Beslut
Motionen anses besvarad med denna utredning.
Behandling
Vår värld är i pandemins järngrepp. Trots att vaccineringarna kommit igång på olika håll i världen kommer vi att tvingas vänta länge än på att kunna få känna oss fria och sorglösa och samlas med familj, vänner och jubilarer till fest i hemmen eller på restauranger. Men när den dagen kommer – vad vill du då få dig serverat? Eller när du enligt reklamen får din Foodora-väska hem – vad finns där i? Stenar sand och sly?
Finlands skogshushållning verkar ha valt denna märkliga väg. Maskinerna har blivit för stora och tunga. Slyet efter avverkningarna samlas inte ordentligt upp, utan mindre kvistar och grenar samt uppriven mark ligger kvar, istället för att brukas till flis. Avverkningarna sker som kalhyggen av hela arealen, istället för med principen 1/3 åt gången. Nyplanteringar uteblir ofta. Goda bärskördar går förlorade. Svamparna omdirigerar sina mycel och den forna skogens djur har redan flyttat.
Speciellt stort är denna för hårda framfart för samerna och deras traditionella näring, renskötseln. Betesmarkerna krymper. Man lyssnar inte på deras önskemål och den tunga maskinparken som används vid skogsavverkningen skadar underlaget för lavan, som är den huvudsakliga födan för renarna.
Renarna lever inte på stenar sand och sly.
Därför yrkar vi på att SFP genom sina representanter i regeringen och i riksdagen arbetar för
Att-sats
Att
- Man kunde ha mer gehör för speciellt samernas specialbehov visavi uppdelningen av betesmarker
- Man kunde finna lösningar för en hållbar och innovativ skogs- och renhushållning
- Man kunde utveckla nya metoder och apparatur för fjäderlätt avverkning utan efterlämnad katastrofzon men med möjlighet till en snabb återhämtning och återväxt till en rimlig kostnad, t.ex med finansiellt understöd av postpandemisk Jubileumsfond.
Motionär
Catherine Sid
John-Eric Sid
Partifullmäktiges svar
Motionären samlar flera poänger som oroar invånare runtom i Finland i sin motion. I motionen lyfts två teman upp – renskötsel och skogsskötsel.
SFP har redan länge arbetat för samernas rättigheter till bevarande av sitt språk, sin kultur och utövande av sina näringar, så som renskötsel. Det är viktigt att vi värnar om samernas rätt att leva i sin kultur och samernas rättigheter måste alltid beaktas i frågor som gäller dem, till exempel då det kommer till skogsskötsel.
I regeringsprogrammet konstateras att i våra grundläggande rättigheter ingår vårt ursprungsfolks, samernas, språkliga och kulturella rättigheter som staten har förbundit sig att respektera och främja. I regeringsprogrammet konstateras också att regeringen respekterar och främjar förverkligandet av alla samers och samegruppers språkliga och kulturella rättigheter med beaktande av internationella fördrag. Som en del av detta arbete kommer förutsättningarna för ratificering av ILO:s konvention nr 169 att utredas. Arbetet för att revidera sametingslagen fortsätter. Sannings- och försoningskommissionens arbete fortsätter.
Vid regeringens halvtidsria beslöts att regeringen binder sig till att föra sannings- och försoningskommissionsprocessen vidare och att man reserverar pengar för ändamålet i tilläggsbudgeten i maj. Dessutom slogs fast att sametingslagen snabbt förs vidare och att man i samma sammanhang också är beredda att se på Sametingets finansieringsnivå. SFP har verkat aktivt för att få till stånd de här skrivningarna och för att uppfylla regeringsprogrammets goda mål. Justitieministeriet har deltagit aktivt i arbetet med att föra sannings- och försoningskommissionen vidare och beredningen för att förnya sametingslagen pågår.
För att kunna motverka utmaningarna med skogsskötsel motionären lyfter upp så har Finlands skogscentral utarbetat regionala skogsprogram. Målsättningarna i dessa härstammar från områdenas egna utvecklingsbehov och målen i den nationella skogsstrategin. I programmen förs ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella målsättningar samman. Fokus ligger på en mångsidig och hållbar användning av skogen. De regionala skogsprogrammen för perioden 2021-2025 offentliggjordes i början av december 2020. Programmen har gjorts upp för 14 skogsrådsområden, dessa utgör den regionala skogssektorns utvecklingsplaner och arbetsprogram. I Lapplands regionala skogsprogram har man lyckats slå samman intressen från både de som håller på med skogsbruk och de som håller på med renhushållning.
Gällande skogsavverkning så finns det inom den nuvarande skogslagen vissa verktyg en skogsägare kan ta till då det handlar om avverkning, men där finns också tydliga förpliktelser gällande t.ex. förnyelse och beståndsvårdande arbete. En förnyelseavverkning, som motionären lyfter upp, medför alltid en skyldighet att förnya skogen. En förnyelseavverkning anses vara gjord då det uppstått ett öppet område på minst 0,3 hektar. Vid förnyelseavverkning avverkas behandlingsområdet till ett kalhygge i syfte att åstadkomma nya trädbestånd. En förnyelseskyldighet är fullgjord när ett plantbestånd åstadkommits på behandlingsområdet. Det ska beroende på områdets geografiska läge åstadkommas senast inom 10–25 år efter det att den drivning som gett upphov till skyldigheten avslutats. Plantbeståndet ska anses ha åstadkommits när det växer tillräckligt tätt, plantorna är jämnt fördelade, deras genomsnittliga höjd är 0,5 meter och deras utveckling inte är omedelbart hotad av annan vegetation. Förnyelsen får åstadkommas genom odling eller naturlig förnyelse. Förnyelse ska vid behov åtföljas av röjning av träd och buskar som stör plantbeståndets tillväxt, gräsbekämpning, markberedning och reglering av vattenhushållningen. Efter dessa anläggningsåtgärder ska dessutom hjälpplantering, hjälpsådd och annan eftervård vid behov ombesörjas. När naturlig förnyelse tillämpas ska behandlingsområdet ha förutsättningar för plantuppkomst.
Det andra möjliga drivningssättet är beståndsvårdande avverkning som utförs på ett sätt som främjar det bestånd som kvarstår på området eller utöver detta också uppkomsten av nytt plantmaterial. Det här drivningssättet används bland annat vid gallringar men är också det drivningssätt som används mer i kontinuitetsskogsbruk, som blir allt vanligare bland skogsägare. Kontinuitetsskogsbruk fungerar ändå inte för alla bestånd och marker. Beståndsvårdande avverkning ska utföras så att det efter avverkningen kvarstår ett tillräckligt, utvecklingsdugligt trädbestånd jämnt fördelat på behandlingsområdet. Bedömningen av vad som är ett tillräckligt utvecklingsdugligt trädbestånd efter sådan avverkning ska ske med beaktande av behandlingsområdets geografiska läge, växtplatsen, hur avverkningen genomförts och den övre höjden, dvs. den aritmetiska medelhöjden på de etthundra grövsta träden per hektar.
Motionären har helt rätt att det hela tiden utvecklas nya sätt för avverkning som allt mindre påverkar bestånden runt omkring. Det finns idag lätta verktyg man kan använda som inte lämnar mycket spår efter sig.
