Hösten är officiellt här och det går inte att undvika Pumpkin Spice (=pumpasmak) – på allt när man rör sig i Helsingfors centrum. Hösten betyder normalt också att alla har återvänt till arbetet och att hela maskineriet rullar på med högsta intensitet. Denna sommar har visserligen haft sin egen turbulens och många inom denna rörelse har knappast haft en väldigt avkopplande semester. Vi har tagit några steg framåt från sommarens diskussioner, fått ett meddelande av regeringen och regeringen har fått sin handlingskraft tillbaka. Eller så uttalades det.
Text: Julia Ståhle
Texten ingår i SFP:s medlemstidning Medborgarbladet. Vill du ha tidningen? Bli medlem i SFP här.
Diskussionen i plenum angående meddelandet utspelades som förväntat – de flesta tyckte att innehållet i meddelandet var bra, men oppositionen var kritisk till hur det ska uppfyllas i praktiken. Kan Sannfinländarna följa pappret de skrivit under? Sannfinländarnas talturer följde i sin tur en modell där man anklagade oppositionen för en överdriven teatershow. Speciellt en sannfinländsk taltur stannade i minnet. En taltur där n-ordet användes – utan en inflikning av talmannen. Att det ordet användes, utan reaktion, i en diskussion om regeringens meddelande angående antirasism är tragiskt, men visar samtidigt konkret det som flera är oroliga över: Att partiet som var orsaken till sommarens händelser enbart har skrivit under regeringens meddelande för att regeringen ska fortsätta sitt arbete, inte för att de tycker att meddelandet behövs eller är viktigt.
Purra har förstås uttryckt att hennes parti nog är med, men om hennes partikamrater delar åsikten är frågan efter de talturer och uttalanden som vi hört.
Vad ska man göra då de åtgärder som ska visa att regeringen inte godkänner rasism inte tas seriöst av den parten som borde göra det mest? Hur många gånger kan man försöka visa allvaret i regeringens uttalanden då riksdagsledamöterna inte ser det själv? Och vad blir egentligen konsekvenserna efter uttalanden som dessa? Ja, det är viktigt att kunna fortsätta framåt (tillsammans) – men till vilket pris?
Sommaren var tung för många och mina sympatier går till våra politiker som tvingats stå ut med otroligt mycket. Men att tro att vi nu kan fortsätta och att regeringens arbete utan vidare bara kan sätta igång känns naivt. Vi kan ta oss en stund av lugn, och det är bäst att ta vara på den, men det är bara en tidsfråga innan nästa osakliga uttalande stiger fram och då mäts ryggraden igen. Själv tror jag inte pumpasäsongen tagit slut innan nästa skandal stiger till ytan – även om gärna också jag dricker min latte med lugn och ro!
