Beslut
Partidagen beslöt att Svenska folkpartiet arbetar för
- att utbetalningen av stödet för närståendevården överförs från kommunerna till Folkpensionsanstalten,
- att en högre budgetsumma än vad läget var då SATA-kommittén avgav sin rapport tilldelas stödet till närståendevården,
- att systemet med lediga dagar och möjlighet till hjälp för närståendevårdarna utökas,
- att systemet med dagcentraler och servicesedlar utvecklas,
- att medel för informationen om närståendevårdarstödet ökas.
Behandling
Närståendevårdarna – en förfördelad grupp i samhället
De äldre skall bo hemma så länge som möjligt, institutionsplatserna skall minskas, hemvården har svårt att rekrytera personal och de stödtjänster hemvården tillhandahåller blir allt mera begränsade. De anhörigas och därmed närståendevårdarnas ansvar för de vårdbehövande som bor hemma ökar.
Det är redan nu mångfaldigt omvittnat att närståendevårdarnas insats ger kommunerna inbesparingar i miljonklassen. Det är också mångfaldigt omvittnat att av de ca 300 000 närståendevårdarna i vårt land endast en bråkdel får någon form av stöd av sin kommun. Då kommunerna måste spara såsom nu blir närståendevårdarnas ställning ännu mera utsatt. Kommunerna säger upp avtal, minskar på det ekonomiska stödet och på andra stödtjänster, sätter stopp för nya avtal.
Befolkningen i Finland lever längre och skall bo hemma så länge som möjligt. Det leder till ett ökat antal närståendevårdare och därmed också vårdare och vårdbehövande med en allt högre medelålder.
Den gällande lagen om stöd för närståendevård (2.12.2005/937) stadgar bl a om behövliga social- och hälsovårdstjänster till den vårdbehövande, vårdarvode till närståendvårdare, 3 lediga dagar/mån. och service till stöd för näraståendevårdaren. Så stadgar lagen men verkligheten ser annorlunda ut.
Det beskattningsbara närståendestödet kan leda till att den utbetalade summan blir minimal, de tre lagstadgade ledia dagarna i månaden kan inte hållas p g a att intervallvård eller vård hemma blir alltför betungande ekonomiskt eller för att vård inte kan garanteras under närståendevårdarens lediga dagar. Kommunernas tillämpning av lagens stadganden varierar i hög grad både vad gäller ekonomiskt stöd, faktiska möjligheter att utnyttja de lediga dagarna och tillgång till andra stödtjänster.
Svenska Seniorer i Finland föreslår att SFP .s representanter i riksdag och regering samt i kommunerna arbetar för
att stadganden i Lagen om stöd för närståendevård följs också i praktiken
att ersättningen till närståendevårdarna överförs till FPA i enlighet med SATA-kommitténs förslag så att en grundinkomst garanteras oberoende av boningsort
att antalet som får stöd kontinuerligt ökas
att kommunerna med beaktande av både de vårdbehövandes och närståendevårdarnas allt
högre ålder erbjuder också andra former av avlastning utom de lagstadgade såsom dagverksamhet, beviljande av servicesedlar för städning o.dyl
Svenska Seniorer i Finland rf
Gunvor Brettschneider Anhild Träskman
ordförande sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Stöd för närståendevård är lagstadgad social service. Stödet avser vårdarvode som betalas för vård och omsorg för äldre, handikappade eller sjuka i deras eget hem samt service som anges i den vårdbehövandes vård- och serviceplan. Stödet baserar sig på lagen om stöd för närståendevård, som avgavs 2.12.2005 (937) och började gälla 1.1.2006 (före det fanns en förordning). Stödet för närståendevårdare fastslogs 2006 till minst 300 euro per månad eller minst 600 euro per månad under en kortvarig, tung behandlingsfas om vårdaren inte har andra egentliga arbetsinkomster. Kommunerna har rätt att beställa om nivån för stödet själva, men de flesta använder denna summa. Summan justeras med det så kallade brutna indexet (20 procent löneindex, 80 procent prisnivån) årligen.
Totalt 36 000 personer får stöd för närståendevård. Av dem har 66 % fyllt 65 år, medan 21 % är 18–64 år och 13 % 0–17 år. Det finns 32 000 närståendevårdare som ingått avtal om närståendevård med kommunen. Av dem har 47 % fyllt 65. Det är precis såsom motionären säger, att det verkliga antalet närståendevårdare är mångfalt flera än de som får stöd.
Minister Liisa Hyssälä bad socialrådet Elli Aaltonen redan 2003 att göra en utredning av närståendevården. I den rapporten, som socialrådet överräckte till ministern 30.3.2010 konstateras bland annat följande:
Ett riksomfattande nationellt mål är att närståendestödet år 2012 täcker i snitt 8 procent av de personer som är över 75 år (34 000 personer) och att andra personer som får stöd för närståendevård uppgår till 18 000, totalt 52 000 personer. Rapporten tar upp att antalet närståendevårdare som får stöd skulle uppgå till det dubbla antalet jämfört med situationen 2002, vilket även skulle synas i kommunernas budgetar.
Det är inte långt till 2012 och den nuvarande situationen har inte nått upp till det som man satte som mål 2004. SATA-kommitténs (Kommittén för reform av social garanti) slutresultat (Social- och hälsovårdsministeriet 2009/62) var att närståendestödet ska flyttas från kommunerna till Folkpensionsanstalten. Per maj 2010 har inte åtgärder för att överföringen av utbetalningsprocessen vidtagits. Regeringen ska diskutera saken i kvällsskolan under våren 2010. Det börjar bli bråttom om lagändringen ska träda i kraft innan riksdagsmandatet löper ut. Om det inte hinner med, borde denna fråga stödjas i bildande av regeringsprogrammet 2011-2015. I SATA-kommitténs slutresultat finns endast ett konstaterande att reformen ska förverkligas som kostnadsneutralt för offentliga ekonomins del. Det här är inte i enlighet med resultaten från Elli Aaltonens rapport, inte heller enligt Institutet för hälsa och välfärd. Det kommer att vara ett större behov av stöd för närståendevården än vad läget är 2010 och därför kommer stödet för närståendevårdarna att behöva omfattas av ett högre budgetanslag.
Det förekommer varierande siffror för antalet personer i behov av närståendestöd. Bland annat har Institutet för hälsa och välfärd presenterat ett resultat att cirka 60 000 personer skulle vara i behov av stöd för närståendevård. I slutet av november 2008 var 11,2 procent av befolkningen över 75 år kunder hos kontinuerlig närståendevård. Andelen varierade beroende på landskap mellan 8,4 och 25,8 procent. Däremot är det ändamålsenligt att en vårdutredning görs för varje separat vårdfall. För att utbetalningen ska bli rättvis och basera sig på verkliga omständigheter ska Folkpensionsanstalten samarbeta med kommunerna.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
- att utbetalningen av stödet för närståendevården överförs från kommunerna till Folkpensionsanstalten,
- att en högre budgetsumma än vad läget var då SATA-kommittén avgav sin rapport tilldelas stödet till närståendevården,
- att systemet med lediga dagar och möjlighet till hjälp för närståendevårdarna utökas,
- att systemet med dagcentraler och servicesedlar utvecklas,
- att medel för informationen om närståendevårdarstödet ökas.
