Beslut
Partidagen beslöt att SFP arbetar för
- att garantipensionen höjs för att hjälpa de minst bemedlade pensionärerna
- att indexfrysningen av folkpensionen slopas
- att möjligheten till ett särskilt levnadskostnadsindex för pensionärer som bättre följer kostnadsstegringen utreds
Behandling
Motivering:
Varje människas livslånga arbetskarriär, ändar förhoppningsvis nog i ett skede med ålderspension.
Det är av yttersta vikt att samhället månar sig om att bibehålla pensionernas köpkraft.
Detta sker bäst genom att tillämpa skäliga indexjusteringsgrunder.
Eftersom pensionen anses vara framskjuten arbetslön, så bör den också justeras enligt löneindex till 100%.
Det är ju stegringen av lönerna som stort styr kostnadsutvecklingen.
Det har i dags debatterna mångordigt bedyrats om bevarandet av köpkraften för löntagarna. Pensionärerna är väl ca en miljon (hittade ej på nätet). Ingen tycks vara intresserad av att bibehålla deras köpkraft. Det påstås att pensionärernas förmögenhet har stadigt ökat och är mycket god – kan så vara. Detta måste väl ändå ses mot bakgrunden att de nyare pensionärerna har haft en god arbetskarriär med god lön.
Detta gäller inte alla pensionärer
Låga årliga indexjusteringar gör att de lägre pensionerna i förstahand förlorar sin köpkraft. Snart har pensionären inte råd med något annat än att sitta hemma och blir småningom sjuklig, i brist på möjlighet att leva ett gott liv och vara samhället tillbuds – ej till last.
De 0,56% justeringarna som tillämpats många, många år, utgör den raserande effekt som bara leder till problem. Sätt då hellre ett tak för hur hög arbetspension man kan ha. Detta om inte pensionssystemet kan anses kunna klara av kostnaderna.
Personer med väldigt god löneinkomst borde kunna klara av, att på egenhand ordna åldersinkomsten för sig och inte behöva förlita sig på det allmänna pensionssystemet, till 100%
Att-sats
jag föreslår:
– att, Sfp arbetar för att ändra sättet att beräkna indexförhöjningen på pensioner, i synnerhet låga sådana,
– att, skatteskalan ändras för de lägsta pensionerna, under 1 500 euro,
– att, det vid behov sätts ett tak för hur hög arbetspension man kan ha.
Motionär
Esbo den 29.3.2019
KURT WIKSTRÖM
Kurt Wikström
styrelseledamot i SFP/Esboviken.
Partifullmäktiges svar
Gemensamt svar på motionerna 35 och 36
Det lagstadgade pensionsskyddet i Finland består av arbetspensionen, folkpensionen och garantipensionen. Vid utgången av 2017 fick sammanlagt 1 586 000 personer pension. Då pensionerna i EU-länderna jämförs placerar sig Finland ungefär i mitten när det gäller ersättningsgrad. OECD har senast publicerat en omfattande jämförelse av pensionerna år 2017. I den jämförelsen av pensionernas ersättningsnivåer blir den pension som en finländsk löntagare med medelinkomst får något lägre än OECD-medeltalet, om man räknar med tilläggspensioner som ofta ingår i det totala pensionsskyddet i många länder. I Finland har ersättningsgraderna stigit något sedan den föregående jämförelsen bland annat till följd av att pensionsåldern höjts.
Trots att nya arbetspensioner i genomsnitt är högre än löpande arbetspensioner är situationen för många pensionärer som lever på en liten garantipension eller folkpension beklämmande. Pensionärer med de lägsta inkomsterna är en grupp i samhället som vi särskilt måste beakta. De pensionärer som lever på garantipension hör till de mest utsatta i vårt samhälle och vi måste se till att deras situation blir bättre. Att enbart höja garantipensionen riktar sig inte till alla och därför borde folkpensionen höjas för de personer som inte berörs av garantipensionshöjningen men lever på ytterst små pensionsinkomster. Den indexfrysning som regeringen bestämt att gäller folkpensionerna under år 2019 bör slopas.
I början av 2005 övergick man till att fastställa pensionen på basis av livsinkomsten, det vill säga den genomsnittliga inkomsten under hela tiden i arbetslivet. Indexjusteringens storlek påverkas av förändringen av konsumentprisindex och förtjänstnivåindex som Statistikcentralen beräknar. Arbetspensionsindexet påverkas till 80 procent av förändringen i prisnivån och till 20 procent av förändringen i löntagarnas inkomstnivå. Arbetspensionsindexet ger kompensation för förändringen av konsumentpriserna och dessutom för 20 procent av den reella höjningen av löntagarnas förtjänstnivå, vilket förbättrar pensionens köpkraft. Riksdagen behandlade 2017 ett medborgarinitiativ vars mål var att ändra arbetspensionsindexet till ett lönenivåindex. Konsekvenserna av en sådan förändring skulle ändå vara förödande och riksdagen förkastade medborgarinitiativet. Att ändra arbetspensionsindexet till ett lönenivåindex skulle höja arbetspensionerna på lång sikt med i medeltal 17% jämfört med nuvarande system. Det här skulle i sin tur betyda att arbetspensionsavgifterna skulle stiga med 6 procentenheter i förhållande till lönesumman. Pensionerna för dem som är födda på 1940–1960-talet skulle förbättras, medan kostnadsbelastningen skulle öka för de yngre generationerna. En förändring av indexet skulle därför leda till ett ökat statligt underskott och öka på hållbarhetsgapet vilket på sikt är fullständigt ohållbart.
I medeltal utgör kvinnors pension 68% av männens. Medelpensionen för kvinnor 1270 euro per månad och för män 1860 euro per månad. Orsakerna beror på skillnader i lönenivå under arbetskarriären och högre sysselsättningsgrad bland männen. Behovet av en familjepolitisk helhetsreform illustreras även av detta faktum.
