Anna-Maja Henrikssons linjetal

Bästa partidag, kära SFP:are, mina damer och herrar

Det känns bra att samlas här i landets huvudstad just i år, då Finland fyller 100 år. Det känns också väldigt bra för mig att efter ett år som partiordförande få stå här inför er. Det är med stor tacksamhet som jag blickar bakåt på det gångna året inom SFP. För oss SFP:are har det här jubileumsåret börjat bra. Vi gör det bästa kommunalvalet sedan 1996. Det ska vi vara stolta över. Ett stort tack till er alla och också till alla de SFP:are som inte är här i Helsingfors idag. Jag tycker ni och vi alla är värda en applåd!

Men jag är också övertygad att vi kan och vi kommer att gå ännu mer framåt. Kommunalvalet är en mycket god grund att jobba vidare från då vi går mot landskapsval (eventuellt) och presidentval i januari 2018.

Bästa partidag,

Republiken Finland firar 100 år. Det är något vi kan vara stolta över och det är värt att firas. Samtidigt då vi blickar bakåt på vårt lands framgångsrika historia, är det minst lika viktigt att också blicka framåt och fråga sig hur vi vill att framtidens Finland ska se ut? Hur vill vi att generationerna efter oss minns sitt hemland då Finland fyller 200 år? Det kan kännas långt till Finland 200, men frågan är viktig. Och faktiskt aktuell just idag. Varför ?

Jo, för den politik som vi idag för – den har verkningar inte bara imorgon, utan även i övermorgon och långt framåt. Vår fortsatta välfärd imorgon, bygger på de beslut vi gör idag. Det är viktigt att minnas att de goda saker som vi idag får njuta av och som vårt lands välfärd bygger på – de har inte uppstått ur tomma intet. Den avgiftsfria utbildningen, specialsjukvården i världsklass, familjerådgivningen, ett fungerande rättsväsende, det sociala skyddsnätet, vår relativt rena miljö och mycket mer– saker och ting som dessa har inte kommit till av sig själva. Det har handlat om medvetna politiska beslut. Det har handlat om värderingar. Och det gör det också idag.

För oss i SFP handlar det fortfarande i grund och botten om att varje människa är jämlik. Människovärdet är okränkbart. Vi vill att alla människor ska ha samma möjligheter till ett gott liv. Möjligheter till utbildning och arbete, möjligheter till familjeliv och en trygg ålderdom. Oberoende vad din bakgrund är eller hur tjock din plånbok är.

Vi anser att framgång i livet också förutsätter eget engagemang och ansvarstagande, men samtidigt vet vi att saker och ting i livet många gånger inte går som vi tänkt det. Oberoende vad vi vill eller hur mycket vi än försöker. Och alla föds inte heller med samma möjligheter som andra. Vi vill ha ett samhälle där ingen lämnas ensam, där det finns ett skyddsnät som fångar upp dig om du faller (att falla på )- ett samhälle där alla har en plats. Ett samhälle där du kan känna dig värdefull. Oberoende vad du heter, oberoende varifrån du kommer.

Det är också därför, med tanke på dessa värderingar, vår värdegrund, som den politik landets regering nu kör, inte väcker ett djupare förtroende eller ger anledning till några större glädjeskutt (skapar framtidstro.)

Och man kan med skäl fråga, vilken är egentligen regeringens värdegrund? Vilka värderingar står som grund för regeringens politik. För det bästa SFP:are har nog förblivit oklart. Det gamla kommunpartiet centern leder en regering som centraliserar mera än någon regering på mannaminne. Det tidigare, åtminstone enligt dem själva, utbildningspartiet Samlingspartiet, är med i en regering som skär massivt i vår utbildning, i vår framtid.

Och regeringens tredje hjul då? Vad är Sannfinnländarnas bidrag för att föra Finland framåt? Jag vill passa på att skicka en hälsning till Sannfinländarna som samlas till partidag i Jyväskylä detta veckoslut. Särskilt till Sampo Terho och Jussi Halla-aho.

Finland är inte framgångsrikt, om vi isolerar oss från EU och den övriga världen. Finland är inte framgångsrikt om vi stänger dörren till invandrare och vänder ryggen till dem som har sämst ställt i världen. Däremot är Finland framgångsrikt genom att vara ett öppet, utåtriktat, EU-positivt och mänskligt samhälle, där alla har en plats.

