Beslut
- Partidagen beslöt att SFP verkar för att myndigheterna ska vidareutveckla informerandet om vad var och en kan göra för att minska risken att bli smittad av de fästingburna sjukdomarna borrelios och TBE.
Behandling
Fästingproblemet löses inte bara med vaccin och antibiotika
Fästingarna tillhörande arten Ixodida har ökat märkbart under de senaste åren. Deras antal och utbredning varierar årligen. Fästingarna är problematiska eftersom de är bärare på olika smittoämnen som sprids från djur till människa, så kallade zoonoser.
De viktigaste infektionerna förknippade med fästingangrepp är:
- Borrelia – en bakteriesjukdom, som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi.
- TBE (Tick Borne Encephalitis), en virussjukdom, även känd som Kumlingesjukan.
Både borrelia och TBE medför stora hälsorisker i vårt samhälle. Borrelia är nu den vanligaste fästingöverförda infektionssjukdomen inom norra halvklotets tempererade region. Borrelia är i genomsnitt tio gånger vanligare än TBE. För äldre personer kan en TBE-infektion vara synnerligen svårartat och ibland dödligt. Långtidsuppföljningar visar att TBE ger kvarstående besvär för livet där ungefär 40% av alla insjuknade drabbas. Skydd mot TBE är vaccinering, vilket är ett bra steg på vägen, men vaccinet ger dock inte fullständigt skydd. Det är dessutom av ytterst stor betydelse att tydliggöra att vaccinering inte skyddar mot borrelia vars andel är tiofalt högre än TBE fallen. Ett mycket vanligt missförstånd är dock att TBE-vaccinet också ger skydd mot borreliainfektion.Mot borreliainfektioner ger TBE-vaccinet ger inget skydd alls. Behandlingen av borrelia görs med antibiotika. Diagnostisering av borrelia är svår. Det händer att personer insjuknar trots att de uppvisat negativa test. Detta tros bero på att borrelia attackerar de vita blodkropparna vilket gör det svårt för kroppen att mobilisera immunförsvaret. Borreliabakterierna söker sig nämligen in i cellerna (de är intracellulära) och undkommer på så sätt kroppens immunförsvar. Det är just markörer från immunförsvaret som borreliadiagnostiken bygger på. Därför sker det oftast så att potentiella borreliafall behandlas “för säkerhets skull” med antibiotika, så kallat antibiotikamissbruk.
Långtidsbehandling med antibiotika ökar risken för:
- Förändringar i kroppens nyttiga bakterieflora
- Utveckling av bakterier, som blir resistenta mot antibiotika
Det största hotet är dock att den som blir behandlad länge med antibiotika löper en stor risk att utveckla resistens mot läkemedlen. Detta innebär att antibiotikan inte längre verkar om patienten behöver dem framöver mot andra infektioner. Enligt WHO är utvecklingen av resistenta bakterier ett så allvarlig problem att den hotar den moderna medicinen, endast klimatförändringen anses idag av WHO vara ett större hot mot människans hälsa. Detta, för att belysa hur mångfacetterad fästingproblematiken egentligen är, och hur allvarligt den måste tas.
Vad bör då göras? Eftersom de finländska myndigheterna inte tycks ha insett allvaret i situationen anser vi att Svenska Folkpartiet bör bära sitt ansvar och ta en aktivare roll i frågan. Ett citat ur Jord- och skogsbruksminister Jari Koskinens svar till Riksdagsledamot Stefan Wallins skriftliga spörsmål (1044/2013 rd, Bekämpning av fästingar med parasitologiska metoder) från november 2013 belyser myndigheternas inställning. “Enligt Finlands zoonosstrategi 2013-2017 kan människor skydda sig mot fästingburen encefalit genom att vaccinera sig. När det gäller borrelios finns det anledning att framhäva vikten av tidig vård. Det är viktigt att man följer upp läget för bägge sjukdomarna och höjer vetskapen om hur man skyddar sig mot smitta.”
För att minska borrelia och TBE fallen behövs ny en strategi.
Jämsides med att bota borrelia/TBE med antibiotika/vaccin bör man angripa själva smittokällan – fästingarna.
Fästingarnas livscykel omfattar tre typer av värddjur:
- sorkar, möss och näbbmöss är värdar för fästinglarver
- harar, hundar och kattor är värdar för fästingnymfer
- rådjur och hjortar är värdar för fullvuxna fästingar
Utan tillgång till värddjur dör fästingarna. Det enda hållbara sättet att minska borrelios- och TBE-fallen är att få fästingpopulationen att minska, vilket är möjligt med riktade åtgärder mot värddjuren.
