Motion 27 – Reglering av nollavtal

Beslut

Partidagen beslöt att SFP verkar för

  • att reformera arbetstidslagen.

Behandling

Reglering av nollavtal

I Finland finns det idag tiotusentals människor med så kallade nollavtal utan några garantier för verkliga timmar, varvid man kan bli helt utan inkomst någon månad. Nollavtal är ett arbetsavtal där arbetsgivaren förbinder sig att erbjuda t.ex. noll till fyrtio timmar per vecka. Arbetsgivaren kallar in i arbetet vid behov. Arbetstagaren kan tacka nej till en arbetstur men risken finns att arbetsgivaren då erbjuder färre timmar p.g.a. detta. Vid ingången av ett dylikt avtal är man underförstådd med att man endast får ersättning för de timmar man arbetar för arbetsgivaren.

Det finns olika yrkeskårer som behöver ha en reservarbetskraft stand-by, antingen på arbetet eller nära till hands. Under årtionden har t.ex. flygvärdinnor haft dylika arrangemang i Finland. Det vanliga är ändå att arbetsgivaren betalar en viss, skälig, överenskommen lön/timlön för detta.

Varken arbetsavtalslagen eller arbetstidslagen innehåller några direkt förbud mot nollavtal. Nollavtalen är praktiska för arbetsgivaren då hen har möjlighet att betala lön bara för den tid som arbetet utförs. Dessutom kringgås reglerna om rätt till betald sjukledighet och semester behändigt.

En arbetsgrupp vid Arbets- och näringsministeriet har utrett möjligheten att införa en reglering kring nollavtal. Arbetsgruppen lyckades ändå inte enas kring något förslag. Den nya regeringen som tillträder efter riksdagsvalet i april 2015 kommer eventuellt att få ta ställning till problemet.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiets representanter i riksdagen verkar för:

– att man ser över arbetsavtalslagstiftningen gällande nollavtal

– att det görs en reglering av nollavtal.

Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Jungner-Nordgren
Förbundsordförande

Partifullmäktiges svar

Enligt Statistikcentralens uppgifter från 2015 är de så kallade nollavtalsjobben en växande trend. Enligt beräkningar omfattas 83 000 löntagare av nollavtal vilket motsvarar fyra procent av alla löntagare – majoriteten av dem kvinnor. Gruppen består inte längre enbart av försäljare och servitörer utan även översättare, veterinärer och jurister har börjat jobba med nollavtal.

Samtidigt som många har svårt att bygga upp en framtid genom fasta nollavtal finns det grupper som drar stor nytta av nollavtalen. 60 procent av studerande vid landets högskolor jobbar deltid vid sidan av studierna.

I samband med nollavtalen har det också framkommit att vårt socialskyddssystem inte fungerar smidigt. Många personer har hamnat i en fattigdomsfälla då det inte finns tillräckligt med lönearbete att utföra men ifall man då säger upp sitt nollavtal hamnar man i karens innan arbetslöshetsersättning kan utbetalas.

Nollavtalen är vanliga inom branscher med låg produktivitet. Löntagarna skulle gärna jobba heltid men det lyckas inte eftersom det inte finns tillräckligt med arbete. Risken finns, att ifall man reglerar låglönebranscherna ytterligare kan dessa arbetstillfällen helt försvinna då sysselsättningskostnaderna blir för dyra.

Vårt arbetsliv kommer att förändras under kommande år och lagstiftningen bör justeras i takt med den. Arbetstidslagstiftningen i Finland borde reformeras så att den motsvarar 2000-talets arbetsliv. Den nuvarande arbetstidslagstiftningen är lämpad för industrisamhället då arbetsplatserna var skyddade av den egna valutan och regelbundna devalveringar. En reform skulle gynna såväl arbetstagare som arbetsgivare. Den internationella konkurrensen inom både industri- och servicesektor förutsätter smidigare arbetstidsfördelning i så att man snabbt kan reagera på ökad efterfrågan. I samband med reformen kunde man även definiera villkoren för de nuvarande nollavtalen, bl.a. bör villkoren utformas så att inte flitfällor uppstår i perioder utan arbetstimmar då utkomststöd behövs. Det bör också vara möjligt att samtidigt att ha flera nollavtalskontrakt. Samtidigt kunde personalgrupper exempelvis inom exportindustrin, som idag står helt utanför arbetstidslagstiftningen, kunna omfattas av den.

Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för

– att reformera arbetstidslagen.