Beslut
Partidagen beslöt att SFP verkar för:
- att olika modeller utreds för en rättvis fördelning av kostnaderna för föräldraledigheter.
- att arbetet för en reform av föräldraledigheten enligt 6+6+6 modellen fortsätter.
Behandling
Jämn fördelning av kostnaderna i samband med föräldraledigheter
Trots att det finländska samhället betraktas som ett av de mest jämställda i världen är det utöver FPA fortfarande huvudsakligen moderns arbetsgivare som står för föräldraskapets kostnader i samband med föräldraledigheter. Det här beror på att de extra kostnader som uppstår i samband med föräldraledigheten bärs av den hemmavarande förälderns arbetsgivare istället för att kostnaderna skulle fördelas jämnt mellan båda föräldrarnas arbetsgivare, oberoende vem av föräldrarna som väljer att stanna hemma med barnet. År 2012 togs 91% av de totalt beviljade föräldraledigheterna ut av mammor. De kvinnodominerade branscherna får därmed stå för en oproportionerligt stor andel av kostnaderna för de nya kommande skattebetalarna trots att också de mansdominerade branscherna kan anses ha samma nytta av att det föds barn i vårt land.
För den enskilda unga kvinna som ger sig ut på arbetsmarknaden innebär systemet också en nackdel i jämförelse med män i samma ålder och situation. Att anställa en ung kvinna i stället för en ung man är också i dagens Finland förknippat med större ekonomisk risk för arbetsgivaren.
Den skattefinansierade offentliga sektorn är kvinnodominerad. Sektorn har under senaste tid genomgått starka effektiveringsåtgärder, men kraven på ytterligare åtgärder är höga eftersom prognoser ger vid handen att skattebasen i framtiden inte kommer att vara tillräcklig för att finansiera de offentliga tjänsterna i samma utsträckning som hittills. Genom att fördela kostnaderna för föräldraledigheten, såväl direkta som indirekta, mellan båda föräldrarnas arbetsgivare på ett rättvist sätt kunde kostnadsnivån inom den kvinnodominerade offentliga sektorn sänkas och trycket på ekonomiska nedskärningar mildras.
En rättvis fördelning av kostnaderna skulle vidare utjämna den ojämlikhet som idag råder på arbetsmarknaden vid nyanställning av unga kvinnor respektive unga män, både ur arbetsgivar- som arbetstagarsynvinkel.
Rent praktiskt kunde en rättvis fördelning ske via skatteutjämning, såsom redan är brukligt i Sverige.
Undertecknad yrkar på att Svenska folkpartiet verkar för
att kostnaderna i samband med föräldraledigheter fördelas jämnt mellan föräldrarnas arbetsgivare
att möjligheterna till nyanställning inte påverkas negativt av för arbetsgivaren ekonomiska risker kopplade till den arbetssökandes ålder och kön
att en utredning för hur en rättvis fördelning av kostnaderna kunde skötas rent praktiskt görs
SFP i Borgå Centrum
Catharina von Schoultz
Partifullmäktiges svar:
Svenska folkpartiet har konsekvent arbetat för jämlikhet mellan könen bland annat genom att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män genom att båda könen skulle ta ett lika stort ansvar vid föräldraledigheterna. I enlighet med detta har partiets representanter konsekvent arbetat för att den så kallade ”6+6+6 modellen” skulle införas. Målet är en jämlikare fördelning av kostnaderna mellan arbetsgivarna i mans- och kvinnodominerade branscher och en ökning av samhällets finansieringsandel. Den primära frågan är hur finansieringsansvaret i framtiden ska fördelas mellan staten, arbetstagarna och arbetsgivarna och hur arbetsgivarna ska ersättas för de kostnader som orsakas av föräldraledigheterna.
Det har föreslagits att systemet med föräldraförsäkring som tillämpas i Sverige också skulle tas i bruk i Finland. Till den allmänna socialskyddsförsäkringen i Sverige hör bl.a. familjeförmåner och föräldraförsäkring. Från föräldraförsäkringen betalas bl.a. arbetstagarnas föräldradagpenningar och dagpenningar för tillfällig vårdledighet.
I Sverige betalas det inte heller ersättning till arbetsgivaren för kostnader för att anställa en vikarie eller för kostnader som uppkommer på grund av introduktion. Systemet avviker dock avsevärt från det finländska systemet vad gäller grunderna i och med att arbetsgivarna i Sverige inte betalar lön under föräldraledigheter.
Den svenska modellen avviker så mycket från det system som tillämpas i Finland att det inte direkt går att överföra. Arbetsgruppen för föräldraledighet ansåg också att det för att jämna ut de kostnader som arbetsgivarna får på grund av familjeledigheter inte krävs någon separat föräldraförsäkring som omfattar alla de ersättningar som ska betalas till arbetsgivaren. Den primära frågan som ska lösas är inte på vilket sätt finansieringen ska administreras utan hur systemet ska finansieras. En sådan ändring av finansieringsunderlaget som innebär att statens andel ökar kan också genomföras inom ramen för det nuvarande systemet.
Kostnaderna på grund av familjeledigheter har flera gånger utjämnats genom lagändringar och för närvarande ersätts merparten av kostnaderna. De direkta kostnaderna på grund av familjeledigheter förefaller inte vara en betydande kostnadspost när man beaktar de ersättningar som arbetsgivarna får. En jämnare fördelning av familjeledigheterna mellan mödrar och fäder stödjer också mödrarnas ställning på arbetsmarknaden. En reform av faderskapsledigheten gjordes senast genom en lagändring som trädde i kraft vid ingången av 2013 då fadern fick rätt till faderskapspenning för 54 vardagar. Också detta bidrar till att jämna ut de kostnader som familjeledigheterna orsakar arbetsgivarna. Effekterna av reformen följs och på basis av dem dras i sinom tid nödvändiga slutsatser.
Den ojämna fördelningen av föräldraledigheterna hänger främst ihop med att papporna inte tar ut sin ledighet. Internationell och nationell forskning visar att enbart en särskild kvot för papporna leder till ett ökat uttag av föräldraledighet från deras sida. Forskningen visar också att uppfattningen att familjens ekonomi avsevärt skulle försämras genom att den förälder som har bättre inkomster är ledig långt är en allmän föreställning som ändå inte är grundad på fakta.
Det främsta argumentet mot 6+6+6 modellen har varit dess kostnader. Det ökade kostnadstrycket uppkommer genom två förändringar, dels genom att nuvarande ledighet avsevärt förlängs och dels genom att pappornas ledigheter vilka i genomsnitt är dyrare förlängs. En ansvarsfull ekonomisk linje kan ändå väl kombineras med principen om en jämn fördelning mellan könen.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för
- att olika modeller utreds för en rättvis fördelning av kostnaderna för föräldraledigheter.
- att kostnaderna i samband med föräldraledigheterna fördelas jämnt mellan föräldrarnas arbetsgivare.
- att arbetet för en reform av föräldraledigheten enligt 6+6+6 modellen fortsätter.
