Blir kompensationsbetalningar det enda sättet att reagera på utsläppen från trafiken?
Diskussionen om klimatuppvärmningen har pågått länge och alltfler efterlyser konkreta handlingar. Ett av målen är att minska utsläppen från trafiken genom att gradvis överge de fossila bränslena till förmån för förnybara drivmedel. För den tunga trafikens del kan det handla om att ersätta den fossila dieseloljan med förnybara drivmedel.
Dieseln kan i dag ersättas med en mängd olika drivmedel; naturgas, biogas, HVO (hydrerad vegetabilisk olja), etanol och elhybrider. På marknaden finns idag motorer för tunga fordon som drivs med dessa drivmedel. Effekten på motorerna går åtminstone upp till 400 hästkrafter, så de kan ersätta en stor del av de nuvarande dieselmotorerna. Tekniken finns således för detta, problemet är avsaknaden av tankningsstationer.
I östra delarna av Helsingfors kan man tanka HVO-bränslen i Nordsjö och i Östra Nyland längs E18 österut i Sibbo och Borgå, men därutöver saknas tankningsställen. I Nordsjö finns också det enda gastankningsstället för tunga fordon.
I Västnyland finns över huvud taget inga tankningsställen för förnybara bränslen eller gas.
Etanoldiesel används inom huvudstadsregionen inom busstrafik och sophämtning, med ett tankningsställe på en bussdepå i Brunakärr. Allmänna tankningsställen saknas. Dieselmotorn förbrukar cirka 1,6 gånger större bränslemängd om den körs på etanol varför försäljningspriset borde vara betydligt lägre än det är i dag.
Överlag finns förnybart bränsle att distribuera, problemet är att skattemyndigheten inte i tillräckligt hög grad gör skillnad på fossila och förnybara bränslen.
Plug in-hybrider finns också att tillgå. Elmotorns räckvidd är dock starkt begränsad och kan klara av körsträckor på cirka tio kilometer i låg hastighet. Vid lastning och lossning, i tunnlar och på gårdsplaner kan man köra utsläppsfritt med hybriden. Den ersätter på inget sätt dieseln, men kan bidra till att minska bränsleförbrukningen.
Hur ska en transportföretagare som vill profilera sig som föregångare inom användningen av förnybara bränslen, eller om kommuner som upphandlare av transporttjänster vill använda sig av förnybara bränslen i sina upphandlingskriterier, lyckas med detta? Kan en ändrad beskattning på bränslen ge oss nya tankningsställen och på så sätt bana väg för förnyelse? Eller blir kompensationsbetalningar det enda sättet att reagera på utsläppen från trafiken? Trafiken fortsätter som tidigare med fossila bränslen, men vi ”betalar för det vi smutsat ner”.
Företag kan i dag kompensera sina utsläpp genom att betala några cent per liter för förbrukat fossilt bränsle. Avtal görs då med bränsleleverantörer och faktureringen görs månatligen enligt inköpt fossilt bränsle. Alla transportbolag har knappast ekonomiska möjligheter till detta. Och överlag känns handeln med avlatsbrev lite främmande i vår värld, vår tid.
Kaj Karlstedt, kretsstyrelsemedlem, SFP i Nyland
