Enligt nya lagförslaget kan skolorna och kommunerna lokalt, via sina ordningsregler, förbjuda mobiltelefonerna även under rasterna och matpauserna. Det tycker jag är bra. Det finns stora skillnader kring hur lärarna och rektorerna bedömer problematiken kring mobilerna.
Det känns som alla har en åsikt i frågan – mobilernas vara eller icke vara i skolorna. Vårens största utbildningspolitiska fråga i riksdagen berör just detta.
Många lärare och rektorer har redan infört egna regler gällande mobilanvändning i klassrummet men strax innan jul gav regeringen sitt lagförslag där det stadgas att telefoner och andra mobila enheter ska förbjudas under lektioner. Detta gäller förutom om läraren eller rektorn tillåter dem i undervisningssyfte.
Förslaget innehåller även andra undantag eftersom det kan finnas tillfällen där mobilen kan vara viktig för personlig hälsovård eller som ett hjälpmedel exempelvis för personer med en funktionsnedsättning. Det bör poängteras att det med mobila enheter i lagförslaget också avses bärbara datorer, tabletter, hörlurar och smart-klockor – inte enbart mobiltelefoner.
Det har länge varit känt att Finland sjunker i statistiken i Pisa-undersökningarna och bland annat läskunnigheten har försämrats. Digitaliseringen har på många sätt förändrat skolmiljön, och den ökande skärmanvändningen både i skolan och i övrigt, kan ha en negativ inverkan på koncentration och inlärning. Flera lärare och lärarfacket har länge påpekat att den ständiga tillgången till mobila enheter utgör en distraktion och försvårar undervisningen.
Dessutom finns det en social aspekt att ta hänsyn till. När en elev sitter med sin telefon kan det signalera ointresse eller rent av leda till att andra elever blir distraherade.
Men medaljen har också en annan sida. Jag har under årens lopp träffat en massa lärare som ser att mobiler och annan teknik är en stor resurs i undervisningen. Digitala hjälpmedel kan underlätta inlärningen genom interaktiva övningar och informationssökning i realtid. Även de digitala läromedlen har utvecklats över tid.
Jag besökte en skola i Tyrnävä i höstas och där fanns två undervisningsgrupper på en årskurs. Eleverna fick själva välja om de ville lära sig matematik digitalt eller via böcker. Lyckat koncept, inlärningsresultaten var topp i landet. Det väsentliga är alltså skillnaden mellan pedagogisk användning och rent tidsfördriv.
Enligt nya lagförslaget kan skolorna och kommunerna lokalt, via sina ordningsregler, förbjuda mobiltelefonerna även under rasterna och matpauserna. Det tycker jag är bra. Det finns stora skillnader kring hur lärarna och rektorerna bedömer problematiken kring mobilerna. Därav passar det bra att fatta beslutet lokalt. I helheten måste många aspekter beaktas, bland annat den ökande förekomsten av nätmobbning och socialt utanförskap.
Elever som ständigt har tillgång till sina telefoner kan lätt fastna i negativa spiraler av digitala konflikter. Ett mobilförbud i skolan kan bidra till att skapa en tryggare miljö och arbetsro där eleverna fokuserar på lärandet och de sociala relationerna ansikte mot ansikte istället för att kommunicera via skärmar.
Ett mobilförbud är inte en mirakellösning på alla de problem som skolan står inför. Minskad läskunnighet, sämre studieresultat och brist på motivation är komplexa frågor som påverkas av många fler faktorer.
Kring barn och ungas mobilanvändning har också föräldrarna ett stort ansvar. Majoriteten av barn och ungas vakna tid sker utanför skoltid, för många av de unga med mobilen i handen.