– Bästa Sannfinländare, kom ut ur er svartvita bubbla!

Toistan vielä suomeksi, tervehdys Jyväskylään Perussuomalaisten puoluekokoukseen. Eteenkin Sampo Terholle ja Jussi Halla-aholle. Suomi ei menesty eristäytymällä EU:sta ja muusta maailmasta. Suomi ei menesty sulkemalla ovensa maahanmuuttajille ja kääntämällä selkänsä maailmassa eniten hätää kärsiville. Mutta, Suomi menestyy olemalla avoin, ulospäinsuuntautunut, EU-myönteinen ja inhimillinen yhteiskunta, jossa kaikista pidetään huolta.

Hyvät perussuomalaiset – tulkaa ulos mustavalkoisesta kuplastanne!

Bästa partidag,

Låt mig säga med all tydlighet – vi behöver en vårdreform. Men inte vilken vårdreform som helst. Vi behöver en bra vårdreform. En vårdreform som gör det bättre, inte sämre. En reform som gör det mera jämlikt, inte ojämlikt. En reform som tryggar vården på såväl svenska som finska.

Det är kanske bra att kort reflektera över vad som är – eller åtminstone var tanken med reformen.

För det första skulle reformen göra vården mer jämlik, såväl regionalt som mellan olika befolkningsgrupper. Helt rätt – att komma snabbt till läkaren ska inte bero på om du bor i Ilomants eller i Åbo, om du är pensionär eller arbetslös eller om du är rik eller fattig.

För det andra skulle reformen också spara kostnader på sikt. Helt rätt – för att vi ska kunna upprätthålla en jämlik, god vård i längden, måste vi se till att kostnaderna inte skjuter i höjden.

För det tredje skulle reformen förbättra samspelet inom vården. Helt rätt – som patient ska du inte bli bollad mellan t.ex. socialbyrån och hälsocentralen. Informationen skall löpa.

Den dystra verkligheten är dock, att dessa goda målsättningar inte uppnås i regeringens modell. Sakkunniga är så gott som eniga. Till och med regeringen själv medger detta i viss grad.

Då är den gyllene frågan som jag vill rikta till regeringen? Varför gör ni en sådan reform som inte ens uppfyller era egna målsättningar. Svaret kan inte bara vara att: något måste göras. Jo, något måste göras, men inte vad som helst.

Vi i SFP skulle göra det här på ett annat sätt. I SFP tror vi inte att en ny förvaltningsnivå, landskapen hämtar med sig nya läkare eller förkortar köerna i hälsovårdscentralerna. För det är flera läkare vi behöver, inte mera förvaltning och byråkrati.

Men om vi ska ha landskap som regeringen nu vill, ska det vara landskap med något att säga till om. Landskapen borde i så fall ha egen beskattningsrätt och de borde själva få bestämma hur de använder pengarna t.ex. hur och var det ordnas jour. Det måste handla om äkta självstyrelse, inte en förlängd arm till statsmakten.

Vi tror inte heller att socialvården blir bättre om den flyttas till landskapen och splittras mellan sote-bolag och landskapets affärsverk.

Vi vill ha valfrihet, men vi vill ha en fiffig valfrihet. Valfriheten ska göra det lättare för var och en att komma till läkaren – på alla ställen i Finland – inte enbart i de större städerna och inte enbart för dem som redan är i bättre ställning. Istället för att skapa ett nytt byråkratiskt system, finns det lättare lösningar. Till exempel en ökad användning av servicesedlar.

Kort och gott, vi vill ha en reform som inte söndrar det som fungerar, utan fixar det som inte fungerar.

Bästa partidag,

När vi talar om reformer så handlar det inte enbart om de reformer som borde göras bättre. Det handlar också om de nödvändiga reformer som inte alls nu görs.

Vi i SFP har alltid ansett att välfärden bör skapas före den kan fördelas. Och för att vår fina välfärd ska hålla genom tiden, så behöver vi se till att grunden den står på är stabil.

Vi tycker inte det är rättvist att låna välfärden av kommande generationer genom att fortsätta öka den offentliga skulden. Vi tror inte heller att samhällsutvecklingen gynnas av att skattetrycket ökar.

