I medierna ser vi med jämna mellanrum nyheter om ”stökiga” ungdomar som bryter mot normer och system som vi vuxna har byggt upp.
Ungdomarna ses som störande och de stämplas ofta som problem. Historiskt sett har ungdomars beteende alltid kritiserats. Coca Cola ansågs i tiderna vara en högst olämplig dryck, jeans och utsvängda byxor förfasade och tv:n skulle fördriva ungdomen i fördärv. Ungdomar har alltid varit de som vågar ifrågasätta normer och traditioner. De är de som har drivit samhället framåt genom att tänja på gränser och vara rebeller. Det är en del av deras natur att utforska och prova nya saker. Vårt ansvar som vuxna är att guida dem genom denna resa. I stället för att fördöma deras beteende, bör vi diskutera med dem om vad som är rätt och fel och lära dem om konsekvenser. Det handlar inte om att skälla, utan om att skapa en öppen dialog där de kan förstå sammanhangen och ta ansvar för sina handlingar. Det är här vi vuxna också måste bli bättre.
Under många års tid har vi jobbat målmedvetet både med ungdomspolitik, ungdomsarbete och de ungas påverkningsmöjligheter. Vi har skapat utrymmen och plattformar där de unga får vara och där de får påverka. Många gånger fungerar det bra, men normerna är oftast uppbyggda enligt ett vuxet sätt att tänka. Vill vi engagera alla våra ungdomar måste vi också bli bättre att stöda och hjälpa i frågor som intresserar just dem. Dessutom vet vi att många unga idag inte får det stöd och den vägledning de behöver från hemmen. Orsakerna till detta är många, men behovet av stöd för ungdomarna kvarstår. I vår iver att förbättra ungdomarnas vardag har vi samtidigt – och i ärlighetens namn – också skapat system som gör många unga rotlösa och osäkra. Vi kräver att de unga redan i tidig ålder ska göra viktiga framtidsval trots att alla unga inte har förutsättningar för det. Alla världens hemskheter som krig, död, svält, skogsbränder, översvämningar och andra naturkatastrofer tar sig raka vägen in i ungdomarnas telefoner. Då vi vuxna kan ha ytterst svårt med att kunna förstå alla de hemskheter som händer runt om oss, måste vi samtidigt inse att våra ungdomar har betydligt sämre kapacitet att förstå dessa brutala realiteter. Och det här påverkar dem i allra högsta grad.
När vi tar oss tid att lyssna på de unga och de duktiga och engagerade personer som jobbar med dem, kommer vi att få insikter som kan hjälpa oss att förbättra deras vardag. Ungdomarna är inte bara framtiden, de är också nuet. De är en viktig del av vårt samhälle och vi måste ge dem de bästa möjliga verktygen för att hantera de utmaningar de står inför. Dagens unga generation har sina unika utmaningar. De växer upp i en värld full av teknologi och sociala medier. Det är en värld som samtidigt öppnar dörrar till nya möjligheter men också kräver redskap att hantera all den information som kommer till dem. Det är viktigt att vi förstår de utmaningar de möter.
Om vi vuxna också skulle lägga våra telefoner, skärmar och fördomar åt sidan för en stund, och i stället ta oss tid att lyssna på de unga och de som jobbar med dem, kan vi komma en bra bit på vägen. Det sägs att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Och även om de flesta numera bor i städer är tankegången glasklar. Det krävs mångas insatser för att ge våra barn och unga de verktyg de behöver för att klara av livets utmaningar. Här måste vi också inse vikten av att stöda, guida och hjälpa familjer och föräldrar i sitt föräldraskap.
Det viktigaste är ändå Astrid Lindgrens kända citat; ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
