Gruppanförande 14.4 2026 hållet av ledamot Anders Norrback.
Ärade talman,
den nationella livsmedelsstrategin till 2040 visar tydligt vilken riktning regeringen vill ta för den finländska livsmedelssektorn. Strategin lyfter fram viktiga mål kring hållbarhet, försörjningsberedskap, konkurrenskraft och export. För oss i SFP är det tydligt att utan en lönsam livsmedelsproduktion finns det ingen grund för de övriga målen i strategin. Utan lönsamhet finns inga gårdar, och utan gårdar finns ingen inhemsk produktion – och utan produktion har vi vare sig livsmedelsberedskap eller möjlighet till export. Därför måste strategin omsättas i konkret politik som stärker dem som producerar vår mat.
Maten vi äter produceras antingen i Finland eller utomlands, av finländska jordbrukare, eller av utländska producenter. För oss i SFP är det en självklar prioritet att trygga livsmedelsproduktionen i Finland. Det är också en hållbarhetsfråga. Den finländska produktionen håller höga miljö- och kvalitetskrav, och om inhemska produktionen minskar riskerar produktionen att i stället öka där kraven är lägre. Då åtgärdar vi inte problemen – vi flyttar dem. Det gäller både klimatet och djurvälfärden, där Finland i dag hör till de främsta i världen.
Det handlar också om säkerhet. För oss i SFP är det tydligt att försörjningsberedskap är inget vi skapar i krisen, det är något vi bygger varje dag. Det kräver en livskraftig produktion i hela landet och gårdar som är tillräckligt lönsamma. För varje nedlagd gård försvagas vår beredskap. Därför är det viktigt att det finns fungerande investeringsstöd, tillgång till finansiering, samt goda förutsättningar för generationsväxlingar för att säkra kontinuiteten i produktionen.
Ärade talman,
strategin lyfter naturens bärkraft, vilket är helt rätt. Samtidigt är det finländska jordbruket redan i många avseenden hållbart och det finns en stark vilja att utvecklas vidare. Vi behöver klimatsmarta lösningar som fungerar i praktiken, men också realism i omställningen, som ska ske tillsammans med jordbrukarna, inte på bekostnad av dem. I SFP är vi redo att se på åtgärder som styrning av markanvändning och modernisering av gödselhanteringen för att minska beroendet av fossila insatser. Samtidigt vill vi stärka vattenskyddet, särskilt i Östersjön, genom bättre hantering av avrinningsvatten och åtgärder som till exempel strukturkalkning. Men omställningen ska göras utan att äventyra försörjningsberedskapen eller lantbrukets konkurrenskraft.
Ärade talman,
en annan central fråga är hur livsmedelskedjan fungerar i praktiken. I dag ser vi en obalans där handeln har en stark förhandlingsposition och producenterna en svag. För oss i SFP är det viktigt att stärka producenternas ställning, och därför är det mycket välkommet att riksdagen nu behandlar förändringar i livsmedelsmarknadslagen, som ett konkret steg för att åtgärda den obalans som även strategin lyfter fram. Det handlar inte om att förbjuda butikernas egna märken, utan om att skapa rättvisa spelregler som stärker hela systemet. När livsmedelskedjan fungerar rättvist gynnas både producenter och konsumenter, och det stärker marknaden.
Ärade talman,
strategin pekar också på möjligheter. Finland har goda förutsättningar att profilera sig som ett land för hållbar livsmedelsproduktion med hög kvalitet och starkt kunnande, och det finns potential att öka exporten och utveckla nya produkter. Även fiskerinäringen har stor potential, och för oss i SFP är det viktigt att värna om våra yrkesfiskare som en del av både vår livsmedelsförsörjning och vår kustkultur. Samtidigt bygger vår beredskap också på kunskap och traditioner. Möjligheten att fiska, jaga och ta tillvara naturens resurser är en del av vårt samhälle och stärker den resiliens som strategin lyfter fram.
Samtidigt utvecklas livsmedelssektorn snabbt. Nya teknologier, såsom cellulärt jordbruk och andra bioteknologiska lösningar, kan lyftas fram som en del av framtidens matproduktion. För oss i SFP är det viktigt att vi är öppna för innovation och tar tillvara de möjligheter som ny teknik kan ge. Det är viktigt att vi vågar satsa på innovationer som kan komplettera och vidareutveckla vår livsmedelsproduktion. Det är också positivt att intresset bland unga för att bli jordbrukare ökar. För oss i SFP är det ett tecken på framtidstro – och en möjlighet vi måste ta tillvara genom att visa att det finns en framtid i näringen.
Strategin visar riktningen. Nu behövs beslut som stärker lönsamheten, tryggar produktionen och skapar rättvisa i hela livsmedelskedjan. För i slutändan handlar det om något mycket konkret: att någon odlar vår mat, föder upp djuren och fiskar upp fisken.
Kort sagt – bonden behövs.