Vi tror på att arbete är den bästa vägen till välfärd. Därför behöver vi också reformer och konkreta åtgärder som leder till flera jobb. Vi i SFP tror att nya jobb bästa skapas i små- och medelstora företag. Därför behöver företagen till exempel mera möjligheter till lokala avtal.

Jag vill passa på att säga att vi kan glädja oss över att de nyaste tillväxtsiffrorna för vårt land ser positiva ut. Överlag så behöver vi mer positivt tänkande och mindre pessimism. Också statsministern har nämnt de goda exemplen som Åland och Österbotten då det gäller företagaranda och sysselsättning. Men det finns ännu mycket vi kunde göra.

Jag blev för en tid sedan kontaktad av en ledare för ett medelstort bolag som, liksom många andra företagare, är mycket bekymrad över den behovsprövning av utländsk arbetskraft som vi har i Finland. I det här fallet skulle företaget gärna ha anställt en person, som kommer från ett land utanför EU. Den här personen hade just den erfarenhet och utbildning som företaget behövde och specialkunskap om just sitt hemland och marknaden där. Men det tokiga är, att på grund av våra regler måste företagets behov att anställa en icke EU-medborgare prövas av en myndighet, NTM-centralen. Jag frågar högt, vem tror att NTM-centralen kan bedöma företagets behov bättre än företaget själv?

Nu är det nog dags att äntligen slopa denna behovsprövning som är ett exempel på onödig byråkrati, som kostar och skapar hinder. Samtidigt skulle behovsprövningen vara en sysselsättningsfrämjande åtgärd som inte skulle kosta något för samhället.

Bästa partidag,

När vi talar och arbetsmarknaden är det skäl att komma ihåg, att vi ännu har en hel del att göra gällande jämställdheten. När det gäller lönen är kvinnans euro inte samma som mannens. Också pensionerna är lägre för kvinnor. Vi vet också att jämfört med övriga Norden är kvinnornas sysselsättningsgrad lägre i Finland. Och väldigt få pappor tar ut familjeledighet

Därför lanserade Svenska riksdagsgruppen och SFP sitt eget förslag, där vi föreslår att familjeledigheterna ska förnyas enligt 6+6+6 modellen, att hemvårdstödet ses över och att alla barn över tre år ska ha rätt till fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik per dag.

Jag är glad att också många andra partier nu kommit till insikt och börjat tala om vikten att förnya familjeledigheterna. För det ska vi minnas – att redan för ett år sedan på partidagen efterlyste våra riksdagsledamöter Mikaela Nylander och Eva Biaudet en familjepolitisk helhetsreform.

I den här diskussionen vill vissa – och här handlar det främst om vissa regeringspartier – sätta vård av ett barn hemma och dagvården mot varandra. Vår utrikesminister talar till och med om ”hemmamammahat”. Det handlar det verkligen inte om. Det här vittnar endast om att utrikesministern inte är beredd att föra den här diskussionen baserad på fakta. Det är sorligt.

Det här handlar om att ge familjerna bättre möjligheter att välja vem som stannar hemma, utan att det får negativa ekonomiska konsekvenser. Det handlar om lika lön mellan män och kvinnor. Det här handlar också om att ge alla barn samma möjligheter till dagvård, oberoende familjebakgrund. För vi vet hur viktig dagvården är med tanke på barnens utveckling och fortsatta studier. Samtidigt vet vi att endast 75 procent av våra tre- och fyraåringar deltar i småbarnspedagogiken, jämfört med övriga Norden där siffran är kring 95 procent.

Så bästa regering, jag uppmanar er att gå vidare med en reform av familjeledigheterna. Det behöver vårt land!

Bästa SFP:are, ett av regeringens största och mest obegripliga sparobjekt är fortsättningsvis regeringens nedskärningar inom utbildningen. Grunden till Finlands framgång och välfärd är en jämlik utbildning av hög kvalitet samt högklassig forskning, utveckling och innovation. I den moderna, globala ekonomin kan Finland konkurrera endast genom kvalitet och nytänkande.

Därför ska vi göra tvärtemot vad regeringen gör. Vi ska inte skära i utbildningen – vi ska satsa mer på den!

