Beslut
Partidagen beslöt att motionen anses besvarad med denna utredning. Motionen föranleder inga åtgärder.
Behandling
Regeringen har utarbetat en ny version av vårdvalslagen som avgavs till Riksdagen denna vecka. Vårdvalslagen innehåller fortfarande punkter som föranleder livlig debatt både där och hos andra instanser och bland förtroendevalda. Speciellt är mången bekymrad över att det verkar som om man med järnvilja vill få igenom hela reformen utan att explicit kunna redogöra för vad det hela har kostat, kommer att kosta och varifrån pengarna och expertisen skall tas, eller var det är allokerat euron och experter. Ej heller har det framgått till dags dato hur man ämnar förbättra samarbetet mellan de olika nivåerna av hälso- och sjukvården, dvs mellan primärvård och specialvård, mellan det offentliga och privata. Ej heller har det framgått hur man ämnar trygga patientens rätt till att snabbt få vård, att få rätt vård och att få vård på sitt modersmål, finska eller svenska eller tolkat på andra språk.
Man talar om en inbesparing på 3 miljarder på sikt. Jämfört med vad? Förverkligat när? Och framför allt förverkligat hur? Redan nu hör man de första varningsklockorna ringa högt visavi hur intensivvården kan nekas för patienter vid endel sjukhus, enbart med läkarbeslut. Var är delaktigheten hos patienten/de anhöriga/ vårdteamet? Hur kan man etiskt eller moraliskt försvara ett dylikt beteende? Vad säger läkarnas löfte? Hur skall man ställa sig till att bli nekad vård för sig själv, ett barn eller en anhörig efter att hela sitt liv dyrt ha betalat skatt?
Vi står inför verkligen stora och omfattande förändringar om man går in för att verkligen omfatta reformen. Inte bara i moraliskt-etiska och euromässiga frågor utan även helt konkreta frågor om varför man skall tvinga igenom en reform som man redan i detta nu ser att ytterligare kommer att försämra medborgarnas möjligheter till adekvat vård till ett hyfsat pris och som antagligen kommer att göra det hart när omöjligt för de svagaste i vårt samhälle att överhuvudtaget komma i åtnjutande av god vård.
Under det föregående året, som var jubileumsåret för Finlands självständighet, 100 år, borde man ha kunnat ge våra veteraner och lottorna något i gengäld för vad de givit vårt land och var och en av oss och släktled efter släktled efter oss. Några värdepapper från statens digra portfölj allmänt för veteraner, räcker inte.
Vi föreslår därför
Att-sats
att SFP verkar för
- att speciellt veteranernas och lottornas och barnens status inom omsorgen prioriterars
- att landskapsreformen inte förverkligas under nuvarande premisser
- att sanningen bakom finansieringen av modellen utreds genast, även EU-aspekten
- att man i god tid innan verställighet har skolat experterna, även på bägge språken
- att man kan förvissa sig om tillräckligt med rätt utbildad personal, inte väktare.
- att man överväger ånyo den överdimensionerade, otrygga och onödiga IT-satsningen
Motionär
Catherine Sid, SFP socialpolitiska utskottet
John-Eric Sid, SFP kretsstyrelsen, Egentliga Finland
Partifullmäktiges svar
Motionärerna är ute i en aktuell fråga. Regeringens social- och hälsovårdsreform är försedd med många, och stora brister som Svenska folkpartiet påpekat under hela processens lopp. Regeringen har satt som mål att reformen dels ska spara pengar och dels göra social- och hälsovården jämlikare för alla finländare. Det är uppenbart redan nu att någon ekonomisk inbesparing kan reformen inte innebära, snarare finns risken att man fördyrar systemet. Experter har likaså dömt ut möjligheterna att skapa en mera jämlik vård. Att regeringen fortsätter föra fram en reform som ingen verkar vilja ha och som uppenbarligen inte kommer i närheten av de målsättningar man själva satt upp, verkar helt galet. Det är ändå frågan om den största reformen i Finlands historia. De skrivelser i regeringsprogrammet om att reformen ska genomföras stegvis verkar nu vara bortglömda. Det minsta som kunde krävas nu är att regeringen väljer en stegvis reform, genom att först pröva reformen i något landskap och lära oss av det innan vi går vidare.
