Motion 10 – Lika rättigheter för biologiska-, adoptiv- och fosterfamiljer

Adoptiv- och fosterbarn borde ha rätt till en balanserad barndom och tillgång till sina föräldrars tid, i lika grad som barn som bor med sina biologiska föräldrar. Att ge sitt barn upp till adoption eller en fosterfamilj
är ofta en sista lösning i en svår situation, därför behöver dessa barn minst lika mycket närhet och uppmärk- samhet som barn som bor med sina biologiska föräldrar. Barnets tidiga växelverkan har blivit störd och deras anknytning till en vuxen person saknas, ytterligare kan barnet ha andra traumatiska erfarenheter. För att re- parera trauma från tidiga barndomen behövs det en långvarig närvaro av en vuxen person i den nya familjen.

Det finns barn som behöver hem och familjer som saknar barn, men den nuvarande lagstiftningen gör det ekonomiskt svårt för fosterfamiljer i och med att fosterföräldrar inte har rätt till föräldraledighet eller den tillhörande penningen. Enligt rekommendationen ska små barn i första hand placeras i familjer och inte på anstalter. Fosterfamiljer beviljas också en begränsad version av hemvårdsstödet.

Adoptionslagens utgångspunkt är att sätta barnets behov först. Det betyder att även lagstiftningen kring familjeledigheterna borde ställa adoptivbarnens behov främst. Barn borde ges samma utgångsläge oberoende av bakgrund, detta stadgas i bland annat FN:s barnkonvention. För tillfället behandlar den finska lagen inte adoptivbarn och fosterbarn jämlikt med barn som bor hos sina biologiska föräldrar.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiet verkar för:

• att fosterfamiljer och familjer med adoptivbarn får samma rättigheter som familjer med biologiska barn,
• att föräldraledigheten förlängs från 200 till 263 dagar för att motsvara den tid föräldrar till biologiska barn har rätt att stanna hemma. Även löneersättningen bör harmonieras,
• att övre gränsen till föräldraledighet och vårdledighet för adoptiv- och fosterfamiljer höjs till att beröra barn upp till 10 års ålder (för tillfället går gränsen vid 7års ålder),
• att också adoptiv- och fosterföräldrar som är vårdlediga intjänar pension för den tiden,
  att praxis för dagpenning och möjligheten till deltidsarbete under föräldraledigheten är samma för alla föräldrar (adoptiv, foster eller biologiska) enligt det utvidgade föräldrabegreppet.

Svenska Kvinnoförbundet r.f. Carola Sundqvist Förbundsordförande

Partistyrelsens svar:

En ny medlem i familjen är alltid en ny situation som alla involverade måste anpassa sig till. Precis såsom motionären påpekar, saknar det betydelse huruvida banden till barnen är biologiska eller några andra.

Debatten om familjeledigheterna har på senaste tid dominerats av delningen av ledigheterna mellan mam- man och pappan. Under Vanhanen I/Kiviniemis regering satt en arbetsgrupp på social- och hälsovårdsmin- isteriet under ledning av barnombudsman Maria-Kaisa Aula. Gruppens slutrapport publicerades lagom inför förra vårens riksdagsval, nämligen 10.3.2011. I medierna fick förslaget om att förlänga pappaledigheten mest synlighet fast arbetsgruppen inte lyckades nå enighet om en enskild modell. Rapporten innehöll dock många andra förslag som är lika värda att genomföra.

Den nuvarande regeringens program konstaterar följande: ”Avsikten är att öka den ledighet som är öron- märkt för pappor, göra pappors användning av familjeledigheter smidigare och göra det möjligt att längre än för närvarande vårda barn i hemmet med hjälp av familjedagpenning. Dessutom är avsikten att rättigheterna för familjer med adopterade barn, flerlingsfamiljer och familjer där barn är placerade utom hemmet ska förbättras jämfört med övriga familjer.” Andemeningen i regeringsprogrammet är bra och ett litet steg för pappan (eller partner) togs i samband med förra höstens ramförslag då pappaledigheten förlängdes med 12 dagar.

I framtiden skall målsättningen vara att jämställa de olika familjeformerna med varandra. Att förlänga pappaledigheten kan kosta, beroende på hur mycket pappor använder sin ledighet och hur långt man är beredd att minska på mammans andel av ledigheterna. Förslagen gällande familjer med adopterade barn, flerlingsfamiljer och familjer med placerade barn anses dock i Aula-gruppens slurapport att ha endast liten ekonomisk betydelse vilket tyder på att de borde vara enkla att genomföra.