Bästa partidag,

I och med språkförsöket att byta ut svenskan mot ett annat språk frångår regeringen jämlikhetsprincipen i vår utbildning. SFP står stadigt för sin åsikt ifråga om utbildningen i båda nationalspråken och jag är stolt att ingen av våra SFP-kommuner gått in för att göra varken finskan eller svenskan frivillig för eleverna. Det är elevernas bästa vi ska tänka på, då vi gör förnyelser i grundutbildningen. Inte Sannfinländarnas opinionssiffror!

Också Akava, anser att regeringen borde dra tillbaka språkförsöket. Språkförsöket stöder inte målsättningen att öka språkkunskaperna.

Nu borde regeringen tänka om. Vi behöver kunna mera språk, inte mindre. Och jag vill fråga – vem har någonsin lidit skada av att kunna flera språk? Jag frågar mig också, varför börjar vi inte med språkundervisning redan från första klass i alla skolor? Det här är en framtidsfråga för Finland som är betydligt viktigare än detta obegripliga språkförsök.

De senaste årens nedskärningar har också drabbat yrkeshögskolorna hårt. Riksdagen har under våren reviderat lagstiftningen så att också yrkeshögskolorna har möjlighet till aktiv medelsanskaffning från den privata sektorn, så kallad fundraising. Det här är bra.

Men det som ännu saknas är statens motfinanisering. Det vill säga samma möjligheter som universiteten idag har. Dags att ta lyra minister Grahn-Laasonen. Alla högskolor borde sättas på samma linje.

Bästa partidag,

65 miljoner människor – det är ungefär två och en halv gånger antalet invånare i de nordiska länderna tillsammans.

65 miljoner människor är också antalet människor som idag är på flykt. De är på flykt från sina hemländer och de är på flykt på grund av både nya, men även utdragna konflikter i världen. Dessa människor har blivit tvungna att lämna sina hem för en oklar, men förhoppningsvis bättre framtid. De flyr på grund av krig, de flyr på grund av förföljelse och de flyr på grund av fattigdom. Det är orsaker de flesta av oss i denna sal idag omöjligt kan föreställa oss. En stor del av världens flyktingar är dessutom unga.

10 miljoner av världens flyktingar är utan medborgarskap, vilket betyder de saknar rätt till utbildning, vård, sysselsättning och rörelsefrihet. Dessa människor är förstås speciellt utsatta och kan lätt falla offer för människohandel.

Europa tar emot en bråkdel av världens flyktingar. Vår regering för en politik, där alltför få kvotflyktingar välkomnas till Finland, där familjeåterföreningar är väldigt svåra, där vi utvisar människor till livsfarliga förhållanden och där det är svårt att få uppehållstillstånd trots att du rotat dig, har jobb och familj i vårt land.

Samtidigt skär regeringen massivt i biståndet. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det igen. Regeringens biståndsnedskärningar är förkastliga och inhumana. Vi ska inte dra mattan under dem i världen som har det allra sämst ställt. För det är det som regeringen nu gör. Regeringen handlar helt inkonsekvent, då den å ena sidan säger att man ska hjälpa människor på plats och ställe, istället för att ta emot fler människor i nöd, samtidigt som man å andra sidan skär i biståndet. De som lider mest av detta är kvinnor och barn.

En av de mest gripande och omtumlande erfarenheterna som jag varit med om var när jag som minister besökte en mycket fattig stadsdel, Chamanculo i Maputo, huvudstaden i ett av världens minst utvecklade länder Moçambique. Där besökte vi bland annat två skolor som delvis finansierats med finska utvecklingspengar. Fattigdomen var påtalande, människorna bodde i ruckel, avfall överallt. Men det som jag aldrig kommer att glömma, det är barnen som jag träffade i skolorna. Vilken iver, vilken glädje att få gå i skola. Det fanns ett hopp i deras ögon, vetskap om en möjlighet till en bättre framtid.

För det är det, som det handlar om. Hoppet om en bättre framtid tillhör alla. SFP fortsätter jobba för att biståndet ska höjas igen.

Bästa partidag, SFP tar avstånd från regeringens politik där världens fattigaste och mest nödställda blir bortglömda. Det är vår uppgift att jobba för en mer human flykting- och asylpolitik i Finland. Bästa vänner, det är vårt globala ansvar att hjälpa människor i nöd.

