Beslut
Partidagen beslöt att SFP arbetar för
- att de beräkningsgrunder som tillämpas när beskattningsvärdet beräknas borde ändras. Finansministeriet borde omarbeta rekommendationerna, så fastighetsskatten skulle bli mera rättvis i förhållande stad/landsbygd.
Behandling
Fastighetsskatten är en årlig skatt som alla fastighetsägare betalar. Fastighetsskatten gäller alla byggnader. På gårdsbruk är skatten avdragbar till den del fastigheten används för förvärvande av inkomst. Skattebeloppet utgör en procentuell andel av fastighetens beskattningsvärde. Kommunerna besluter årligen om kommunens fastighetsprocent inom de gränser lagen tillåter.
I och med att kommunens service försvinner från landsbygden, så borde också fastighetsskatten sjunka på ifrågavarande områden. Där skolor, hälsostationer, bibliotek, allmänna färdmedel, vägunderhåll m.m. betydligt försämras, så borde också fastighetsskatten för stadigvarande bostad vara mindre jämfört med tätorterna. Fastigheterna är inte lika mycket värda i glesbygden om man beaktar den minskande kommunala servicen.
Undertecknad föreslår att
- de beräkningsgrunder som tillämpas när beskattningsvärdet beräknas borde ändras. Finansministeriet borde omarbeta rekommendationerna, så fastighetsskatten skulle bli mera rättvis i förhållande stad/landsbygd.
Kaj Kärr Henriksdal, Kristinestad
Partifullmäktiges svar
Fastigheter omfattas av fastighetsskatt enligt Fastighetsskattelagen (654/1992) med vissa undantag som lagen föreskriver. Lagen tillämpas även på byggnader och konstruktioner som är någon annans än markägarens (dvs fastigheter på hyresmark), på outbrutet område som hör till fastighet, på byggnadsmark som hör till samfällighet som avses i lagen om samfälligheter eller samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar. Fastighetsskatt skall inte betalas för skog eller jordbruksjord och vissa typer av historiska byggnationer (t.ex. slott, fästningar och kloster) eller för vattenområden. Även en del av försvarets fastigheter är befriade från skatten.
Kommunfullmäktige bestämmer, precis som motionären konstaterar, årligen storleken av kommunens fastighetsskatteprocentsatser. En lagändring som trädde i kraft i november 2015 höjde på de tillåtna nivåerna till minst 0,86% och högst 1,80% av fastighetens värde. Den högsta tillåtna procentsatsen innan dess var 1,55. För byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende är de tillåtna nivåerna minst 0,39% och högst 0,9%. Även här höjdes nivåerna från de tidigare maximala 0,8%. När det gäller obebyggda byggplatser har även en höjning skett, intervallet ligger här mellan 1% och 4%. I vissa kommuner kring huvudstaden (Borgnäs, Grankulla, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Kervo, Kyrkslätt, Mäntsälä, Nurmijärvi, Sibbo, Tusby, Träskända, Vanda och Vichtis) stipulerar lagen att obebyggda tomtplatser skall påföras en tilläggsskatt på 1,5 procentenheter utöver det som kommunfullmäktige besluter. Maximinivån för obebyggda tomtplatser är ändå 4% även i dessa kommuner.
Fastighetsskatten regleras alltså noggrant i lagen, och några undantag för platser där servicen försvunnit känner inte lagen till. Skatteförhöjningen på obebyggda tomtplatser nära huvudstaden avser givetvis påskynda byggande på dessa.
Med tanke på hur kommunernas ekonomi har utvecklats, och på hur lagen höjt gränserna för tillåten fastighetsskatt är det osannolikt att en justering neråt skulle bli aktuell. Kommunerna har möjlighet att agera inom de ramar lagen ställer upp, och ingenting säger att man behöver hålla sig närmare den övre gränsen. Motionären tar ändå upp en viktig aspekt, nämligen beräkningsgrunderna för fastighetens värde, som ju har ett direkt samband med hur stor den verkliga skatten blir. Dessa regleras av Lag om värdering av tillgångar vid beskattningen, kapitel 5 (1142/2005). Värdet anses vara återanskaffningsvärdet minskat med årliga åldersavdrag som stipuleras i lagen. Här har skattemyndigheterna möjlighet att se till att de aspekter som påverkar värdet beaktas när återanskaffningsvärdet bestäms.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP arbetar för
- att de beräkningsgrunder som tillämpas när beskattningsvärdet beräknas borde ändras. Finansministeriet borde omarbeta rekommendationerna, så fastighetsskatten skulle bli mera rättvis i förhållande stad/landsbygd.