Myndigheternas inställning måste vara att befolkningen måste skyddas före man erhållit smittan. Därför måste fästingarnas levnadscykel kraftigt angripas, från många olika håll. Svenskfinland är ett av de mest utsatta områdena i Finland och det finns både folkhälso- såväl som ekonomiska argument för en högre aktivitet från myndigheterna. De berörda myndigheterna bör omedelbart vidta åtgärder för att fästingpopulationen minskar, genom att kontrollera fästingarnas värddjurskedja. Detta är ett komplext problem där alla berörda parter måste vara involverade så som markägare, jordbrukare och viltcentralerna. Därutöver bör allmän informationsspridningen till den berörda befolkningen, också deltidsboende och turister, effektiveras. Här kan ju skärgårdens unika läge utnyttjas aktivt. Till exempel landsvägsfärjorna och förbindelsebåtarna är ypperliga tillfällen för att nå maximal spridning med information hur man skyddar sig, och sina husdjur, mot fästingar.
Svenska folkpartiet i Pargas, Nagu, Houtskär och Iniö föreslår:
– att SFP aktivt i riksdag och regering börjar snarast arbeta för att de ansvariga myndigheterna vidtar omedelbara åtgärder för att minska fästingpopulationen.
– att SFP aktivt i riksdag och regering börjar snarast arbeta för att de ansvariga myndigheterna börja sprida information hur man skyddar sig mot fästingar.
Peter Mattjus
SFP i Pargas
Alice Björklöf
SFP i Nagu
Christer Friis
SFP i Houtskär
Denina Björklund
SFP i Iniö
Diagnostiseringen av de fästingburna sjukdomarna borrelios och TBE (fästingburen encefalit) har ökat märkbart under de senaste 20 åren. År 1995 registrerades 345 fall av borrelios. Åren 2013 och 2014 hade mängden registrerade fall av borrelios redan ökat till ca 1700 fall per år. Den egentliga mängden fall av borrelios uppskattas dock vara den femdubbla eftersom nämnda siffra inbegriper enbart de fall som konstaterats via laboratorieundersökning. De flesta fall diagnostiseras genast på basis av symptom.
Antalet fall av TBE har likaså sett en drastisk ökning under de senaste 20 åren. År 2014 diagnosticerades 47 fall jämfört med 5 st. år 1995.
Det finns inga entydiga svar på varför mängden fästingburna sjukdomar ökat så drastiskt under de närmaste årtiondena. Uppfattningen bland allmänheten är att fästingarna ökat i antal och att de kontinuerligt gjort nya geografiska landvinningar. Om så verkligen är fallet kunde möjliga orsaker vara milda vintrar och rådjursstammens ökade spridning.
Såsom nämnts utgår Finlands zoonosstrategi 2013—2017 från att vaccinering skyddar mot TBE. När det gäller borrelios framhäver man vikten av tidig vård. Man betonar också vikten av att hos allmänheten höja vetskapen om hur man skyddar sig mot smitta.
Fästingen behöver i sina utvecklingsfaser blod två till tre gånger beroende på kön. För detta ändamål använder sig fästingen av olika typer av värddjur. Fästingar kan under sina utvecklingsfaser använda sig av ett stort antal olika värddjur, bl.a. olika sorters gnagare, fåglar, harar, hundar, katter, hjortar, rådjur och älgar.
Fästingen har i varje utvecklingsfas att välja mellan ett antal olika vilt levande djur som värddjur. Att gå inför att reducera antalet värddjur för att på det sättet reducera antalet fästingar vore synnerligen resurskrävande. En dylik insats kunde dessutom leda till oanade följder för ekosystemet.
Var och en kan dock vidta åtgärder för att minska risken för smitta. Genom att hålla gräsmattorna klippta och undvika annan högre vegetation kan man göra sin omedelbara omgivning otrevlig för fästingar. Dessutom bör man regelbundet kontrollera både sig själv och sina eventuella husdjur regelbundet under säsong. Om man påträffar gnagare kan det vara lönt att gillra fällor att på det sättet försöka minska antalet fästingar.
Med tanke på det ökande antalet fall av fästingburna sjukdomar vore det därför skäl för myndigheterna att utveckla och intensifiera informerandet om hur man lokalt kan minska risken för att bli smittad.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för
– att myndigheterna ska vidareutveckla informerandet om vad var och en kan göra för att minska risken att bli smittad av de fästingburna sjukdomarna borrelios och TBE.