar blir allt svårare att nå.
Vi ser tydligt vad som händer i länder där denna tudelning redan slagit rot. I USA har tvåpartisystemet lett till att politiken fastnat i ett ständigt ”antingen eller”. Det gör reformer svåra att genomföra, eftersom varje ny majoritet river upp det föregående beslutet. Demokratin förlorar sin stabilitet, och tilliten mellan medborgarna försvagas.
Lyckligtvis är situationen annorlunda i Norden. Här bygger regeringar på koalitioner, vilket tvingar fram dialog och samarbete. Det kan vara mödosamt och ta tid, men det är just den processen som gjort att vi har haft stabila samhällen med breda, långsiktiga lösningar.
Som företrädare för ett litet parti vet jag att kompromissvilja är en nödvändighet. Vi kan inte ställa oss vid sidan om och kräva att andra ska anpassa sig till oss. Vi måste kunna samarbeta med olika aktörer, samtidigt som vi tydligt markerar vår egen värdegrund och samhällssyn. Det är i mötet mellan olika perspektiv som de mest hållbara lösningarna växer fram. Demokratin är inget nollsummespel. Alla måste känna att deras röst blir hörd, även om de inte får hela sin åsikt igenom.
Att söka kompromisser betyder inte att skillnader suddas ut. Tvärtom är det ett ansvarstagande: Vi står för våra åsikter, men vi tar också ansvar för att bygga gemensamma lösningar.
Tillit är en grundsten i demokratin. Den växer när partier ser varandra som samarbetspartners, inte som fiender. Polariseringen minskar när vi arbetar praktiskt tillsammans. Regeringskoalitioner är ett exempel, parlamentariska arbetsgrupper ett annat. Oavsett om det gäller social- och hälsovårdsreformen eller utrikes- och säkerhetspolitiken har vi i Finland gång på gång visat att det går att föra svåra samtal över partigränserna.
Finlands styrka har i decennier varit kompromissförmågan. Den är vårt bästa försvar mot polarisering, och vårt viktigaste bidrag till att demokratin förblir levande, också för kommande generationer.
