År 2018 fattade SFP:s partidag beslut om att arbeta för att alla kommuner ska ha en handlingsplanför förebyggande av sexuellt utnyttjande. Förhoppningsvis finns det här i alla kommuner, annars är det hög tid att utarbeta en sådan.
Det är viktigt att man också inom utbildningen i kommunerna tar tag i frågan och ser över hur sexualundervisningen fungerar. Finns det rutiner? Finns det lärare som
kan och vågar prata om dessa frågor? Det är ett svårt ämne att diskutera, och för att det ska bli bra krävs det att läraren känner sig bekväm med att prata om saken.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska man vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande (artikel 19 och 34). Åtgärder i utbildningssyfte nämns dessutom särskilt. För att förebygga sexuella övergrepp, för att upptäcka och stödja utsatta barn behöver vi ha tillräcklig information. Barn behöver veta vad sexuella övergrepp är och vart de kan vända sig om de själva eller en kompis skulle drabbas. Därför behöver barn tidigt få kunskap om vad ett sexuellt övergrepp är, vilka rättigheter man har och vad man kan göra om man blir drabbad. Skolan är en utmärkt plats att ge den här informationen.
Enkäten Hälsa i skolan som genomförs regelbundet talar sitt tydliga språk: problemen växer. Resultaten finns publicerade på THL:s webbsidor, och det är oroväckande att se hur kurvorna pekar i fel riktning. Unga upplever allt mer sexuellt ofredande. Vi får inte vara blåögda, problemen är tyvärr så omfattande i vårt land att det är rimligt att anta att det i varje klass finns barn som på något sätt blir utsatta för sexuella övergrepp. Övergreppen har dessutom ofta samband med annan utsatthet såsom till exempel försummelse, fysiskt eller psykiskt våld.
Pedagoger, hälsovårdspersonal och föräldrar, vi måste alla hjälpas åt! Om vi inte pratar om det här så sviker vi barnen.