Då Finlands Europa- och ägarstyrningsminister Anders Adlercreutz (SFP) ställde upp i sitt första riksdagsval 2015 var han ännu ny i politiken. Den nyländska fembarnspappan kände sig mera hemma med de samtal han fått erfara vid sitt eget köksbord än vid torg och valdebatter. Hans politiska framgång skulle därmed komma att ta fart runt köksbordet.
– Vid den tiden hade jag minimal politisk bakgrund, säger Anders Adlercreutz. Jag var fullmäktigeledamot i Kyrkslätt och jag funderade på hur man gör politik och hur man når ut till människor. Hur hittar jag ett sätt som både passar mig, men som också känns meningsfullt för andra?
Adlercreutz beskriver begreppet kökspolitik som en möjlighet för människor att samlas runt ett matbord och diskutera politik på ett mer personligt sätt.
– Vi har en stor familj hemma och jag konstaterade att jag tycker om att laga mat. Ofta när man sitter vid köksbordet diskuterar man och lär sig saker. Skulle det här med att äta tillsammans vara något, frågade sig Adlercreutz.
– Då skapade jag konceptet kökspolitik. Det går ut på att folk får anmäla intresse och om de förbinder sig till att samla 6-12 människor vid ett middagsbord så kommer jag hem till dem med mat, som alltid är samma sak: köttbullar i tomatsås och pasta.
Djupgående diskussioner med väljare
Under de senaste åtta åren har han rest runt med sin kastrull och mat, träffat människor i sina hem och deltagit i diskussioner som varat flera timmar.
– Samtalen blir längre under de här träffarna. Man sitter över två timmar vid ett matbord och då hinner man höra mer, förklarar Adlercreutz. Ofta är det ett gäng som jobbar på samma arbetsplats och då kan det finnas ganska mycket specifik kunskap samlad.
Det som särskiljer kökspolitiken från de konversationer som äger rum på torg och gator är den djupgående och personliga karaktären av diskussionerna. Adlercreutz betonar att kökspolitiken gör det möjligt för politiker att få insikter direkt från människor i olika yrkesgrupper och samhällsskikt. Men kökspolitiken är inte bara ett enkelriktat samtal. Det har också gett Adlercreutz en möjlighet att dela med sig av sin politiska vision och ta till sig feedback och insikter från sina väljare.
Efter tio till tolv möten under den första valkampanjen inför valet år 2015 fortsatte Adlercreutz med kökspolitiken även mellan valen. Han fortsatte besöka människor i sitt hem och i dag har Adlercreutz bjudits in till kökspolitiska träffar i en stor del av Finland.
Vill att andra kandidater tar efter
En lyckad valkampanj ska man inte ruva på, menar Adlercreutz. Han uttrycker en önskan att fler SFP-politiker skulle anamma metoden för att förstå väljarnas behov och önskemål på ett djupare plan.
– En avgörande skillnad mellan kökspolitiken och den konventionella gatukampanjen är möjligheten att fördjupa sig i ämnen som vanligtvis inte diskuteras vid valmöten eller politiska evenemang.
Ofta kretsar diskussionen kring det senaste som hänt inom politiken. Men ibland blir det en djupdykning i ett specifikt tema. På sistone har ämnen som inomhusluft, sunt byggande radarteknologi och 5G diskuterats runt matbordet.
Trots Adlercreutz övertygelse om att kökspolitiken skulle kunna vara en inspirationskälla för andra politiker har det ännu inte fått fäste i stor skala. Han uppmanar nu andra politiker och kandidater i val att följa hans exempel och använda kökspolitiken som ett sätt att nå ut till väljare på ett personligt och meningsfullt sätt.
– Politik handlar ju om tvåvägskommunikation. Ibland kan enkla handlingar som att samlas runt ett matbord och dela åsikter vara en nyckel till att förstå och representera sina väljare på ett mer autentiskt sätt. Jag har varit lite förvånad att kandidater ännu inte nappat på konceptet, men det är definitivt något jag uppmanar andra att göra.
