Beslut
Partidagen beslöt
- att SFP:s företrädare i riksdag och regering arbetar för att förbättra medborgarens förmånssystem, genom att föreslå ett system med tillfälligt utkomststöd under behandlingsperioden för permanentare stödformer
- att SFP arbetar för att FPA förkortar behandlingstiden för olika stöd
Behandling
Inför ”garantiutkomststöd” – ett nytt system som skulle förbättra den sociala och ekonomiska tryggheten för medborgare
Svenska folkpartiet bör vidta åtgärder för att förändra nuvarande system i syfte att trygga persons och familjs sociala och ekonomiska trygghet. Den nuvarande lagstiftningen och tillämpningen fungerar inte i dagsläget på ett tillfredställande sätt vare sig för medborgarna eller förvaltningsmässigt. Utkomststödet som enligt lagstiftningen är det stöd som kommer i sista hand, och som kommunerna beviljar, uteblir för en stor grupp personer i olika krissituationer och för vilka tröskeln att vända sig till socialen är för stort. Många utkomststödsärenden som kommer till kommunerna är sådana som inte borde höra till kommunernas uppgift. En stor del av ärendena härleds från långa ansökningstider – och behandlingar inom Folkpensionsanstalten (FPA) och där det slutliga beslutet dröjer av olika orsaker. Från FPA:s egen statistik framgår behandlingstider samt antal anmärkningar som är ca. 95 000 st./år av ca. 3.5 miljoner ansökningar årligen. Behandlings tiderna i besvärsnämnden för socialtrygghet är för närvarande 14 månader.
Det är allmänt känt att många personer kan lämna t.o.m. totalt utan inkomst under mycket långa tider. Det kan gälla samtliga av FPA:s förmånsuppgifter såsom familjeförmåner, studiestöd, arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning, folkpensioner, bostadsbidrag, sjukvårdsersättningar och social trygghet vid flyttning till och från Finland samt fackföreningarnas ersättningar. Enligt uppgift skall FPA vara ett stöd i livets alla skeden och Folkpensionsanstalten ansvarar för grundtryggheten för alla som bor i Finland. För att detta skall kunna verkställas också i praktiken bör ett förbättrat system utvecklas med införande av ett garantiutkomststöd, som är ett stöd som kommer i första hand tills det att de ovannämnda stödformerna har erhållits. Garantistödet kunde senare avdras från den inkomst som personen fått när det slutliga beslutet kommit. Storleken kan uträknas på samma grunder som i dag med oumbärliga utgifter och kunde ligga på en nivå på 500-600 €/ mån.
Jag är övertygad om att införande av ett dylikt system med en fallskärm som garanterar ekonomisk trygghet för alla medborgare, kan minska och underlätta både kommunernas socialförvaltning och de besvärsbehov över FPA:s avgörande samt eventuellt också få bort behovet av våra brödköer i Finland.
Socialpolitiska expertisen uttrycker en gemensam oro över den finländska välfärdsstatens tillstånd och utvecklingens riktning. Speciellt oroväckande är det att man inte alltid ens kan eller vill ordna de stödformer för medborgarna som förutsätts i lagen. Utifrån det stora antalet skildringar av orättvisor, verkar det som om medborgarnas välfärd inte längre är det yttersta målet för statsmakten eller för beslutsfattarna på kommunal nivå som ansvarar för verkställandet av socialpolitiken. Man kan konstatera att socialpolitiken genomförs alltför ofta utan att man lyssnar på vad medborgarna, de anställda inom branschen eller representanterna för olika intresseorganisationer har att säga och utan att beakta vilka förslag de har att komma med. Social och Hälsovårdsministeriet och Sata- kommittén har nu också påtalat dessa problem och sökt dylika lösningsmodeller.
Svenska folkpartiet bör som regeringsparti med det snaraste vidta åtgärder för att förbättra medborgares förmånssystem, genom att föreslå ett system med garantiutkomststöd som också i verkligheten kunde få till stånd fungerande lösningar.
Yngve Storsved
Partistyrelsens utlåtande:
Motionären lyfter upp ett ärende som är väldigt viktigt. Faktum är att vårt socialskyddssystem med ca 100 olika förmåner och 40 lagar är svårbegripligt men också svårt att verkställa. På grund av detta tillsattes i juni 2007 den s.k. Sata-kommittén som fick i uppgift att bereda en totalreform av socialskyddet.
Förslagen i Sata-kommitténs slutbetänkande (december 2010) handlar om att förbättra grundtryggheten och utkomstskyddet, klarlägga den sociala tryggheten och minska andelen byråkratifällor. Kommitténs slutbetänkande innehåller över 50 förslag om att göra den sociala tryggheten mer tillräcklig och sporrande, varaktigare och tydligare.
I Sata-kommitténs grundläggande linjedragningar ingick bland annat en garantipension som höjer pensionen för en ensam person med ungefär 100 euro i månaden (lagförslaget gavs till riksdagen i april 2010), utvidgning av indexskyddet för grundtryggheten som tryggar realvärdet för grundskyddsförmånerna i framtiden samt en höjning av grundavdraget vid kommunalbeskattningen som förbättrar nivån på nettobeloppet för grundtryggheten.
För att förbättra den sociala tryggheten föreslår Sata-kommittén i sitt slutbetänkande bland annat att stödet för närståendevård överförs till Folkpensionsanstalten, att det behovsprövade arbetsmarknadsstödet slopas och att det allmänna bostadsstödet förenklas. Det allmänna bostadsstödet skulle förenklas och samtidigt riktas bostadsstödet i synnerhet till barnfamiljer.
Mycket har alltså hänt inom grundtryggheten under de senaste åren. I samband med ramrian i augusti 2010 kommer regeringen förmodligen att ta ställning till vilka av förslagen skall förverkligas ännu under den här regeringsperioden. Regeringen har ändå inte valt att gå lika långt som motionären genom att föreslå ett garantiutkomsstöd eller grundinkomst, som vissa kallar det.
Fördelen med det nuvarande systemet är att det är behovsprövat, dsv. endast de som har behov kan få stöd, och att systemet visar hänsyn till de olika situationer som människan kan finnas i. Ett garantiutkomststöd på 500-600 euro i månaden skulle inte ensamt räcka vilket betyder att man ändå skulle behöva de olika andra stöden; frågan är då vad man vinner med ett dylikt stöd?
Grundinkomsten kritiseras ofta för att systemet skulle vara för dyrt och demoraliserande. Enligt den rådande samhällsuppfattningen är det arbetet som skapar vår välfärd och alla skall sporras till att sysselsätta sig. Som en mellanväg kunde man fundera på att utbetalningen av utkomststödet skulle flyttas över till Folkpensionsanstalten då socialens resurser kunde riktas till det sociala arbetet medan FPA skulle avgöra vem som tekniskt har rätt till utkomststöd.
Partistyrelsen föreslår för partidagen
- att motionen är besvarad med denna utredning.
