Motion 41 – Ta i bruk en avgift för ändrad markanvändning

16.06.2024 | Miljö

Beslut

Partidagens beslut

SFP arbetar för

• att partiet tar fram ett markpolitiskt program.

Behandling

Partifullmäktiges svar

Som motionären alldeles riktigt konstaterar har regeringen Orpo låtit utreda möjligheten att ta i bruk en avgift för ändrad markanvändning i enlighet med regeringsprogrammet. I utredningen konstaterar man att redan en relativt liten avgift skulle ha en betydande styrande effekt på jordbruksmarkens röjning. Behovet av röjning är störst hos gårdar med boskap där det produceras naturgödsel och således finns ett behov av åkeryta för att sprida ut naturgödseln. Enligt utredningen skulle styrningseffekten av avgiften vara mindre för bebyggelse på grund av de högre totala kostnaderna för projekten samt värdeökning av marken. EU:s gemensamma jordbrukspolitik 2023–2027 (CAP27) har redan gjort det mindre lockande att röja ny mark för åker då man lagt krav på att nyröjd åkermark måste förbli permanenta gräsmarker.

I utredningen konstaterar man även att det är viktigt att skapa en fungerande marknad för användningen av naturgödsel. Naturgödsel från boskap ska i större utsträckning än idag användas inom jordbruket. Stöd för konstruktion av biogasanläggningar är även det en viktig åtgärd för att minska behovet av yta för att sprida ut naturgödsel och därav minska på behovet att röja ny åkermark. Att minska mängden nyröjd åkermark är ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläpp samtidigt som man bevarar kolsänkor.

En avgift för ändrad markanvändning kan påverka utbyggnaden av exempelvis vind- och solkraftverk. En avgift kan även skapa incitament för att bygga ut solkraft i färdigt bebyggda områden istället för att röja ny mark. I samband med att avgiften tas i bruk borde man även utreda huruvida en avgift kunde leda till att man bygger ut exempelvis solkraftverk på bördiga mineraljordar där vi istället borde odla grödor.

Finland har stora utmaningar att nå sina utsläppsmålsättningar särskilt inom markanvändningssektorn. Också ur denna synvinkel är det viktigt att vi använder oss av de mest kostnadseffektiva metoderna för att minska våra utsläpp och stärka våra kolsänkor. Samtidigt är det viktigt att fortsättningsvis värna om primärnäringarnas verksamhetsförutsättningar.

Den som förorenar ska betala för det, är en princip som SFP redan idag verkar enligt. Senast i vårt EU-valsprogram har vi lyft upp saken.

Beslutsförslag

SFP arbetar för

• att det tas i bruk en avgift för ändrad markanvändning.

Motion 41 – Ta i bruk en avgift för ändrad markanvändning

Regeringen Orpo har låtit utreda(https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/165365) möjligheten att ta i bruk en avgift för ändrad markanvändning. Avgiften rekommenderades av en arbetsgrupp bestående av ministerietjänstemän, som beredde ett förslag till avgift under år 2023. Förslaget skulle innebära att den som röjer skog till åker eller byggnadsmark skulle betala en avgift för röjningen. Röjning av skog ger upphov till betydande utsläpp särskilt på torvmarker, och syftet med avgiften är att förebygga onödig röjning av skog. Skogsröjning har årligen gett upphov till närmare 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är ca 6 % av Finlands totala utsläpp.

I arbetsgruppens rapport konstateras att en avgift skulle minska växthusgasutsläppen från markanvändning och utöka kolsänkan. Avgiften skulle följa “förorenaren betalar”-principen , dvs. att den som orsakar skador på miljön ska betala de samhällsekonomiska kostnader som uppstår. Avgiften skulle tillfalla staten. Med den avgiftsmodell som arbetsgruppen tog fram skulle staten få kring 30 miljoner euro tillägg i kassan. Ett välkommet tillskott i tider av ekonomiskt underskott i statskassan.

En avgift på avskogning skulle minska klimatutsläppen avsevärt. Enligt arbetsgruppens slutrapport skulle röjningen av nya fält kunna minskas med 60-70% jämfört med nuvarande takt. Under de senaste åren har torvmarker röjts särskilt för gödselspridning på grund av brist på tillgänglig, kostnadseffektiv mark nära jordbruksföretag.

Både i Sverige och Norge har man hinder för att omvandla skog till åkermark. I Norge har man ett direkt förbud mot att omvandla kärrmark till åker. En avgift är ett lindrigare och mer accepterat ingrepp i markägarnas verksamhetsmöjligheter.

Minskad avskogning skulle bidra till att uppfylla klimatmålen. Om Finland inte kan uppfylla sina EU-klimatmål, är den finska staten i slutändan ansvarig för eventuella sanktioner.