Beslut
SFP arbetar för
- att stärka de konkreta åtgärderna för att minska vitsvanshjortarnas antal, inklusive numerära mål för stammens minskning och maximitäthet
Behandling
Partifullmäktiges svar
Motionärerna lyfter upp ett aktuellt problem i Sydvästra Finland. Vitsvanshjorten har också spridit sig till andra områden norr- och österut. I de färskaste siffrorna från Naturresursinstitutet Luke ser vi att den ökade jakten har börjat synas i stammen och stammen har sjunkit med 14 procent från fjolåret. Förändringen var störst i områden i Egentliga Finland, Södra Tavastland och Nyland. Vitsvanshjortstammen är ännu väldigt stark på många områden. Viltcentralerna har satt upp tydliga målsättningar och tagit till åtgärder för att minska stammens storlek, och dessa har börjat ge resultat.
Frågan gällande vintermatningen är svår, då matningen kan öka antalet kalvar. Majoriteten av djuren skjuts vid matningställen. Avskjutningen blir betydligt svårare ifall man tar bort möjligheten att locka djuren till dessa matningsställen. I utredningen som motionären nämner föreslår man att i matningen flytta över från massutfodring till enbart lockmatning i de områdena med tät stam. Detta är något som också jägarföreningarna arbetat för redan en tid. Med tanke på de nya siffrorna om stammens storlek verkar vi vara på väg åt rätt håll. Utredningen motionären hänvisar till innehåller många viktiga och bra åtgärder för att minska stammen ytterligare. Det är ändå sist och slutligen jägarna som gör det viktiga jobbet och minskar stammen med sitt arbete. Ett nytt nationellt åtgärdsprogram är inte nödvändigtvis därför ändamålsenligt.
Partifullmäktiges beslutsförslag
SFP arbetar för
- att stärka de konkreta åtgärderna för att minska vitstvanshjortarnas antal, inklusive numerära mål för stammens minskning och maximitäthet
Motion
Vitsvanshjortarna har för varje år som gått blivit ett allt större problem, ett riktigt plågoris. Sedan 1990 har stammen tiodubblats och är nu med över 100 000 individer större än älgstammen. Dessutom är vitsvanshjortarna koncentrerade till sydvästra Finland medan älgarna är jämnare spridda över hela landet. Vi anser att det nu krävs kraftfulla tag av de politiska beslutsfattarna för att sätta stopp på den skenande utvecklingen.
Vitsvanshjorten importerades på 1930-talet från Nordamerika till herrgården Lauko, och det är närmast jägarna som haft glädje och nytta av stammens ökning och spridning till hela sydvästra Finland. En överväldigande majoritet av invånarna i utbredningsområdet får däremot tampas med de negativa konsekvenserna:
- Omfattande skador på trädgårdar och odlingar, berör såväl egnahemshus, sommarstugor som jord- och skogsbruk.
- Kraftigt ökat antal trafikolyckor. I Sydvästra Finland är numera krockar med hjortar tio gånger vanligare än med älgar.
- Borreliosen har blivit mycket vanligare i kustområdena, i takt med ökningen av hjortbeståndet.
Tillsvidare har åtgärder för att reglera hjortbeståndet gått via viltcentralerna och de årliga jakttillstånden som beviljats. Den omfattande vintermatningen som jägarna bedrivit har bidragit till det höga beståndet. I brist på mat skulle många hjortar i annat fall inte klara vintrarna. Nämnas kan att jakten på rådjur frisläppts från licenstvång år 2006 på grund av de skador dessa orsakar jordbruk, medan jakten på vitsvanshjort fortsatt är licensbelagd och reglerad. Vitsvanshjorten har inte heller tagits med på listan av skadliga invasiva arter, i motsats till t.ex. mårdhund och mink.
Om ingenting görs i tid så kommer hjorten att spridas till allt större delar av södra Finland, i och med att klimatförändringen skapar gynnsammare förutsättningar för den. Jord- och skogsbruksministeriet har nyligen erkänt problemen med den stora hjortstammen och har i mars detta år publicerat en utredning “om en hållbar politik i fråga om vitsvanshjorten” (https://mmm.fi/sv/-/utredning-om-en-hallbar-politik-i-fraga-om-vitsvanshjorten-har-publicerats). De åtgärder som föreslås i utredningen är ett steg i rätt riktning, men otillräckliga. Framför allt saknas konkreta mål för minskning av hjortstammens storlek totalt och inom områden med hög km2 täthet. Och det finns en risk för att utredningen inte leder till åtgärder utan en målmedveten politisk styrning.
Ett nationellt program för att kraftigt minska antalet vitsvanshjortar bör därför framtas, speciellt gällande sådana områden där det finns rikligt med hjortar. Restriktionerna gällande jakten bör revideras och vintermatningen förbjudas, förutom den matning som direkt underlättar jakten.
Därför yrkar SFP:s lokalavdelning för Grankulla på att SFP genom sina representanter i riksdagen och regeringen arbetar för:
Motionärens beslutsförslag
- Att ett nationellt åtgärdsprogram upprättas med konkreta åtgärder för att minska på vitsvanshjortarnas antal, inklusive konkreta numerära mål för stammens minskning och maximitäthet.
Motionär
Styrelsen för SFP i Grankulla
