Enligt Svensk Ungdoms ordförande Frida Sigfrids är det vanligaste problemet unga stöter på i politiken att inte bli tagna på allvar. Men ungdomens röst är lika viktig som de andra.
Ofta föreläser jag och andra SU:are för olika grupper av ungdomar om hur det är att vara ung i politiken. Föreläsningarna präglas av vilka motgångar vi kan stöta på, såväl i valkampanjer som under kommunala möten, på grund av att man är ung. Tillsammans med deltagarna försöker vi fundera på hur dessa situationer ska tacklas och komma med tips. Jag funderar ofta på att jag i stället borde hålla föreläsningen för en hop äldre, mer erfarna politiker för att kunna förebygga problemen framom att alltid hitta lösningar på de problem som redan existerar. Den tanken gav även upphov till just den här texten.
I politiska diskussioner och samtal hör man ofta uttrycket “ni är framtiden”, vilket får åtminstone mig att koka inombords, även om den som sagt uttrycket menar väl. Vi unga är inte framtiden. Vi lever här och nu och vill, precis som vilken annan samhällsgrupp som helst, bli hörda och tagna på allvar. I framtiden, men också i dag.
En utmaning som många unga funderar över är hur man ska tackla dem som anser att unga inte kan hålla på med politik eftersom de sällan har tillräckliga livs- eller arbetserfarenheter. Det här har jag själv ofta stött på under mina valkampanjer, vilket alltid känns lika tråkigt. Alla typer av erfarenhet och livsperspektiv behövs i en representativ demokrati för att kunna bygga ett så fungerande och välmående samhälle som möjligt. Därför behöves också unga i beslutsfattandet. Oavsett hur mycket – eller hur lite – arbetserfarenhet de råkar ha.
Det vanligaste problemet som unga stöter på i politiken är ändå att inte bli tagna på allvar. Det bottnar sig dels i samma problem som ovanstående, det vill säga brist på erfarenhet. Man tycker det är viktigt att låta unga delta i olika möten, men då de har någonting att säga kanske det inte är så viktigt och man väljer att inte beakta det i en lika hög grad. Ett annat vanligt förekommande exempel är att enbart fråga unga om saker som man tror berör dem. Det kan vara hur unga vill att den kommande skateparken ska se ut eller vilken typ av ungdomsgårdar som behövs. Det är såklart också viktigt –men samtidigt använder unga till exempel social- och hälsovårdstjänster samt kollektivtrafik precis som alla andra samhällsgrupper. Varför skulle då inte de ungas röst vara lika viktig som någon annans då dessa frågor behandlas?
Här är några exempel på utmaningar som flera av SU:s medlemmar möter då de deltar i beslutsfattandet, såväl på lokal- som på nationell nivå. Svensk Ungdom kommer även i fortsättningen vara föregångarna som utmanar partiet och tvingar oss utanför vår bubbla av trygghet för att kunna diskutera även svåra frågor, men också för att kunna skapa en ny politik. Jag vill efterlysa en större förståelse för varandra, en där ingen ska sättas i ett fack enbart på grund av ålder. Man ska inte behöva ha flera år av politisk erfarenhet för att ens åsikt ska räknas. Vi spelar trots allt alla på samma lag. ■
