Beslut
Partidagen beslöt
- att motionen är besvarad med partistyrelsens utredning
Behandling
Presidentens rätt att benåda fångar ska slopas
I Finlands grundlag 11.6.1999/731 Kapitel 9 105 § första moment om Benådning står det:
Republikens president kan i enskilda fall, efter att ha inhämtat utlåtande av högsta domstolen, besluta om benådning genom att mildra eller efterge av domstol bestämda straff eller andra straffrättsliga påföljder.
Presidentens rätt att benåda fångar baserar sig på historiska faktorer. Efter självständigheten motiverades en stark presidentmakt som alternativ till monarki. I dagens läge är det inte längre ändamålsenligt. En av de mest grundläggande principerna i en rättsstat är tredelningen av makten och således ett oberoende rättssystem. Presidentens rätt att benåda fångar kan ses som ett ifrågasättande av hela rättssystemet.
Under sitt första år har President Niinistö benådat endast två fångar medan Halonen under sin tid benådade i medeltal 22 fångar per år. Niinistö har själv kommenterat att presidentens rätt att benåda fångar är gammalmodig och kunde slopas.
Även om presidentens möjlighet till benådning av livstidsfångar kan ses som en viktig samhällsfunktion, som i det finska rättsystemet spelar en medmänsklig roll, kan förfarandet anses förlegat, då exempelvis Sverige överfört benådningsrätten från kungen till regeringen och rättsväsendet redan 1974. Eftersom det nuvarande finska systemet redan kräver utlåtande från högsta domstolen, vore det naturligt att helt och håller förflytta makten att benåda fångar till högsta domstolen.
Vi undertecknande anser att SFP:s representanter i riksdagen och regeringen skall verka för:
ATT stryka första momentet i 105 § i Finlands grundlag
ATT överföra makten att benåda fångar från presidenten till högsta domstolen
Svensk Ungdom
Niklas Mannfolk Sandra Grindgärds
Förbundsordförande Förbundssekreterare
Partistyrelsens svar
Möjligheten till benådning är en viktig funktion för ett rättssamhälle som betonar betydelsen av humana och rättvisa straff. Till exempel den dömdes allvarliga sjukdom och de allvarliga negativa konsekvenser ett fängelsestraff kan ha på den dömdes oskyldiga familjemedlemmar är faktorer som kan beaktas på ett ändamålsenligt sätt vid beslutsfattande i benådningsärenden.
Benådningsansökningarnas antal har minskat betydligt under senare år (2004 var ansökningarnas antal 209 medan de 2012 hade minskat till 88). Orsakerna till denna utvecklig torde ligga i olika lagstiftningsåtgärder. Främst lagändringen 2006 som innebär att Helsingfors hovrätt kan besluta om villkorlig frigivning av personer dömda till fängelse på livstid. Även den ökade användningen av samhällstjänst, ibruktagandet av det nya övervakningsstraffet samt möjligheten att besluta om att den som dömts till livstids fängelse innan han eller hon friges villkorligt kan ställas under övervakad frihet på prov, torde vara faktorer som har minskat på benådningsansökningarna.
Man kan, såsom motionärerna gjort, på goda grunder framföra argument varför republikens president inte skall besluta om benådningar. Frågan om att överföra denna funktion på till exempel Högsta domstolen är ändå inte oproblematisk. Argument som talar emot en förändring av nuläget är bland annat att Högsta domstolen är ett rättskipningsorgan medan benådning inte innebär lagtolkning. Benådningsbesluten motiveras i regel inte med rättsliga argument, utan snarare med skälighetsargument där tonvikten ligger vid sociala och medicinska faktorer. En eventuell konsekvens av en lagändring i enlighet med motionärernas framställan skulle även kunna vara att juridiska aspekter skulle betonas på bekostnad av humana överväganden, vilket är själva grundtanken bakom benådningsinstitutet.
Partistyrelsen föreslår att motionen anses besvarad med ovanstående beredning.
Partifullmäktiges utlåtande:
Partifullmäktige omfattar partistyrelsens beslutsförslag.