Bästa partidag, kära vänner,

Internationellt lever vi i oroliga tider. Hemska nyheter om terroristattacker har nästan blivit vardag. Vi får inte bli avtrubbade inför dessa vansinnesdåd. Vi får inte ge vika för ondskan. Vi måste tillsammans fortsätta värna om demokratin och det öppna samhället. Världssamfundet måste ta itu med de grundläggande orsakerna som ger upphov till terrorism. Här är det samarbete framom isolationism som gäller.

Vi har fått inse att världen inte mera är sig lik. Presidentvalet i USA har försatt det globala samfundet i osäkerhet. Ingen vet hur morgondagens tweet från Vita huset ser ut och vad den för med sig.

Vår jord är gemensam för oss alla. Klimatförändringen ser inga nationsgränser och är en utmaning som kräver global talkoanda. Jag är därför bestört över att USA valt att dra sig ur Parisavtalet. Det är ansvarslöst och egoistiskt. När USA sviker bör den övriga världen fortsätta bära ansvar.

Därför bör vi i Europa stå tillsammans. Det franska presidentvalet ger hopp. Den liberala, internationellt inriktade och EU-positiva Macron vann. EU behöver ledare som Merkel och Macron.

Valresultatet från Storbritannien visar att man aldrig ska ta något för givet i politiken. Det som skulle bli en stor seger för premiärminister May blev ett självmål. Återstår att se konsekvenserna för Brexit.

Våra närmaste vänner finns i Norden och Europa. Tillsammans med dem ska vi fortsätta utveckla EU och Europa för fred, välstånd, stabilitet och rättvisa. EU-politiken ska vara långsiktig, öppen, demokratisk och konstruktiv. Det är nu vi formar framtidens Europa. Gemensamma frågor förutsätter gemensamma lösningar. Det handlar om allt från arbetsmarknad till klimat- och flyktingpolitik. Därför bör Finland ha en aktiv och målmedveten EU-politik. Det finns ett verkligt mervärde för vårt EU-medlemskap. SFP har varit och ska fortsätta vara Finlands Europaparti nummer ett. Det är inte utan orsak som våra europarlamentariker har varit och är bäst i klassen.

Låt mig vara tydlig: Vi behöver en Europaminister som vill utveckla, inte avveckla. Därför är allt tal om ett EU-utträde ansvarslöst.

Oberoende om vi arbetar globalt eller på europeiskt plan är och förblir våra nordiska vänner våra närmaste samarbetsparter. Det har alltid varit SFP:s uppgift att på nationellt plan framföra det mervärde det nordiska samarbetet medför. Detta är ett av de mervärden vi, som SFP:are, oberoende om vi är i opposition eller regering, tillför den nationella politiken. För att underlätta vardagen för oss i norden har vi SFP:are under de senaste åren för fört fram tanken om ett nordiskt medborgarskap. Det handlar om att göra det lättare att jobba, studera, flytta inom Norden. Vi är inte ännu där, men jag är övertygad om att vi en dag kan nå målet bara viljan och fortsatta ambitionen lever kvar.

Det finns också all orsak att fortsätta intensifiera försvarssamarbetet inom Norden, särskilt med Sverige. Det här har varit och kommer att vara en ledstjärna för SFP.

Bästa partidag,

I januari 2018 är det presidentval. I det valet diskuterar Finlands framtid. Vår utrikes- och säkerhetspolitik. Och våra grundläggande värderingar. I den här debatten behövs naturligtvis också Svenska Folkpartiet. SFP har i över 110 år varit ett statsbärande parti och det ska vi fortsätta vara. Mitt budskap är alltså solklart. SFP bör ha en egen presidentkandidat. (Och partistyrelsen föreslår därför att partidagen imorgon utser Nils Torvalds till vår presidentkandidat.)

Avslutningsvis, det märks tydlig att SFP inte sitter i regering, bland annat med tanke på svenskans ställning i Finland. Resultatet från kommunalvalet visar att stödet för Svenska folkpartiet är starkare än på länge. Det finns en stark beställning för vår värdegrund och vår politik. Vi i SFP ser och bryr oss om människan, om din och min vardag, så som det anstår ett folkparti – Nära Dig!