Regeringen har valt att ignorera expertutlåtanden och valt att inte åtgärda de brister som kommit fram. Finland ska inte bygga upp ett system som går stick i stäv med experternas åsikter och därmed äventyra läget för alla, inte minst de svagaste och sjukaste finländarna.
Reformen flyttar organiseringen av social- och hälsovården över till landskapen, något SFP konsekvent motsatt sig. Efter reformen ska kommunerna ha hand om den förbyggande vården, medan landskapen tar om hand om det som blir konsekvenserna av att kommunen inte sköter sin uppgift. Incentiven riskerar bli helt bakvända. Inom landskapen ska sedan vårdcentralerna sköta bashälsovården, men även här riskerar incentiv finnas att så fort som möjligt flytta över patienter till specialsjukvården för att dessa inte ska belasta vårdcentralens ekonomi längre.
Regeringens modell har alltså stora brister när det gäller de grundläggande strukturerna. Även kostnadskalkylerna är uselt underbyggda. I och med reformen skapas ett invecklat ekonomiskt system där kommunerna blir förlorare. Landskapen blir dessutom starkt styrda av staten. Efter reformen finns det inte tillräckliga ekonomiska förutsättningar hos varken kommun eller landskap för att säkra verksamheten. De språkliga rättigheterna riskerar också lida i reformen. Regeringen medger till och med i lagförslaget att att möjligheterna för svenskspråkiga att påverka kan försämras! Det minsta man måste göra är att ändra förslaget om påverkansorgan för den språkliga minoriteten så att man istället inrättar språknämnder med tydlig uppgiftsbeskrivning.
Regeringen skriver i sitt eget lagförslag att ”det är omöjligt att ge ett helt säkert svar på vilken karaktär det föreslagna valfrihetssystemet har med tanke på EU:s regler om statligt stöd”. I förslaget konstateras också att bland annat att ”det färska avgörandet (T-216/15) om systemet i Slovakien ökar risken för att Finlands valfrihetssystem kan tolkas vara åtminstone delvis ekonomiskt.” Högsta förvaltningsdomstolen har också påpekat att det finns uppenbara risker att reformens valfrihetsmodell strider mot EU:s regler om statsstöd. Svenska folkpartiet har uppmanat regeringen att sända modellen till EU-kommissionen för granskning. Det vore ju verkligt beklämmande ifall regeringen utarbetat en modell som strider mot de regler Finland förbundit sig att följa, vilket skulle skapa en helt ohållbar situation. Regeringen har inte svarat på våra frågor om en hurudan riskanalys regeringen gjort när man valt att ignorerar denna risk.
Den strama tidtabellen är också helt orimlig. Att tänka sig att ett landskapsval ska kunna ordnas redan i oktober är inte förenligt med god förvaltningssed. Europarådets rekommendationer om att det helst ska gå ett år från det att vallagstiftningen ändras till att ett val hålls har helt ignorerats av regeringen. Centerpartiets oro över att nästa regering väljer att rätta de brister det nuvarande förslagen innehåller verkar ligga bakom den ologiska takt man nu går fram i.
Om man bortser från de brister gällande service som reformen har kan man också fråga sig vad som har hänt med tanken på en ansvarsfull ekonomisk politik? Hela botten faller ur regeringens finanspolitik i och med den här reformen. Reformen domineras av politiska ambitioner och prestigefrågor, det är uppenbart att man bortser från social- och hälsovårdsreformens ursprungliga målsättningar.
Svenska folkpartiet anser att en reform av vårt social- och hälsovårdssystem behövs. SFP är också villigt att arbeta konstruktivt, också i opposition, för att en sådan ska kunna genomföras. Regeringens brist på samarbetsförmåga, och ovilja att lyssna till argument har ändå gjort det omöjligt att komma vidare.
Partifullmäktige föreslår att motionen anses besvarad med denna utredning.
