Kolumn publicerad i Vasabladet 21.2.2026.
Det nya året har inletts med fart. Det märks tydligt att många parter, till exempel intresseorganisationerna, har börjat blicka framåt mot nästa riksdagsval och funderar på regeringsprogramsskrivningar. Nu väntar många på nästa steg gällande den så kallade skuldbromsen, som är en mekanism för att begränsa den offentliga skuldsättningen. Vi vet redan sen tidigare att tuffa år väntar framöver för landet.
Samtidigt har många nationella planer som blickar mot framtiden, som sträcker sig över flera regeringsperioder, blivit klara. Dessa inkluderar klimat- och energistrategin, långsiktiga trafikplanen, nya planen kring funktionsdugligt Finland ur ett välmåendeperspektiv men även landsbygdspolitiska redogörelsen som visar hur landsbygdens särdrag ska tas med i alla nivåer av politiken. Listan kan göras betydligt längre.
Finland är känd för vår skola. Världen runt skolan är i kraftig förändring och skolan måste leva i tiden och blicka framåt. Förra veckan blev ännu en pelare från regeringsförhandlingarna klar – visionen för grundskolan år 2045.
Grundskolan är Finlands viktigaste framtidsinstitution. Visionen för den finländska grundskolan år 2045 är att den ska vara en fysisk mötesplats där eleverna är aktiva och inte enbart mottagare av information. Tusentals lärare, elever, experter och vanliga medborgare har planerat hur vi vill att grundskolan ska börja se ut år 2045.
Det eleverna lär sig i skolan ska vara meningsfullt för dem själva, för andra människor och för samhället. Jämlikhet i skolan stärks när varje elev möts av tydliga och ambitiösa förväntningar. När alla ges möjlighet att utveckla sin fulla potential höjs den samlade kompetensen i Finland, vilket i sin tur bidrar till ett mer kunskapsbaserat samhälle.
Visionen utgår från att elever även framöver kommer att ta sig till en fysisk skola. Till exempel en föreställning om att varje elev i skolan inom kort skulle ha en egen AI‑handledare, framom en lärare, framstår därför mer som science fiction än realistisk utveckling.
För att framtidens skola ska byggas på en stabil grund måste vi aktivt bevara det som redan fungerar väl – till exempel att lära ut baskunskaperna, men även rutiner kring skolmaten. Annars riskerar viktiga styrkor att försvinna i omställningen.
Det mest kraftfulla i visionen är dess påminnelse om att skolan är ett gemensamt samhällsprojekt. I en tid då tekniken utvecklas snabbare än vår förmåga att förstå den, då demokratin försvagas på många håll i världen och då ungas psykiska och fysiska välbefinnande utmanas, kan skolan inte nöja sig med att passivt följa utvecklingen.
Den måste vara en miljö som skapar mening och bygger gemenskap. En plats där elever får verktyg att förstå sin omvärld – och att se att de själva har möjlighet att påverka den. Förstås i samarbete med alla andra parter, allt från familjer till politiska beslut.
Det långa tidsperspektivet på visionen till 2045 är avsiktligt – det ska hjälpa oss att lyfta blicken från dagens akuta frågor och tänka tillräckligt långt framåt. Det tar tid att nå resultat och därför ska omställningen mot den önskade framtiden börja omedelbart. Framtiden tar form redan i morgon.
