Motion 40 – För ett flexiblare pensionssystem

Beslut

Partistyrelsens beslutsförslag:

  • Att SFP jobbar för att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet.
  • Att SFP jobbar för för ibruktagandet av ett så kallat seniorskattekort.

Behandling

För ett flexiblare pensionssystem

De senaste regeringarna har i olika repriser vidtagit åtgärder för att höja den allmänna pensionsåldern. Mo- tiveringarna har dels varit en kommande arbetskraftsbrist, dels att om en alltför stor del av befolkningen är pensionärer klarar staten inte av att betala pensionerna. Samtidigt är en alltför stor andel av de ungdomar som är på väg ut i arbetslivet arbeslösa. Idag torde den genomsnittliga pensionsåldern vara 60,5 år.

För att flera människor skall kunna leva ett så fullödigt liv som möjligt så länge som möjligt behövs ett flexiblare system för övergången från arbetslivet till livet som pensionär. I ett system som bättre beaktar den enskilde individens egna behov och önskemål kunde t.ex.
• möjligheterna till flexiblare arbetstider ytterligare utvecklas
• rätten att få rehabilitering med vissa tidsintervall utvidgas
• studiestöd också ges till äldre arbetstagare som önskar skola om sig för att orka längre i arbetslivet eller an- nars pröva på nya utmaningar i yrkeslivet

Sfp:s lokalavdelning i Närpes föreslår därför att partiet i riksdag och regering arbetar för:
Att det nuvarande pensionssystemet reformeras och görs flexiblare. De som trivs och orkar med sitt arbete

ska själva kunna bestämma när de går i pension. De som behöver och önskar skall kunna välja en tidigare

pensionsålder, men gör det möjligt för så många som möjligt att orka arbeta till 65 år med hjälp av flexibla arbetstider och rehabilitering. Då kunde det också skapas arbetstillfällen för de yngre att pröva på och lära sig olika yrken. Samtidigt måste inkomstbeskattningen ses över så att ingen hindras från att arbeta efter 65 år. En stärkning av skatteunderlaget torde ligga i allas intresse.

Sfp:s lokalavdelning i Närpes

Partistyrelsens svar på motionerna 39 och 40

Det råder nationell konsensus om att pensioneringsåldern i Finland måste höjas för att kunna bevara vårt välfärdssamhälle. Längre arbetskarriärer behövs för att bevara och utveckla vår välfärdsservice med skatteme- del samt pensionssystemet med hjälp av pensionsavgifter.

Partidagen 2010 godkände ett knappt dussin klämmar med vilka SFP vill arbeta för att förlänga finländar- nas arbetskarriärer. Partidagen beslöt då bland annat
att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet;

att arbetsskyddslagstiftningen ändras så, att arbetsgivaren får ett ansvar för att följa upp och bevara äldre arbetstagares arbetskompetens och arbetsförmåga;

att lyfta fram nya arbetstidssystem som kunde ge äldre arbetstagare mera tid för återhämtning;

att arbetstidsskyddet utvidgas till att omfatta alla löntagargrupper;

att offentliga sektorns personal får bättre möjligheter till deltids- och distansarbete;

att arbetsskyddscentralerna får mer resurser för att övervaka, förebygga och bekämpa psykosociala risker på arbetsplatserna;

att offentliga sektorns arbetsgivare agerar som gott föredöme och satsar mer resurser på den förebyggande företagshälsovården, samt fäster större uppmärksamhet vid personal som återvänder från sjukledighet;

att vuxenutbildningsutbudet motsvarar arbetsmarknadens behov;
att vuxenutbildningsstödet höjs;
att utveckla skatteincitament för att locka arbetstagare och arbetsgivare till ökad vuxenutbildning.

Dessa åtgärdsförslag skall fortsättningsvis ses som lösningar på problemen med de korta arbets- karriärerna.

Den lagstadgade pensionsåldern i Finland är 63-68 år. Arbetstagare kan arbeta enligt eget beslut arbeta fram till 68 år då arbetsförhållandet upphör. Arbetstagare kan fortsätta arbeta också efter 68 år ifall arbetsta- garen och arbetsgivaren kommer överens om det. Slopandet av den högre pensionsåldern skulle innebära att arbetstagaren får ensidigt rätt att stanna kvar i arbetslivet så längre den önskar.

I Norge varierar den högre pensionsåldern mellan 67, 70 eller 75 år beroende av födelseår och avtal. I Sverige höjdes rätten att kvarstå i arbete för några år sedan från 65 år till 67 år. I båda länderna pågår en rad utredningar kring möjligheterna att höja pensionsåldern. Arbetsgivarorganisationen Svensk Näringsliv motsatte sig en höjning till 67 år och motsätter sig även nu ytterligare höjningar av den övre pensionsåldern. Arbetsgivarna i båda länderna ställer sig negativt till att helt slopa den övre pensionsåldern.

Bland finländska arbetsgivare är man öppen emot tanken på att slopa den högre pensionsåldern. Även på löntagarhåll befarar man att slopandet av den högre pensionsåldern de facto skulle förkorta arbetskarriär- erna och öka åldersrasismen på arbetsmarknaden då arbetsgivarna i högre utsträckning skulle akta sig för att behålla äldre löntagare eftersom den så kallade naturliga avgången saknas – de skall ändå sägas upp.

Att slopa den övre pensionsåldern löser inte problemen med den låga pensioneringsåldern men skapar däremot en rad nya problem. Därför borde vi hitta lösningar som snarare uppmuntrar arbetsgivare att hålla kvar äldre löntagare i arbetslivet.

Risken finns att gruppen +68-åringar koncentreras inom förvaltning och ledning medan det inom den arbetsintensiva sektorn kan leda till ökad sjukledighet utan tidsmässig slutgräns. För personer med kort arbetskarriär och högre utbildning kan det vara attraktivare att stanna kvar som arbetssökande än att ta ut en lägre pension.

De 60 år fyllda finländarnas sysselsättningsgrad ligger på en betydligt lägre nivå än i de nordiska länderna. Orsaken till detta ligger delvis i att de äldre finländarna inte jobbar deltid. Det beror till största delen på att pensionsinkomsterna i många branscher är så låga att man inte kan leva på halvpension. Vårt skattesystem uppmuntrar inte heller till detta. Därför vore det intressant att till en början pröva på en så kallad seniorskat- tekortsmodell. Det skulle förutsätta att personen nått lagstadgad pensionsålder (63 år) och lyfter pension. Personen skulle få rätt att förvärvsarbeta och samtidigt behålla sin pension. Eftersom pensionärens löntagar- och arbetsgivaravgifter är lägre än löntagarens skulle pensionärsförvärvsarbetaren ha en konkurrenskraftig lönenivå, vilket skulle höja +63-åringarnas sysselsättningsgrad.