En lång debatt i riksdagen följde efter Statsrådets överlämnande av meddelandet om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering. Den 6 september debatterades för första gången rasism på den här nivån i Finland. Men vad innehåller egentligen pappret? Mikaela Nylander, statssekreterare för undervisningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP), spelade en central roll i utformningen av dokumentet och ger Medborgarbladet sina insikter om dess betydelse och målsättning.
Texten ingår i SFP:s medlemstidning Medborgarbladet. Vill du ha tidningen? Bli medlem i SFP här.
Styrdokumentet med 23 åtgärder mot rasism debatterades flitigt i riksdagen under onsdagen den 6 september. Meddelandet fick både beröm och kritik av såväl oppositionens och regeringspartiernas ledamöter.
– Trovärdighet var ledord i det här arbetet, berättar Nylander som var med i gruppen som arbetade fram pappret.
– Efter att de första utkasten började ta form blev det alldeles klart att det här bara är startskottet. Det finns ju mycket som ska göras nu under regeringsperioden i de här frågorna. Den här långsiktigheten togs snabbt med i tankesättet om hur SFP ska jobba för att få ett bra meddelande. Och nog kan man ju säga att det här meddelandet inte är ett renodlat SFP-papper, men man ser vårt tankesätt i pappret: människans lika värde, berättar Nylander.
Programmet innehåller 23 åtgärdspunkter och några rekommendationer. Bland åtgärdspunkterna finns bland annat att regeringen bekämpar handlingar som syftar till att hetsa till diskriminering, förföljelse, hat eller våld på grund av etniskt, nationell eller religiös bakgrund. Deltagandet i småbarnspedagogiken för barn med invandrarbakgrund höjs. Det står även i regeringsprogrammet. Vidare fastställer meddelandet att icke-diskriminering, mångfald och lika möjligheter i arbetslivet främjas tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna. Till företagstjänsterna fogas bland annat tjänster som bekämpar diskriminering vid rekrytering. I synnerhet Statsrådet som arbetsgivare fäster vikt vid lika möjligheter och mångfald. Man utnyttjar kunskapen från försöken med anonym rekrytering. Arbetet inom den samiska sannings- och försoningskommissionen fortsätter. Hatmotiverade gärningar mot judar, muslimer, kristna och andra religiösa grupper förebyggs och det blir nu kriminaliserat att förneka förintelsen. Möjligheterna att kriminalisera användningen av åtminstone nazismens och kommunismens symboler när de används i syfte att främja de ideologierna utreds också.
Att som regering binda sig till meddelandet, och formellt avstå från alla former av rasism, har varit viktigt för SFP:s medverkan i regeringen, avgörande till och med. Sommarens händelser, där det uppdagades att några sannfinländska ministrar – partiordförande Riikka Purra och minister Wille Rydman – yttrat sig rasistiskt, var en huvudbry för Svenska riksdagsgruppen. Fredagen den 8 september hölls tre förtroendeomröstningar i riksdagen. Den första gällde Rydman, den andra Purra och den tredje gällde hela regeringen, men i praktiken kunde samtliga förtroendeomröstningen konstateras vara en förtroendeomröstning för hela regeringen. Regeringspartiernas ledamöter röstade för förtroende med undantag för Eva Biaudet (SFP) som röstade blankt om förtroendet för ministrarna Purra och Rydman. Regeringen fick med andra ord förtroende och fortsätter.
I regeringen sitter fyra väldigt olika partier.
– Utgångspunkten har ju alltid varit att vi har olika åsikter, det är helt klart. Jag kan säga att processen varit tuff, men vi diskuterade alltid i konstruktiv anda. Det blev aldrig så att vi som personer skulle ha grälat utan vi var genuint alla av olika åsikter, och det är ju ingen överraskning, säger Nylander. Olikheter mellan partierna märks tydligt, mellan Sannfinländarna och SFP givetvis – men också mellan Kristdemokraterna och SFP. I den här processen fick vi till exempel också försvara sexuella minoriteters rättigheter.
Nu talar vi om rasism
En av de mest betydelsefulla aspekterna av regeringens meddelande är dess erkännande av att rasism existerar i det finländska samhället, menar Nylander.
– Jag gick in i det här arbetet med den inställningen att meddelandet ska vara mångsidigt, att det ska finnas åtgärder för olika samhällssektorer och också att det ska vara trovärdigt. Redan en sådan sak att man erkänner att det förekommer rasism i vårt samhälle och att vi ser det som ett problem var jätteviktigt att få med. Sedan är förstås de konkreta åtgärderna som finns i pappret också en del av den här trovärdigheten.
Tidigt i arbetet uppstod frågan om hur man definierar rasism och diskriminering.
