Gruppordförande Björn Månsson höll SFP:s gruppanförande.
Ärade ordförande, bästa fullmäktigekolleger
Budgetbehandlingen är annorlunda i år. Vi har inte bara en budget att besluta om, utan två, då social- och hälsovården och räddningsväsendet separeras.
Historisk är också sänkningen av den kommunala skattesatsen från 18 procent till 5,36. Men som vi alla vet, är detta ändå en synvilla. Skatteuttaget förblir oförändrat, men största delen går via staten till social- och hälsovården. Lyckligtvis har staden andra intäkter för att täcka de återstående behoven, börjande med fostran och utbildning, som tar över vårdens position som den största sektorn.
Anmärkningsvärt är också att samtidigt som den kommunala budgeten p.g.a. reformen nästan halveras, växer det beräknade överskottet betydligt. Men också det är en synvilla, eftersom överskottet så väl behövs för de investeringar som ska göras. I själva verket räcker det inte till, utan staden måste öka sin lånebörda. Den hålls ändå under kontroll.
Ordförande,
Det finns också andra goda nyheter. Skatteintäkterna har i år stigit över alla förväntningar, och väntas stiga ytterligare nästa år. En av förklaringarna finns gömd i den allra sista bilagan till budgetförslaget:
Medan sysselsättningsgraden i Helsingfors år 2020 var 72,3 steg den i fjol till 74,1 och beräknas i år bli hela 76,5. Allt talar för att den kan stiga ytterligare nästa år – och arbetslösheten i motsvarande mån sjunka. Vi har ju i många branscher ett motsatt problem: brist på arbetskraft.
Detta problem är ett av dem som särskilt tacklas i budgetförslaget. Vi höjer lönerna särskilt i låglönesektorer, vi höjer anslaget för att kunna erbjuda biljetter i kollektivtrafiken för arbetsresor och vi kan fortsättningsvis erbjuda personalbostäder. Samtidigt har vi förutsatt att statsmakten i vår region utökar antalet utbildningsplatser i branscher som lider av arbetskraftsbrist, såsom utbildning och småbarnsfostran.
Ordförande,
I sammanhanget har vi på SFP:s initiativ i budgetöverenskommelsen särskilt fäst uppmärksamhet vid personalbristen på den svenska sidan, som är ännu svårare än på den finska. Det krävs särskilda åtgärder och också de svenska social- och hälsovårdstjänsterna kräver särskild personal med uttalat koordineringsansvar för att fungera.
Den politiska ledningen, nämnden och sektorns tjänstemannaledning bör få i uppgift att kontinuerligt varannan månad diskutera en rapport om åtgärder som vidtas för att förbättra personalsituationen. Även om det kan kännas exceptionellt, måste personalfrågan hanteras med en krismedvetenhet som liknar den under coronapandemin.
Ordförande,
I stadens egen budget på närmare tre miljarder är som känt det mesta på förhand fastlåst, av lagstiftning och andra regelverk. Det rörelseutrymme som fanns inför budgetförhandlingarna mellan stadsstyrelsegrupperna uppgick till några tiotal miljoner. Vi kunde med hjälp av en del produktivitetsfrämjande åtgärder utöka detta snäva utrymme.
Vi använde detta rörelseutrymme väl. I fostran- och utbildningssektorn eliminerade vi det behov av sparåtgärder som tjänstemannaberedningen pliktskyldigt nog, av respekt för givna budgetramar, hade föreslagit. Och lade till extra pengar för nya tilläggssatsningar för att trygga kvaliteten i skola och dagvård. Allt detta välkomnar SFP-gruppen.
Fritids- och kultursektorn riskerade framför allt att drabbas hårt av de ökade energikostnaderna för att värma upp alla idrottshallar och kulturhus. Men vi lade till ett extra anslag som rimligen bör täcka dessa ökade energikostnader, och det i alla sektorer.
Likaså lade vi till anslag för att äntligen få bukt med problemen med löneutbetalningarna till stadens personal. Problemen har redan dragit ut på tiden på ett orimligt sätt. Vårt rykte som god arbetsgivare riskerar att ha fått sig en allvarlig törn, som inte precis underlättar vår personalrekrytering. SFP kräver att en snabb lösning ges högsta prioritet.
Ordförande,
Ett annat stort problem, eller åtminstone frågetecken, är hur statspengarna – eller rättare sagt våra skattebetalares pengar – ska räcka till i social- och hälsovården. En god nyhet för helsingforsarna är ändå att vi kan bibehålla kostnadsfriheten vid hälsocentrals- och laboratoriebesök.
Om hela Nyland hade blivit ett enda välfärdsområde hade detta säkert inte varit möjligt. Som en egen, självständig aktör har vi möjlighet att också i fortsättningen på detta sätt delvis kompensera de höga boende- och levnadskostnaderna i huvudstaden.
Helsingfors kommer att göra allt för att vår servicenivå inte ska sjunka, att vi kan ta hand om alla och också trygga jouren vid Malms sjukhus, som är helt nödvändig för att vården i vår stad ska fungera.
Ärade ordförande, bästa kolleger,
Helsingfors fortsätter att hushålla klokt med de gemensamma resurserna och fortsätter att investera i en stad som växer: i skolor, daghem, bostäder, parker, idrottsanläggningar osv. Helsingfors satsar på kollektivtrafiken och det finns pengar för en båtförbindelse till Kronbergsstranden, vilket SFP haft som målsättning redan länge.
Allt som allt har vi gjort det bästa möjliga av en ekvation som var svår att lösa. SFP-gruppen tackar de andra grupper som är med i budgetöverenskommelsen, och stöder ett godkännande av budgetförslaget, ekonomiplanen för de närmaste åren och förslagen till skattesatser.
