Beslut
SFP arbetar för:
- att åtgärder för att främja de äldres aktivering och välbefinnande ingår i kommande handlingsplaner efter coronapandemin
- att det ges tillräckliga resurser för aktivering, vård och omsorg av de äldre under den pågående coronapandemin samt under återhämtningen efter pandemin
Behandling
Då vidden av omfattningen och följderna av Covid 19-smittan klarnade i början av år 2020 beslöt statsrådet att uppmana dem, som bedömdes höra till den största riskgruppen dvs +70-åringarna, att undvika närkontakt med utomstående och att undvika att röra sig utanför hemmet. Ca 800 000 människor kom därmed i flera veckor att leva i karantänliknande förhållanden. Denna karantän inledde en period av restriktioner och rekommendationer, som ledde till ensamhet, otrygghet och isolering för många i vårt samhälle, i synnerhet för de äldre. Ett stort antal av de hemmaboende äldre bor ensamma, många är rörelsehindrade eller lider av någon kronisk sjukdom, en del lider av begynnande minnessjukdom. Det är också den grupp i samhället som anses plikttrognast följa gällande rekommendationer och restriktioner.
Restriktioner och försiktighetsåtgärder samt viljan att följa dessa till punkt och pricka har i stort sett tjänat sitt syfte – vårt land har klarat sig bra i jämförelse med de flesta andra länder både vad gäller smittspridning och antalet insjuknade. Vi har också lyckats skydda den äldre befolkningen på ett föredömligt sätt.
Ensamhet, isolering och otrygghet har dock haft sitt pris. Bristen på social samvaro och intellektuell stimulans har lett till att många äldre blivit passiverade och deprimerade. Många upplever en känsla av utanförskap, särskilt gäller det den stora gruppen ensamboende äldre. Tillståndet för dem som redan tidigare lidit av försämrad fysisk eller psykisk hälsa har försämrats. Behovet av vård och omsorg har ökat medan social- och hälsovårdens resurser förblivit desamma eller rent av minskat på grund av att personalen behövs i kampen mot coronapandemin.
Till partidagen år 2020 inlämnade Svenska Seniorer i Nyland en motion rubricerad ”Digitalisering leder till marginalisering”, som behandlade svårigheterna för många äldre att följa med i den tilltagande digitaliseringen. Under coronapandemin har många aktiviteter genomförts virtuellt, vilket har lett till att isolering och utanförskap har blivit ännu påtagligare för de äldre som inte behärskar datateknik eller har tillgång till en dator.
I och med att tillgången till vaccin ökar och därmed också antalet vaccinerade kan vi småningom rikta blickarna framåt och koncentrera oss på återhämtningen efter pandemin. Både ur individens och samhällets synvinkel är det av största vikt att både de hemmaboende och de äldre så långt det är möjligt återupptar tidigare aktiviteter och engagemang
Att-sats
Svenska Seniorer i Nyland föreslår
- att SFP:s förtroendevalda i beslutande organ på riks- och lokalplanet arbetar för at åtgärder för att främja de äldres aktivering och välbefinnande ingår i kommande handlingsplaner efter coronapandemin
- att SFP:s företrädare i riksdag, regering och kommuner verkar för att det ges tillräckliga resurser för aktivering, vård och omsorg av de äldre under den pågående coronapandemin samt under återhämtningen efter pandemin
Motionär
Svenska Seniorer i Nyland
Björn Fant
Ordförande
Gunvor Brettschneider
Styrelsemedlem
Partifullmäktiges svar
Motionärerna beskriver bra det utmanande läge som rådde, och delvis ännu råder. Coronapandemin har påverkat hela världen på ett unikt sätt. Av de som drabbats hårdast av viruset är de absolut flesta seniorer. Medianåldern för de 975 statistikförda avlidna personerna är 82 år. Även bland dem som behövt sjukhusvård har de äldsta varit klart mest representerade.
De begränsningar som införts i Finland har lett till att utvecklingen varit gynnsammare här än i många andra länder. Finland har klarat sig bäst i EU, mycket på grund av att finländarna följt de rekommendationer som getts. Då vi via begränsningarna lyckats hålla ner antalet drabbade, har begränsningarna ändå lett till stora utmaningar för många. Motionärerna lyfter fram ensamheten, känslan av utanförskap och att ett allt ökande antal känt sig deprimerade. Att till exempel inte få umgås med sina barn och barnbarn, som man varit van att göra, är är givetvis väldigt olyckligt och kan upplevas synnerligen tungt för många.
Motionärerna lyfter också fram det stora antal digitala evenemang och möten som ersatt träffar ansikte mot ansikte. Även om det förstås finns fördelar med att vi har kunnat minska på resandet, och för många har de nya sätten att arbeta och träffas fungerat väldigt bra, så ska vi inte glömma att det för många varit verkligt utmanande. Dels har inte alla tillgång till den teknik som krävs, och dels kan användningen av teknisk utrustning leda till både stress och situationer där man helt enkelt inte får saker att fungera.
Det finns farhågor att de olika verksamheterna som ordnas på distans ska bli den nya normen också efter pandemin. När det gäller grundskolan har Svenska folkpartiet betonat att närundervisning ska vara normen även framöver och distansundervisning bara användas i undantagsfall. Det samma ska givetvis gälla i samhället i övrigt, att träffas öga mot öga ska vara normen, coronaåret har tydligt visat att vi inte mår inte bra av ständig isolering.
Den effektiva vaccineringen leder också till att vi bör vara i en betydligt bättre situation inom en överskådlig framtid, vilket motionärerna också helt riktigt påpekar. Det är av största vikt att vi tryggt kan återgå till en normalare verklighet så fort det möjligt.
