Beslut
Partidagen beslutaratt Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering verkar för:
- att utreda hur den finska strafflagen bättre kan ta hänsyn till det komplexa fenomenet våld i nära relationer, och vidta behövliga åtgärder.
- att SFP på alla nivåer arbetar för att minska våld i nära relationer.
Behandling
Ändring av straffpraxis gällande våld i nära relationer
I den finska strafflagstiftningen har det under de senaste åren skett en del förbättringar gällande straff för sexualbrott och våld i nära relationer. Exempelvis hör lindrig misshandel av en minderårig eller en närstående person numera under allmänt åtal. Brottsrubriceringen olaga förföljelse togs med i Strafflagen och trädde i kraft i början av år 2014. Regeringen har i början av året överlämnat en proposition till riksdagen om skärpning av straffpraxisen vid våldtäktsbrott. Skärpningen betyder att en våldtäkt som riktar sig mot ett barn, dvs. en person som är under 18 år alltid ska betraktas som en grov gärning.
Det finns ännu vissa brister i det finska rättsystemet när det kommer till straffpraxis gällande våld i nära relationer. En av de största bristerna är att strafflagen inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till att våld i nära relationer är ett mycket mångfasetterat problem, där våldet efter hand normaliseras och eskalerar. Om en person står åtalad för fler än ett brott som skett i en nära relation, så brukar den åtalade i praktiken ofta få ett lindrigare straff, så att säga ”mängdrabatt”, istället för ett strängare straff. Detta har bl.a. professorn i juridik, Johanna Niemi-Kiesiläinen (2004, s 287) konstaterat. Detta beror på att det gemensamma straffet är bundet till det grovaste brottets straffskala. Det maximala straffet för flera fall av misshandel är därför samma oberoende om åtalet berör två eller fler fall av misshandel (Strafflagen 7 § kap 2).
I Sverige har man beaktat våldet i nära relationer genom att i Kvinnofridslagstiftningen införa brottet grov kvinnofridskränkning i brottsbalken 1998. Brottet grov kvinnofridskränkning är unik till sin konstruktion eftersom flera enskilda, i sig straffbara, handlingar tillsammans kan utgöra ett grovt brott. Bestämmelsen fokuserar på upprepade kränkningar i form av vålds- frids- eller sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation. De handlingar som avses är exempelvis misshandel, olaga hot, olaga tvång, sexuellt eller annat ofredande samt sexuellt utnyttjande.
För en person som lever i en vardag präglad av våld kan det vara svårt att redogöra för olika händelser och tidpunkter för brotten. Kränkningarna måste enligt den svenska lagstiftningen ha skett inom ett visst tidsintervall (inom sex månader), men när det gäller en serie av händelser behöver brottsoffret inte kunna redogöra för enstaka händelser i detalj eller tid. Den 1 juli 2013 ändrades lagen om grov kvinnofridskränkning till att också omfatta skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud. Lagen är utformad för att underlätta åtal av gärningsmän som upprepat kränkt en närstående kvinna.
Den finska strafflagen är könsneutral i jämförelse med den svenska, så det är knappast möjligt att införa en till alla delar motsvarande lagstiftning som Kvinnofridslagstiftningen i finsk lag. Däremot bör det utredas om också den finska strafflagen bättre kunde ta hänsyn till det komplexa fenomenet våld i nära relationer och kriminalisera de upprepade kränkningar som våld i nära relationer innebär.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering verkar för:
att den finska strafflagen bättre tar hänsyn till det komplexa fenomenet våld i nära relationer genom t.ex. införande av en ny brottskonstruktion genom vilken upprepade brottsliga handlingar beskrivs som en grövre brottsenhet.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Carola Sundqvist
Förbundsordförande
Partifullmäktiges svar:
Partifullmäktige anser att våld i par- och andra nära relationer är ett allvarligt problem. En undersökning från EU:s byrå för grundläggande rättigheter FRA (2014) påvisar att 30 procent av de finländska kvinnorna har upplevt våld riktat mot dem av en nuvarande eller före detta partner. Dessa brott är extra klandervärda på grund av brottsoffrets sårbara ställning i förhållande till förövaren.
Den finska strafflagen möjliggör redan i nuläget stränga straff för misshandelsbrott. Straffskalan för en misshandel enligt grundrekvisitet är böter eller fängelse upp till två år. Lagen ger också en möjlighet att beakta upprepade handlingar och återfall som faktorer som strängerar straffmätningen.
En arbetsgrupp vid justitieministeriet har utvärderat de olika möjligheterna att stadga om misshandelsbrott (JM, arbetsgruppsbetänkande 2009:11). Arbetsgruppen studerade bland annat rättsläget och praxis i Sverige och kom fram till att införandet av ett brottsrekvisit i den finska strafflagen varmed vid olika tidpunkter begångna enskilda handlingar skulle bedömas som ett och samma brott är främmande för det finska straffrättsliga systemet och dess grundprinciper.
Motionärerna fäster också uppmärksamhet vid straffpraxis vid utdömande av gemensamma straff för flera gärningar. Den centrala principen vid utdömande av gemensamma straff är den straffrättsliga proportionalitetsprincipen. Ifall man inte skulle tillämpa denna princip skulle det i enskilda fall kunna leda till att till exempel det straff som utdöms till en person som gjort sig skyldig till upprepade misshandlar skulle vara strängare än det straff som utdöms för en person som gjort sig skyldig till dråp. Detta skulle inte vara rättvist eller förenligt med proportionalitetsprincipen.
Partifullmäktige fördömer alla typer av våld i par- och andra nära relationer och har för avsikt att även i framtiden noga följa med brotts- och rättsutvecklingen på detta område.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering verkar för:
- att utreda hur den finska strafflagen bättre kan ta hänsyn till det komplexa fenomenet våld i nära relationer, och vidta behövliga åtgärder.
- att SFP på alla nivåer arbetar för att minska våld i nära relationer.