– I finsk lagstiftning står det inte definierat vad rasism är, och det är en utmaning. Det finns olika definitioner att få, vi bollade med Röda Korsets definition, men där saknas till exempel begreppet xenofobi. Det är en väsentlig del av rasism. Under förra regeringsperioden definierade man rasism genom Statsrådets handlingsprogram mot rasism som utarbetades under ledning av Anna-Maja Henriksson. Där fanns en definition som den här regeringen inte ville kopiera rakt av. Istället utgick vi från den och fick med alla element från den definitionen. Det var viktigt för oss.
Skillnader mellan definitionerna av rasism i det nya meddelandet, och det program som utarbetades av Anna-Maja Henriksson under förra regeringsperioden är några. I regeringen Marins program beskrevs rasism som en tankemodell och i regeringen Orpos meddelande beskrivs direkta handlingar som rasism kan bygga på: det att man beskriver andra människor som mindre värda. Grunden för tankemodellen och beskrivningarna är samma: man diskriminerar på grundval av etnicitet, hudfärg, nationalitet, kultur, modersmål eller religion. En annan skillnad i definitionerna av rasism är att regeringen Marins program också nämnde omedvetet rasistiskt beteende medan regeringen Orpos meddelande pratar om rasistiska normer eller praxis i samhället, men nämner inte omedveten rasism.
En unik aspekt i meddelandet är dess åtagande att årligen behandla internationella människorättsövervakningsorgans rekommendationer. Det markerar en ökad politisk åtgärdsnivå för att hantera de utmaningar som internationella organ har påpekat.
– De här anmärkningarna har inte följts upp på politisk nivå tidigare utan enbart på tjänstemannanivå. Nu kommer de, enligt meddelandet, att systematiskt behandlas en gång om året på regeringsnivå. Det är ju till exempel jätteviktigt att skrivningarna om samerna kommit med då Finland gång på gång fått anmärkningar för vår brist att inte trygga samernas rättigheter, berättar Nylander.
Varför historiskt?
Trots att SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson ledde arbetet med regeringen Marins handlingsplan mot rasism under förra regeringsperioden kallar Henriksson det här meddelandet historiskt. En del av kritiken har varit att andra regeringar inte har behövt avlägga ett dylikt meddelande till riksdagen. Kan man verkligen säga att meddelandet är historiskt?
– Det är ju nog historiskt att en regering aldrig förut har avgett ett meddelande till riksdagen där man diskuterar de här problemen. Det är ju de senaste månadernas händelser som har utlöst det här, jo, men samtidigt vet vi också att de problem vi talar om inte är nya. Att samtliga ledamöter nu får ta del av den här diskussionen är historisk. Och inte bara enskilda ledamöter, utan nu definierar riksdagsgrupperna i sina tal hur de ser på den här problematiken. Det som präglat oss extra mycket den här sommaren är ju att alla har ett ansvar, som också kan läsas i inledningen av pappret.
– Men nu är regeringen bundna till det här meddelandet, slår Nylander fast.
Hur har Sannfinländarnas inställning varit? De har ju gått ut med att det här meddelandet inte ändrar deras politik.
– Man går ju delvis längre än regeringsprogrammet i det här meddelandet. Jag tror att de har ett behov av att förklara det för sina väljare, att de inte kommer ändra sin politik. Men inom regeringen och riksdagen kommer de ju att vara bundna av det här pappret och det finns konkreta åtgärder som regeringen måste vidta. Vi hoppas så klart att det här på sikt kan bidra till ett bättre diskussionsklimat i vårt land.
Henriksson har sagt att meddelandet binder alla ministrar till att arbeta mot rasism och för likabehandling. Statsminister Petteri Orpo sade under debatten den 6 september att hela regeringen har förbundit sig till att bekämpa rasism och att det gäller varje minister.
– Ministrarna, ledamöterna, samhällsaktörerna, alla har ett politiskt ansvar. Det här är jätteviktigt att säga ut. Vi är alla ansvariga för det samhällsklimat vi skapar. Det här var en aspekt som också var viktig för SFP: det handlar inte bara om lagstiftningen utan även om det debatt- och samhällsklimat vi skapar i Finland. Man kan inte två sina händer med att säga att vi har tillräcklig lagstiftning i frågan.
SFP har påtalat att tillräckliga resurser ska läggas på arbetet mot rasism. Nylander ser att i det här avseendet kan det bara bli bättre i jämförelse med satsningarna under förra regeringsperioden.
– Hur mycket resurser som läggs på arbetet kommer att avgöras under budgetrian där man slår fast finansieringsnivån, men man säger ju faktiskt att det var lite knapphändig finansiering för motsvarande program i förra regeringen, och att man ska satsa mera under den här regeringen. Vi behöver de här ekonomiska resurserna med tanke på de 23 åtgärderna i meddelandet.
