Under en kort tid på våren kunde man säga att politiken försvann ur politiken. Idag kan man med fog säga att politiken är tillbaka. With a vengeance.
Få tyckte att det fanns många alternativ till den politik som fördes under våren. Med facit på hand kan man konstatera att alla alternativ antagligen lett till ett sämre resultat. Det är inte en slump att Finland trots allt har varit bäst i klassen inom EU, mätt med nästan vilken mätare som helst.
Men när minnet från våren bleknar dyker detaljerna fram. Och detaljer, sidospår, är manna för politiker. Ja, åtminstone för oppositionspolitiker.
I brist på annat kan man diskutera hur masker diskuterades ett halvt år tidigare. När ekonomin verkar klara sig bättre än i våra grannländer kan man ifrågasätta om begränsningarna av restauranger var för hårdhänta. Och om man från samma parti stundom vill ha svart, stundom vitt har man garderat sig så att man kan ta vilken position som helst i kommande debatter.
Själv lämnar jag gärna det epidemiologiska till epidemiologerna. Liksom regeringen gjort. Och då menar jag de som har en medicinsk utbildning, inte de som dök upp som svampar efter regn på Twitter när diskussionen gick som hetast.
Det som däremot helt klart faller inom politikens område är vägen ut ur coronakrisen. I riksdagen präglas hösten som alltid av arbetet med nästa års budget och trots att hälsan alltid kommer först kan man inte koppla loss ekonomin från resten av samhället. Om den inte är i balans riskeras resten av vårt samhällsbygge.
Nästa år kommer vi att göra ett underskott på ca 11 miljarder euro. Det är en ofantligt stor summa. Storleksordningen är densamma som efter bankkrisen med det väsentliga undantaget, att en stor del av underskottet nu förorsakas av konkreta hälsoåtgärder – vaccin, vård, testning och avveckling av den vårdskuld som byggts upp under epidemin.
Så trots att summan är stor är det helt klart så, att alternativen är få – ja, obefintliga.
Men alternativen ska trots det diskuteras. I början av december diskuterade vi oppositionens skuggbudgetar. När vi var i opposition jobbade vi intensivt med vårt förslag till alternativ budget. Det är en möjlighet att klart kommunicera sina egna prioriteter. Och visst kan man läsa ut prioriteter ur oppositionens förslag också detta år.
Sannfinländarna lägger tyvärr ribban så lågt det går. De har inte ens kontrollerat sina siffror med riksdagens utredningstjänst. Utan tvekan av goda skäl. En ytlig genomgång visar att kalkylerna inte håller. När man skär mer av en utgiftspost än riksdagen reserverat för den är man ute på farlig mark.
I korthet kan man säga att Sannfinländarnas världsbild är enkel: natur, kultur och människor från andra länder utgör de stora problemen. Tyvärr. Så här ser Finlands enligt gallupsiffrorna största parti på omvärlden år 2020.
Samlingspartiet har bättre koll på sina siffror. Men de räds inte heller att ta genvägar där möjlighet erbjuds. En stor del av deras inbesparingar eller extra intäkter kommer från problematiska källor. De går åt pensionssystemet och kommande pensionärers intäkter med 850 miljoner, de länsar statens bostadsfond, säljer ut statlig egendom och tror till exempel att man kan spara in 330 miljoner genom att utvidga hushållsavdraget med 32 miljoner. Så visst finns det alternativ. Men få hållbara sådana.
Julen, däremot, får man fira helt hur man vill. Mandel eller russin i glöggen, eller varför inte båda. Sill eller strömming, eller allt på en gång. Gör det som känns rätt, lyssna på dig själv. Svep in dig i en filt och ta dig tid att bara vara, fri från alla förväntningar. Riksdagen tar nu paus över julen. Gör du det också!
